Kolofont

Följer med intresse med diskussionerna om litterär kvalitet och kommersiell framgång. P1 sände ett program om detta nyligen, och på Schildts & Söderströms VD-blogg så debatteras det ovanligt öppet om problematiken i svenskspråkiga Finland. I min forskning är jag ju mer intresserad av bildkonsten, men tycker att diskussionen är intressantare och mer relevant på det litterära fältet just nu. Jag menar: bildkonstnärer säljer nästan aldrig åt en konsumerande medelklass (som författare gör), utan antingen till organisationer av olika slag, eller så säljer man annat än originalkonstverk, olika sorters kopior av bilder osv. (men då kommer vi snabbt in på området illustration). Så inom litteraturen finns i varje fall en aningen större chans att nå framgång genom att sälja sin produkt.

I radioprogrammet upprepades hela tiden att vi lever i en kommersiell tid. Ja det stämmer ju om man tänker på att allt ska gå runt på att man säljer mer saker. Men eftersom det är en ohållbar utveckling så kommer det ju att ta slut så småningom… med vilka resultat och hur det hela utvecklas kan man ju spekulera om i spekulativ fiktion, hah. Men ekonomi är däremot något man alltid varit tvungen att ta i beaktande. Jag menar ekonomi som hushållning. Vi har grundbehov som behöver tillfredsställas. Så jag ser ganska pragmatiskt på det här med litteratur, ska jag själv kunna motivera för mig själv att hålla på med det så vill jag att det jag producerar ska vara relevant för många och att jag ska kunna leva på det. Jag tror inte på något motsatsförhållande mellan popularitet och kvalitet, även om skräp ofta också kan sälja mycket. Men tycker att det är fel att säga att något som säljer mycket per automatik måste vara dåligt. Det säger ju rätt mycket om hur man uppfattar “folk” och “deras” smak (men nu ska jag inte gå in på hela den här elit, populärkultur, marxistisk ideologikritik-härvan). Vad som säljer är ju den stora frågan (för förlagen och kanske för vissa författare), och det är det ingen som egentligen kan förutsäga. Så för dem som skriver är det nog bäst att satsa på att skriva sådant man själv tycker är bra. Jag är en sån typ som går och tror att jag är rätt lik de flesta andra, så om jag skriver för mig själv har jag svårt att föreställa mig att ingen annan gillar det… men det återstår ju att se. Jag är också uppvuxen på “genrelitteratur” och har läst chockerande lite Litteratur.

Apropå boken. Igår kröp den in i mina drömmar för första gången. Drömde t.ex. att jag såg en TV-programtablå och att ett program hade samma namn och handling som det jag skrivit. Paniken. Och lättnaden när jag fattade att jag drömt. Tolkar detta med drömmarna som att det så småningom börjar bli lite verkligare det här med att ge ut en bok… ännu är den inte klar, men det enda som kan stoppa mig från att göra färdigt den nu är typ allvarlig sjukdom eller döden (och den vidskepliga sidan av mig gillar inte att jag just skrev så).