Har med ett halvt öga följt ett liverollspel genom facebook. Det heter Conspiracy for good och har just spelats i London och via flera digitala/sociala medier. En artikel om det finns här. Har läst lite statusuppdateringar från ett par gamla bekanta som varit med och organiserat det hela. Men måste erkänna att när jag klickade Gilla på Conspiracy for goods fb-sida var jag inte helt på det klara med vad det var. Man kan säga att jag inte visste hela sanningen, vet inte allt nu heller, för jag har ju inte varit med och ordnat det, inte spelat heller (har noll tid för spel just nu, men det förhindrar mig inte från att tänka på dem). Men det här fascinerar mig. Genom sociala medier och digital teknologi sprider sig fiktionen, och i processen så blir den liksom mer verklig. Tekniken suddar till den glasklara skillnad man gärna drar i sitt huvud mellan vad som är sant och vad som är fiktivt. Märkligt! Och spelet exemplifierar och belyser på ett lite nytt sätt att vi de facto inte kan veta vad som är sanning eller verklighet, varken med eller utan digital förmedling. Vi har alltid berättat historier för varandra. Ljugit, lurat, överdrivit, undanhållit, underhållit.

Men något i den digitala tekniken uppfattas som hotfullt av många, man vill dra gränser mellan ”nätet” och ”in real life”. Samtidigt lurar tekniken oss att tro att det som förmedlas med hjälp av den är sanningen, när det egentligen är precis samma skiftande, osäkra och okontrollerbara värld som genomsyrar nätet och hur människor använder det. Det är ju människor som skapar nätet, som skapar tekniken, utgående från vad vi vill ha ut av tekniken. Tänker man så blir det en vacker tanke att vi med nätet har skapat möjligheter för oss själva att ha kontakt med varandra och att kommunicera.

Och tekniken ger också våra lekar nya intressanta möjligheter. Eller är det en lek? Kan man kalla det konst? Varför gör inte organisatörerna anspråk på att det de skapat är konst? Jag vet att de nog tänker i de banorna, att de vill skapa ”konstverk” också, inte ”bara spel”. Jag kan bara konstatera att det som gör att Conspiracy for good inte är konst ännu bara hänger på organisatörernas positionering på ett social fält. De är inte ”konstnärer”, och deras projekt recenseras inte av konstkritiker, och de ställer inte ut produkter på muséer. Personligen tycker jag att de ska skita i om det de gör är konst eller inte. Det de gör är så mycket mer intressant än konst. De bryter mot flera gränser, både dem som finns runt begrepp som ”konst”, ”spel”, ”verklighet” och dem som byggs upp runt olika kreativa yrken. Det här provocerar mig och inspirerar mig samtidigt, och kan jag inte låta bli att tänka att jag önskar att jag hade mer tid att göra något liknande. Men jag har mina egna galna projekt som rullar på långsamt, men säkert.