Kolofont

någonstans mellan konst, vetenskap och trams

Kategori: Barn

Kvällspust

Sista undervisningen för våren fixad. Försummade uppgifter fixade (men inte alla, en grej kvar). Present till förskoleläraren fixad och levererad (fick en tår i ögat när jag skrev tack på kortet). Förskolans vårfest + sonen fått betyg, fixat. Dotterns trots och småolyckor avklarade. Dottern badad två gånger pga sand och svett. Sonen duschad pga sand och svett. Räkningshög betalad. Förvirring över försenade räkningar förklarad med ”tiden går ju så snabbt, man hinner ju inte med”.

Inte riktigt hunnit äta. Nu tänker jag äta ett kokt ägg… och något annat till… sen borde man vika klädhögen på sängen (för att sen få plats att sova där). Som tur är vi två vuxna här hemma, så en kan åka och handla lite mat.

Tröttma. Fick det här inlägget skrivet tack vare Lego Star Wars på Wii och Tom och Jerry på Youtube. Dottern är i famnen, hennes badrock är fuktig. Också mina byxor nu.

Update: här sitter man och bloggar om klädhögen på sängen och under tiden har mannen sorterat bort den, före han cyklade i väg till butiken. Han är en pärla han.

Förra helgen, denna helg

Hann ju inte blogga alls över påsken, och inte så mycket under veckan heller… så här är lite minnesbilder av påskhelgen:

Lillsand

Också Lillsand

Kusinernas ivriga hund som vi fick ta på promenad

A hade sin lejondräkt hela tiden...

Och lekte detektiv

Dagens program: städa, ta ungarna till simhall, roffa tid att göra lite teckningar till boken. Så hejdå nätet för i dag!

Typiskt

att när man äntligen har lite morgonvardag på jobbet igen glömmer man både telefon och plånbok hemma…

En händelse vid matbordet igår förresten: W frågar mig plötsligt helt out of the blue ”Mamma är du en sierska?”. ”Mm nej”, svarade jag. ”Kanske du är en siochsåerska då!” säger han och ler åt sin egen fiffighet.

Ja hmm… hurdan är en siochsåerska? Lite så där lagom? Inte så glad, inte så ledsen? Hursomhelst håller han nog på att bli frisk nu när språkvitsarna börjar komma igen.

Uppdatering: och ännu mer typiskt att medan jag var 2 timmar på jobb tycks W ha fått magsjuka. Just precis när han verkade bli bättre och hade aptiten tillbaka… nu ska vi alltså vänta och se om det verkligen är magsjuka eller någon märklig komplicerad del av öroninflammationen… stackars lilla liten sover på soffan nu med hinken bredvid sig. Ska ut och köpa mer saft nu.

Hon gick till sängs själv

Förresten igår när jag satt och bloggade den där videon på skrikande butoh-mannen, så klängde A på mig en stund, men sen gav hon upp och gick helt själv till sängs!! Jag steg upp efter en stund för att kolla om hon faktiskt somnat, och där låg hon och sov, med huvudet på kudden och täcket uppdraget till öronen. Otroligt… Månne det kan hända en gång till?

Att natta barn som inte somnar – silent scream

Suttit med A i 45 minuter nu. Man kan inte lämna henne ensam i sängen för hon följer efter. Man måste liksom sitta där tills hon somnar. Och i dag, som ungefär 75 % av alla nattningar av A, så tar det evigheter. Kom på den perfekta lilla youtube-videon som illustrerar känslan av att försöka få barn att sova som inte vill sova:

sorry mycket frustration i dag… hade några trevliga ögonblick med disken och lite musik nog också.

Stressigt

När barnet inte vill äta. När barnet visar sig ha öroninflammation, och han ska äta antibiotika, och det tar 15 minuter att övertala honom att ta medicinen. När medicinen får barnet att kasta upp och äta ännu mindre. När man inte klarar av att ge honom mer antibiotika, fixar en ny sort i pillerform, men inte vågar ge honom det då allt rinner igenom honom (och man inte ens vet hur man skulle få honom att äta piller då han inte äter något annat heller). När barnet blir litet och blekt.

När man inte vet hur man ska få barnet att äta, när han säger att allt smakar illa. När till och med choklad smakar illa. När allt får honom att gråta.

Men så är han ändå piggare idag. Utan antibiotika. Men vem vet om man måste ha honom hemma en vecka till för att han ska få tillbaka aptiten, för att man ska vara säker på att inflammationen är på väg bort. Att inte veta hur det ska gå, om man måste springa till doktorn igen, testa mer medicin, vem som ska vara hemma, när man själv ska hinna jobba.

Och imorgon ska jag själv dricka pestsmakande tarmsköljningsmedel för att på tisdag kunna gå på tarmundersökning. Vem ska köra vem när och vilket barn ska vart? Och vad var det jag jobbade med nu igen då? Någon måste diska, städa, hitta på mat som matvägraren går med på att äta.

Och så snöar det. Bästa aprilskämtet. Ser framemot att vardagen snart ska komma tillbaka.

Dr. Barbapus

W fick se Spiderman 2 förra veckoslutet. Han var mycket förtjust i Dr. Octopus. Efter att vi spelat Tower en gång fick klossarna en ny funktion, och Barbaflink genomgick en metamorfos.

Och när jag laddade upp fotona så märkte jag att någon tagit en bild av samma Barbaflink i en lite annan situation: kidnappad av astronautälvan!

Rött, klänningar

Köpte lite nytt rött läppstift igår (vilket tycks ske med ungefär fem års mellanrum). Agnes blev nyfiken och ville prova. Gick ju fint ihop med féklänningen som hon kallar den (hon gillar inte att vara prinsessa).

Hon hade också fått en spegel och en borste. Det var mitt försök att göra henne mer positivt inställd till att borsta håret som oftast brukar vara som en stor fluffig rastafläta.

Efter fem minuter blev hon skeptisk mot läppstiftet och grät att jag skulle ta bort det.

Själv färgade jag håret rött igår med örtfärg. Så här ljust ser det bara ut i lampljuset.

Och förresten, Gudrun-klänningarna:

Sjukor, snöyra

A börjar bli bättre nu, men snoret rinner konstant. Så här såg hon ut i förrgår med feber och invirad i sitt täcke (och då var solen framme).

Snöyran i dag passar inte riktigt med min livssituation. Nu måste jag släpa ut snoriga A för att skotta gården före jag kan hämta W från förskolan… och föret är ju inte det bästa. Så kör försiktigt ni som också måste ut på vägen i dag!

En annan sak jag kan varna om också: försök låta bli att öppna en vattenkran med fel hand så att kranen hamnar i den lösa ärmen och vattnet sprutar in i tröjan.

 

B-O-K och ”pyssel”

Det första ordet W läste helt själv lossnade här om dagen. B-O-K läste han, och fattade. Nu frågar han om svåra bokstäver och ljud som CH, STJ, SJ osv. Man inser plötsligt hur komplicerat det är med alla dessa sh-ljud och undantag och C som uttalas S eller K, och K som är TCH…

A däremot håller på att bli en hejare på pussel (men hon kallar dem ”pyssel”), hon kan sitta stilla och tyst så länge som 30 minuter och lösa pussel på 24 bitar helt själv nu. Nu har jag skaffat lite nya 49-bitars.

Huj vad de börjar bli stora…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 346 other followers