Imorgon när jag och familjen gottat oss i spel och film hela kvällen ska jag utvärdera hur våra elektronikfria kvällar denna vecka egentligen gick… (de som spelar wordfeud med mig vet att jag fuskat lite, förresten om någon vill spela så heter jag kolofont där också… heh… *skäms*)
Universitetet
I dag ska ÅA:s rektor ha ”torgmöte” igen, och jag har svårt att bestämma mig om jag ska gå eller inte. Personalen ska informeras om den nya strukturen som planeras (4 fakulteter) och tidtabellen osv. För den oinsatte kan jag ju berätta att Åbo akademi måste göra strukturförändringar (IGEN) på grund av stort budgetunderskott (4 miljoner talas det om).
Som tillfälligt anställd doktorand så är man i en märklig position. Hur ska man engagera sig i detta? Spelar det någon roll alls vad jag tycker eller gör eller tänker om detta? Har man någon möjlighet att påverka? Varför ska man försöka påverka? Allt är helt öppet, eller så fattas alla beslut någonstans långt borta från ens vardag. Detta är säkert en delorsak till varför jag inte ser någon möjlighet att fortsätta i det akademiska efter 2013. Man vet inte vad man ska sikta på, när ingen verkar veta vad universitetet ska vara eller göra. Dessutom finns inga pengar att anställa mig heller.
Jag har förstås andra orsaker att välja en annan bana också. Jag vill inte ha en internationell forskarkarriär med allt som det innebär. Jag ogillar att skriva vetenskapliga artiklar. Jag tycker bättre om att skriva litterärt och illustrera. Så valet är rätt klart. Jag är här nu för att försöka göra färdigt en avhandling, för att jag vill det. Men vad jag har att ge universitetet är ju ett stort frågetecken (ibland känner jag att jag skulle ha mycket att ge, men kanske inte det som man vill ha). Känslan är i varje fall den att dit universitetet är på väg, där vill jag inte vara. Men samtidigt skulle jag ju ha möjlighet att påverka den riktningen om jag själv var med och engagerad. Men det är nog en alltför optimistisk syn på mina egna förmågor att påverka.
Så jag går kanske inte på torgmötet ändå. Bäst är det ju att fokusera på sitt eget arbete och tänka på sitt eget bästa bara. Bli färdig, få sina papper, sin examen. Det finns ju ändå ingen plats för mig när det skärs ner här.
Men imorgon tänker jag gå på ett seminarium som handlar om universitetets autonomi och tanken om fri forskning (ordnas av Finsk tidskrift och Föreningen Granskaren). För detta med fri forskning intresserar mig. Jag ser faktiskt väldigt mycket fram emot att gå på detta seminarium. Det är för att jag uppfattar det som en möjlighet, nästan som ett sätt att ta tillbaka någon sorts egenmakt i den här situationen. Detta är vad vi borde diskutera mer: Vad är fri forskning? Vad gör universitetet med eller åt den fria forskningen?
Helsingforsbesök idag
Sitter på tåget hem nu. Det ser ut så här:
Har varit på Centret för konstfrämjande och hämtat forskningsmaterial. Det tog ett par timmar att gå igenom lite arkiverade ansökningar som de plockat fram åt mig. Måste komplettera mitt avhandlingsmaterial med en pusselbit.
Sen åt jag pasta.
Sen gick jag på Illustratörernas seminarium i Kiasma och hörde på mycket intressanta föredrag om illustrationens roll i spel- och animationsproduktion.
Sen hade Kasper Strömman ett föredrag om ”allt”, vilket var skoj.
Regnet i hfrs alltså. Kommet från alla håll och kanter. Burr.
Nu ska jag läsa SF-noveller på tåget och kanske skriva ner lite tankar om föredragen. Känner också att jag håller på och laddar för skrivretreat på veckoslutet, så kanske jag skriver in mig i det också. Ska dyka tillbaka in i det som för tillfället är ”bok två”.
Byta tråd
En av de saker som är svårast med att både undervisa och forska är att byta mellan de två arbetsuppgifterna. Jag gillar båda, men det är så olika sätt att arbeta att det väldigt ofta är svårt att kombinera, eller göra samtidigt. Har nu undervisat kontinuerligt i två månader och kan helt klart säga att jag inte minns alls (eller okej lite minns jag förstås, men helheten har jag inte koll på mer) vad jag satt och skrev i avhandlingen före ruljansen satte igång. Försökte desperat upprätthålla något slags tidtabell i mars, och inte sugas med alltför mycket i det jag föreläste om och studentkontakterna, men tidtabellen och ordningen sket sig efter ett par veckor (bl.a. för att ungarna var sjuka turvis och där flög avhandlingstiden ut genom fönstret). Det har varit tur om jag lyckats freda en dag i veckan för avhandlingen, och då har jag aldrig lyckats komma in i skrivprocessen ordentligt igen, och de senaste 2-3 veckorna har gått helt till att skriva konferenspresentation istället. Två månader av ett år är mycket. I det här jobbet lär man sig snabbt att månaderna flyger förbi som veckor, veckorna som timmar. En arbetsdag är nästan ingenting.
Och jag har inte någon möjlighet att sitta och skriva avhandling på övertid eller på kvällar. Jag får inte betalt för övertid, och jag har viktigare saker att göra då (familj t.ex.). Jag vet att många får sina avhandlingar färdiga för att de jobbar halvt ihjäl sig något år, men det finns ingen sådan extra tid för mig att jobba. Och vill dessutom inte offra min hälsa för något jobb heller.
Men igår höll jag min sista föreläsning för i år. Ska ännu lyssna på studenternas föredrag nästa vecka (det är oftast väldigt roligt och intressant), och betygsätta deras texter. Så där i början av juni borde all undervisning vara ur vägen. Redan idag har jag mer tid att sätta på avhandlingen. Men det är i det här bytet som det svåra kommer. Att dyka tillbaka in i något helt annat. Att orka ta sig in i det igen. Att hitta lusten att arbeta med det. Att minnas var man lämnade alla trådar. Allt är bara trassligt igen. Men den enda lösningen är förstås att plocka upp en trådände och börja reda ut knutarna. Kanske virka ihop något litet också. Fast jag vet inte om jag vågar ha så stora ambitioner.
Apropå virkning så har vårt kvällselektronikförbud återuppväckt handarbetsbehovet, så igår gick jag omkring med ett halvfärdigt virkningsarbete i nävarna medan jag satt och tittade på vad ungarna sysslade med. De tog TV-lösheten helt bra. Bara att det var inte lika roligt att göra läxorna mer då det inte fanns en spelbelöning i slutänden för sonen. Då var det lite tufft för han surnade till ordentligt just före läggdags. Men samtidigt är det så ljuvligt att se de stunder då barnen leker bra tillsammans. Ingen annan kan få dem att skratta lika långt och länge (och högt, kanhända har jag fått hörselskador) som det egna syskonet.
Elektronikfria kvällar
Vi kommer att köra ett litet experiment hemma från och med imorgon. Det har varit lite väl mycket skärmhäng hemma hos oss hela våren (det gäller både vuxna och barn). Och vi ska prova vara elektronikfria hemma varannan vecka. På jobbet slipper jag ju inte dator, den är ju mitt arbetsverktyg. Vill inte heller sluta använda nätet förstås, nätet är socialt och fyllt av möjligheter och kreativitet. Men har börjat känna lite ångest av att fastna på nätet och kolla jobbmail osv på kvällen. Det stjäl tid som jag behöver för vila och familj och eget skapande. Dessutom borde ungarna vara mindre vid tv:n.
Så tar inte alls bloggpaus, nej. Men nästa vecka är bloggen förbjuden på kvällen. Så vi får se vad som händer… Ibland bloggar jag ju också på arbetstid om jag hinner.
Och ungarna går det knappast någon nöd på. A har återupptäckt cykeln. Och nyss satt de i en timme och tjöt av skratt åt teckningar och historier de gjorde på den här:
Klassisk leksak som verkligen används för fullt hos oss…
Tegelstenarna!
Här Mia!
De lästa först: Mycket fantasy… Tog den tjockaste av Hobb som jag hade i hyllan. Jag är lite kluven över hennes serie om ”den andra sonen”, men gillade många saker som jag upplevde som lite originella. Som att han blev fet av magi. Hobb: mästare på att plåga sin huvudperson… Alla Martins Song of Ice and Fire-böcker passar väl in här. Lyckades inte undvika att ta med två av dem här (har läst andra tegelstenar, men har tydligen lånat en hel del av dem, så de finns inte kvar i hyllan, så måste fylla ut med Martin). J.V. Jones var inte så bra, men läste dem ändå. Minns knappt något alls, bara att det var en löjlig antagonist. Art History redigerad av Marilyn Stokstad. Läste den första hösten av mina konsthistoriestudier i Stockholm 1999… Ja, jag läste faktiskt hela! Man kunde begå brott med dessa konsthissaöversiktsverk… bra idé till mordhistoria där.
Och de två jag har men inte läst. Har börjat på Quicksilver. Och minns de kapitlen bra fortfarande. Men sen tappade jag bort läsandet där. Ska nog ta upp den igen något tag. Och Simmons har jag inte rört än, fast den beställdes för ganska länge sedan nu. Men jag ville ha episk SF och fick detta tips. Någon dag ännu…
Nu har jag inte sett på sidnummer, men tror inte att någon av dessa går under 700 sidor. De flesta är över 1000… Ser lustigt ut med så här tunga böcker på så sockersöt bordsduk. Kontraster i livet gott folk! Vet inte vem jag ska utmana vidare, tror att alla jag läser utmanats? Eller har Maria visat sina tegelstenar? Jag låter utmaningen vara öppen! Men skriv i mitt kommentarfält om du antar den så jag får se fler tegelstenssamlingar.
Nu ska jag ha en ljuvlig lördag. Simma med ungarna. Hämta lite mönstertidningar av en kompis. Ska sy en klänning åt dottern. Och sedan se på eurovisionen! Och tror vi ska grilla i dag också! Och jag är nu utvilad och väldigt glad över att jag orkade gå på konferensen igår, för tror att det var början på något mycket bra.
Hjärnan exploderar
Är trött bortom… Något… Tröttare än tröttast. Luktar svett. Och huvudet dunkar. Beror på nervositet före konferenspresentation (och min tur var sist av alla – lucky last sa moderatorn från australien), spänning som släppt (åskväder som bröt ut just när jag pratade), svettiga kvava rum, sitta och lyssna, försöka förstå. Konferensskalle alltså + högtrycksväder hetta och klokskapskoncentration.
Hjärnan exploderar av alla intryck och idéer. Min presentation fick fin och intressant feedback, trots att jag var andfådd och svamlade och fick inte riktigt flyt. Skämdes och kände mig pinsam. Men fick en del intressanta kontakter ändå… Kan leda till grejer. Grejer! Men nu måste man vila på det. Låta saker sjunka in. Sedan fortsätta när kroppen fått äta, sova, kramas. Stå stilla…
Eller göra detta för första gången i år:
Stå stilla!
Om du konfronteras av isbjörn alltså. Och är ni fler, gå ihop i en klunga, och isbjörnen tror att ni är ett stort djur…Men lite svårt att tänka på isbjörnar när vädret är så här ljuvligt!
Kulturfolk och äventyr!
Var på utdelningsfest här:
Det var över förväntan trevligt! Fick höra fin musik, prata illustration och skrivande och konst och kultur, och tro det eller ej men, fick tips från en erfaren äventyrare på vad man ska göra om man är fem meter från en isbjörn… Fortsättning följer!
Och Mia på Skrifva! Tar fram mina tegelstenar imorgon!
(mobilbloggat svårt att länka osv)
Imorgon blir det sjukt spännande konferens… Bloggar nog först på kvällen igen…
Just nu
har jag så bråttom med att göra färdigt en konferenspresentation att jag blev alldeles handlingsförlamad och hamnade på nätet istället. Typiskt! Men då kan man ju passa på att blogga lite så att det händer något här.
I dag ska jag på Kulturfondens utdelningsfest och vet att jag får träffa en massa trevligt och intressant folk där hurra! Så behöver inte ens vara nervös alltså. Hinner inte vara nervös heller, har ju den där konferenspresentationen att vara mer nervös över. Det är ungefär hälften kvar att göra på den, och nu slog tvivlet till. Igår fick jag massor gjort. Men nu. Stopp. Varför ville jag tala om det här nu igen?? Det bästa med presentationen är att jag tänker ta upp mitt eget tecknande i forskningssammanhang, men det är också det sämsta, för det gör mig nervös. Är inne på nya vatten igen (varför är jag ALLTID inne på nytt? Vad är det för fel på mig?)… hursomhelst.
Hade en rent euforisk dag i går egentligen. Fick mycket gjort på presentationen. Och sedan i ett rätt plötsligt infall började jag fundera på Photoshop och hur urgammal min version är. Så var inne och surfade på Adobes sidor och insåg att de nu har något som heter Creative Cloud som man betala för per månad, men att man då får tillgång till ALLA deras program. Fattade ett snabbt beslut att det är vad jag behöver. Så nu har jag alla program som man bara kan behöva för att skapa storverk. ((gäller ju sen ännu att ha tid över att verkligen skapa de där storverken, men i varje fall är inte programvaran något hinder!)). Sedan passade jag också på att köpa dessa skräddarsydda Photoshop-penslar eftersom jag nu hade en tillräckligt ny version av programmet för att kunna köpa dem (de kräver CS5). Så nu har jag också superbra penslar! Testade dem lite igår redan och, jo, de är mycket bra, och väl värda de 5 dollar som upphovsmakaren tar betalt för dem. Och dessutom känns det på något vis skönt att kunna understöda en illustratör direkt så här! Han har utvecklat dessa penslar under ett par år, och mina kunskaper i att göra sådant är beränsade. Ska se om jag hinner göra något som kan visas upp snart!
Ja det som är mest på tapeten är nog tidsbristen just nu. Men det går snart över. Redan nästa vecka blir det lite lite lugnare. Och sedan ska jag ju på skrivretreat, och det räknas inte som något som ”stjäl tid”, tvärtom. Ogillar att ha så mycket att göra. Men det kommer och går i vågor sånt här. Alltid kan man inte styra det så bra heller (jag har t.ex. inte haft någon större möjlighet att påverka när jag har undervisning). Men man längtar ju konstant efter en längre sammanhållen tidsperiod där man bara gör en enda sak. Ser nostalgiskt tillbaka på mitt läroboksjobb som räckte några månader och jag gjorde mest bara illustrationer (redigerade också Bildbindaren då), och lyckan var total. Jag vet alltså hur det kan vara, och vad jag vill att min tid ska gå till. På väg ditåt snart hoppas jag.
Ja, tillbaka till presentationen. *suckar*
