Det verkar vara lite av en tradition för oss att åka till Kurjenrahka träsk i oktober, eller hoppas i varje fall att det blir det.

Barnen älskar det, de springer omkring i extas och hittar svampar, mossor och kusliga träd. Och stenar.

Bättre än någon nöjespark. Och doften där! Fuktig jord, mossa och något som liknar smörknivar av slipat trä. Vad det är som orsakar den sistnämnda doften vet jag inte, men den finns där vid träsket. Underbart.

I dag slutade utflykten tyvärr lite tidigt, för det var för vått på ett par ställen vid plankorna och när W trampade i vattnet blev det gråt och tandagnisslan. Men han lugnade ner sig när han hittade en bit mjuk mossa och blev helt fascinerad av den.

Borde vara mer ute i skogen. Det är så uppfriskande och lugnande samtidigt. Får idéer. Skogen är som en ingång till en annan värld. Ofta när jag låter fantasin skena i väg på kvällen när jag ska sova så börjar jag från en bild av en person i en skog (det är ett av mina sätt att sluta tänka på tråkiga jobbiga saker och slappna av för att få sömn). Det har jag fört över till Bildbindaren också. Huvudfigurens första möte med sekundärvärlden är fuktig mossa i en skog.