När jag körde hem efter att ha simmat 1 km, så spelade de Adele på bilradion. Gillar hennes röst, men inte riktigt så där älskar-gillar. Hon är ju bra, men i längden lite enformig. Men jag sjunger ändå alltid med i Set fire to the rain. Så kom jag tänka på att jag just läste en intervju med Tori Amos (hittat via Neil Gaimans sida, och det där att de är goda vänner kommer aldrig att sluta fascinera mig), där hon tillfrågades vad hon tyckte om dessa nya unga kvinnliga sångerskor (brittiska) som når framgång. Hon svarade: ”I think it’s exciting that such talented women are doing so well. I think it’s an important message for other women that are up-and-coming.” Så klart tycker hon att det är positivt. Vad annars skulle hon tycka? Att det tillför mera konkurrens? Eller vad? Skulle någon tycka att det är en dålig sak att det kommer nya artister och ny musik hela tiden? Att det liksom blir för mycket folk som håller på.

Stöter ofta på funderingar hos många som vill ge sig in på någon konstnärlig karriär om det alls är värt att försöka då det redan finns så många bra böcker/bilder/låtar eller vad det nu kan vara man vill göra. Men om man låter de funderingarna stå som ett hinder kommer man ju aldrig att veta vad man kunde ha presterat. Och jag tycker bestämt att det inte kan finnas för mycket konst. Det kan inte finnas för mycket bra musik, för många bra böcker, eller för många vackra bilder. Så alla som har viljan, passionen, behovet, tålamodet, energin… gör det ni drömmer om. Sluta alltså drömma, och gör. Man behöver inte få betalt för det direkt, man hittar tid. Det kan mycket väl hända att ingen gillar det man gör, men man kan inte veta om det blir så förrän man försökt. Våga ta den risken. Hämma er inte, för det kan hända att ni sitter på det finaste som jag eller någon annan människa kommer att ha läst eller sett eller hört.

Och samtidigt är det totalt onödigt att tänka att man måste bli bäst på något. I tonåren tänkte jag nog ibland att om man inte kan bli bäst, kommer man aldrig att kunna hålla på med konst. Men det funkar inte så. Ingen vet vad som är bäst. Man kan bli skicklig med mycket träning: och det räcker. Sen ger man av sig själv bara, jobbar på. Så blir det Något.

Ska försöka tänka på det här själv med min avhandling. För det är i det området som jag just nu har prestationsångest. Men det är bara att hålla på. Anstränger man sig så blir det knappast totalbajs av det. Så. Till verket.