Sitter och uppdaterar min kurs i konsthistoriens moderna period, som börjar vid nyklassicismen, och satt och googlade efter lite bilder, bl.a. på Jean-Jacques Rousseau.

Det här porträttet av Maurice Quentin de La Tour har jag förstås sett massor av gånger, men den här gången fastnade jag lite vid det. Visst ser Jean-Jacques väldigt trevlig ut? Alltså riktigt sympatisk. Något med ögonen och det lilla leendet. Man undrar hur väl konstnären fångat mannen på bild…

På Wikipedia har de lyft fram det här citatet av Rousseau (Confessions – Book I):

Every night, after supper, we read some part of a small collection of romances [i.e., adventure stories], which had been my mother’s. My father’s design was only to improve me in reading, and he thought these entertaining works were calculated to give me a fondness for it; but we soon found ourselves so interested in the adventures they contained, that we alternately read whole nights together and could not bear to give over until at the conclusion of a volume. Sometimes, in the morning, on hearing the swallows at our window, my father, quite ashamed of this weakness, would cry, ”Come, come, let us go to bed; I am more a child than thou art.”

Det var alltså ordet ”romans” som jag ursprungligen var ute efter att illustrera i mina powerpointar. Här kom det ordet fram. Och att den här familjen nog hade sina prioriteringar rätt (och rätt så fantastiskt att lille Jean-Jacques, som vid den här tiden ska ha varit 5-6 år, orkade sitta uppe en hel natt!). Man känner igen sig i det här, det är modern tid… samtidigt så verkar vi ha rört oss mot ett annat håll. Till en mer ofri värld där man inte kan sitta uppe och läsa en hel natt med sitt barn för då skulle man inte hänga med i dagis/jobb och alla andra strukturer som får oss att leva ganska inrutade och ospontana liv… hmm.

Måste läsa mer om Rousseau!