Kolofont

Gick längre än vad min fot egentligen tillåter. Jag vet. Dags att ta den till doktorn igen. Men levde i hoppet att inflammationen skulle gå bort utan sprutor. Nu har den blivit lite värre igen. Men jag gick ändå. Kroppen skriker efter att få gå långt. Nu skriker hälen, men jag offrade den.

Läste dessutom nyss färdigt Pojkarna. På sidan 183 grät jag medan ungarna såg på Svampbob. Måste låta boken smälta in i kroppen lite före jag har något att säga om den. Men gillade den nog väldigt mycket. Kände mig mycket berörd.