Igår var jag och sonen (4 år) och dottern (15 mån) äntligen på vår första musiklekgrupp, eller babyrytmik, eller musikjumppa, eller vad det nu heter. Men vi kan inte gå på den svenskspråkiga eftersom den är på förmiddagen på en vardag. Så vi gick på den finska på musikkonservatoriet här i stan. Och det funkade riktigt fint, jag tror att det är det absolut bästa sättet för barnen att börja lära sig finska. Genom barnsångerna och rörelserna och de korta sagorna kommer orden att börja få betydelse. Jag ska definitivt piska mig själv att gå dit med ungarna varje onsdag. Piskan måste ut för det var verkligen inte helt enkelt att vara där ensam med två barn. Otroligt energikrävande att hålla reda på dem, har träningsvärk i ryggen och armarna idag, eftersom dottern inte kan gå själv ännu var jag tvungen att bära henne mer än vanligt. Och sonen började yra mot slutet och mellan sångerna. Han var verkligen förvånansvärt pratsam och uppsluppen, med tanke på att det var en finskspråkig grupp, och han ibland blivit väldigt blyg när vi träffar finskspråkiga. Så jag fick rusa av och an och samla in barnen och svettigt var det. Bra gymnastik för mig iofs.

Dessutom var det avstressande, trots stressen att ta sig dit. Efteråt var jag och barnen glada. Vi sjöng och dansade hemma på kvällen. Dottern verkligen älskar musik och dans. Och jag hade för en liten stund glömt forskningen och alla miljoner tankar som oftast susar omkring i huvudet.

Det är viktigt att koppla av arbetshjärnan emellanåt. Kroppen och den mer intuitiva delen av tänkandet måste också användas. På jobbet sitter jag ju bara framför en skärm och pendlar mellan myriader av tankar och idéer och informationsöverflöd och extrem koncentration när man försöker pressa fram text. För ett tag sedan kom en dokumentär om hur människor med mycket talang har lyckats lära sig och bli så bra. Förutom det där självklara med att det tar mycket hårt arbete och övning (någonstans har jag hört att det tar 10 000 timmar att bemästra något) så kan det också vara bra om man känner till hur och i vilken miljö man lär sig bäst. Vissa är sk introverta personer och andra extroverta. De introverta fungerar bäst ensamma och i ro, medan de extroverta presterar bra i en händelserik och social miljö. Alla är vi nog kombinationer av dessa, jag tycker själv att jag behöver lite av båda. Men mitt konstanta musiklyssnande när jag arbetar tyder på en extrovert personlighet. Också musik och att själv skapa musik tror jag är ett mycket effektivt sätt att lära sig nytt, att skapa nya nervbanor. Gissar att i varje fall mina barn kommer att ha stor glädje av att få utöva musik redan från en ung ålder. Inte behöver de bli proffsmusiker, men av egen erfarenhet kan jag säga att ett liv utan musik bara skulle vara ett halvt liv.