Hjärnbråte

För mycket trassel i huvudet just nu. Svårt att byta läge. Svårt att hoppa från undervisningsläge till fixa-små-administrativa-saker-läge till skriva-kloka-saker-i-avhandlingen-läge. Känner mig högst oklok. Kommer inte ihåg vad jag ska göra i den långa texten, och det tar emot att börja med den klockan 14 på eftermiddagen. Tycker om att börja med längre texter direkt på morgonen.

Försöker hitta till fokusen genom att planera och skriva in deadlines så att jag vet vad jag ska gripa tag i först. Men hjärnan vill inte göra det den borde göra just nu. Den vill göra något förbjudet. Och när den tänker på det förbjudna får den också ångest, för den förbjudna texten känns som en hög med varm, ångande skit för tillfället.

Bushjärna!

Och mitt i allt kollar man lite e-post, lite fb, lite bloggar. Nej, det går inte heller. Jag får vara off-line ett tag nu igen för att hitta lugnet och tiden. Bloggar om jag har något som jag absolut måste få säga. Som att min Lisa Kleypas-besatthet fortsätter (och är förvånad över att jag gillar en samtida romance! Gillar är en understatement, myyyysälskar, läser och skrattar för mig själv i köket klockan 23 för att inte störa dem som sover-älskar). Så nu har jag sagt det, och kan gå vidare.

En idébank

Alltså jag älskar vad min Tumblr har blivit. Utan någon plan egentligen. Jag lägger upp lite egna bilder ibland för att då får man nya följare, reblogs och likes. Men sen samlar jag också snygga/intressanta/fantasieggande bilder som andra rebloggat. Det hela har lett till att sidan är som en visuell representation av vad jag tycker är snyggt… underligt att se det samlat på en plats, men otroligt bra och liksom lugnande för hjärnan… Och bra att ha som inspirationskälla när jag ska göra egna bilder/texter. Det cirkulerar så mycket intressant i Tumblrvärlden, bara man hittar rätt bloggar att följa. Skulle vilja hitta mer tecknare och konstnärer. Nu är jag hemskt mycket inne på snygga naturfoton.

tumblrskärmdumpkolofont

Älskar också det instagram kan ge (heter @kolofont2 där! Följ mig och vill ha mer folk att följa!). Hade nyligen en liten interaktion där med en person som jag bara känner via nätet (det var ju den här bokbloggaren), och kommentaren jag fick gav mig en superbra idé till en text. Till en roman eller novell, eller något som kan integreras i redan existerande projekt. Kanske till uppföljaren till Bildbindaren… faktiskt… där hör den kanske hemma. Vilket får mig att tänka i lite nya banor med den…

Sånt är så ljuvligt. Slumpartade krockar och uttalanden som leder vidare till nya tankespår. Häftigt är det.

Pausfåglar

peacock

Thailändska pauspåfåglar för att vara mer exakt (den andra är den blå klumpen där på bänken i bakgrunden).

Går på en bloggpaus! Behöver lägga tankeverksamheten på ett par andra saker ett tag. Inte för att jag bloggat särskilt vilt här nu, men ändå. Fokus. Det är så jobbigt att tänka och skriva. Men samtidigt känns det kul just nu. Är inte alls panikstressad. Men vill inte splittra mig så mycket.

Det är avhandlingen. Filar på den. Har en deadline 1.3, så kanske jag återkommer då! Min slutliga deadline för första råversionen är 30.6. Och då ska handledaren få in hela rasket. Så att jag får vila riktigt ordentligt i juli och ta tag i redigeringen på hösten.

Skriver också på novellen lite då och då. Senast för en stund sedan. Gillar vissa saker i den. Extremt missnöjd med andra, mitt pladder och förklarande, det stillösa. Men bara att förstå vad som inte är bra, det känns bra. Bara att kunna tänka och fila på orden, och se att det kan bli lite bättre, lite bättre varje gång man öppnar dokumentet. Det känns bra. Men behöver vända mig inåt. Blir infostressad av alla debatter och ord på nätet. Har massor av åsikter själv, massor att säga. Men vill inte sprida ut mig. Vill lägga min tid på färre saker. Skala bort.

Så ska vi säga att tidigast 1.3 fortsätter jag. Fram till dess: chockblå pausfåglar. Det där blå som de här stackars inspärrade fåglarna har i sin fjäderdräkt, det är nog min favoritfärg. Hm, undrar vad symboliken är att ha inspärrade snygga pausfåglar? Blått är ju eftertankens och klokhetens färg. Kall, behärskad, lugn. Men klar och ljus. Måste inte alls vara någon olycklig färg, tvärtom.

 

Kan inte låta bli

Som ni märker funkar inte mitt bloggförbud före artikeln är klar alls. Istället får jag bara mer lust att blogga. Haha. Jag har fem arbetsdagar (utan barn att ta hand om) nästa vecka. Jag får lov att hetsskriva då. Och försöka slappna av nu när jag ändå inte kan skriva på den när ungarna ännu är lediga. Kanske jag gör något fjuttigt försök att läsa forskningslitteratur när de ser på TV, men problemet med att läsa är att då får jag lust att skriva upp tankar direkt, och när man ändå inte kan försjunka i artikeln känns det svårt att gå omkring och ha huvudet någon annanstans medan man borde vara närvarande förälder. Men det är lite skenheligt att jag säger så, för om jag inte jobbar på artikeln går jag omkring och tänker på böcker/skrivande/illustration istället.

Är nämligen extremt inspirerad just nu (vilket är typiskt, all energi som borde läggas på det svåra arbetet söker sig till lustarbetet istället). Över julhelgen har jag slukat två Kleypas-romaner och en halv av Tessa Dare som jag har på mobilen. Försöker trevande testa att läsa på mobilen via Kindle-appen. Det funkar ju bra, men är inte riktigt van ännu. Mobilen blir så varm, skärmen är liten, och det blir spänt i ögonen. Föredrar nog ännu bokformatet. Men antar att riktiga läsplattor är mer läsvänliga…? Men det här med att ha en bokbutik i mobilen är väldigt trevligt. Billigt är det ju oftast också. Och klassiker är gratis.

Men alltså Kleypas och Dare skriver historisk romance, och jag har insett att jag älskar det. Det finns lite skillnader i stil mellan dem jag läst hittills. Men tror att jag sparar det inlägget till senare. Hittills har jag läst Lisa Kleypas (5 böcker på ett halvt år!), Loretta Chase (1), Mary Balogh (1) och Tessa Dare (är mitt i första Spindle cove-boken) (på engelska) och förstås Simona Ahrnstedt på svenska.

Sen har jag massor av fantasy romance som väntar i hyllan. Men hittills har jag blivit mer gripen av den historiska sorten underligt nog. Kanske det historiska avståndet är tillräckligt för mig, det behövs inte ytterligare en nivå av fantasi, om man kan säga så… De begränsningar som den historiska miljön ger lyckas kanske bättre än när det glider in i fantasy? Eftersom avstånd till vardagen är det jag söker i fantasy, så blir det liksom för mycket med både romans och fantasy och historisk tid, som tredubbla fantasier… men alltså dessa genregränser är ju diffusa. Samtidigt tänker jag mycket på det eftersom nya skrivprojektet är fantasy/SF och romance. Men det som jag grunnar på är just om det finns tillräckligt med begränsningar i den världen, och just nu finns det inte det, det finns fortfarande outforskad mark. Men jag tog ett stort steg åt rätt håll med nanowrimotexten.

Ja, slut på rapporten, borde få ut ungarna och mig själv till stora matbutiken. Nu städar de spontant här bredvid mig, måste ta tillfället i akt och få med dem ut (det kan vara lite svårt annars att aktivera dem).

Ny look och Tumblr

Testar en ny bloggmall. Ville nämligen ha en sidfot så att inte bloggrollen och arkivet trängs längst nere. Den här mallen tillåter att man mixtrar med bakgrundsbild och färger, så nu blev mitt första försök så här… men undrar varför bakgrunden är illgrön före bilden laddats…

nylook2013

Hur som helst. Tror att jag tänker byta bakgrund lite då och då, så det passar till årstider och händelser. Och då har man ju en ursäkt att leka med färgerna igen.

Jag motiverar mitt bloggande nu med att jag a) inte kan skriva på min artikel när jag är hemma med ungarna, b) är för förkyld för att göra något addat äd kolla på dätet, c) höll på att bli galen inne i mitt eget huvud av att inte skriva något och inte ha något socialt liv. Andra tecken på att jag måste få blogga: startade en Tumblr igår i min desperation. Den ska bli en sorts bilddump, tänker inte skriva mycket där, och så får man ju cirkulera coola grejer där också, giffar och sånt. Hehe. Ni vet väl att GIFen är den stora webbgrejen 2012? Har funderat lite på att göra egna… fråga mig inte varför, eller vad de ska föreställa… Första bilden på min kolofont-tumblr är förresten min gamla babianskiss. Den är urgammal. Men har alltid gillat den efter att den dök upp i skissblocket. Jag identifierar mig med den lite stressade babianen som sitter och grubblar förstår ni.

Året 2012

Jag kan inte vänta till 11.1 med min årssammanfattning så den kommer nu!

2012 har varit väldigt händelserikt, främst vad gäller mitt jobb. Ungefär i klass med 2008 som var händelserikt när det gäller familj (köpte hus, gifte mig, var gravid och fick mitt andra barn, var på två begravningar och missade en begravning).

I början av året flyttade jag in på Arken efter att ha jobbat hemma i ett och ett halvt år. Jag var minst sagt inte så nöjd över det. Jag tycker förstås om att träffa andra människor på lunch och på kaffepauser, och diskutera forskning och universitetet på seminarier och möten, men… att byta arbetsrum innebär alltid en omstart, att sitta i ett rum med två andra innebär att man måste ägna energi åt det sociala (inget ont mot dem jag delat rum med, de är mycket trevliga människor), att få huvudvärk varje vecka av dålig luft i rummet tar tid och energi, att dras in i universitetets krisande är mer påtagligt när man vistas i dess fysiska rum, vilket förstås gör att man måste ägna tid och energi åt att handskas med det, att ta del av det sociala spelande som sker på en arbetsplats tar också energi och personligen tycker jag att det tar mer än det ger. Det är mycket annat också som jag ogillar med att jobba på Arken. Men det tar jag upp där och inte på bloggen. Allt detta har inneburit att skrivandet blivit allt viktigare: jag har helt enkelt varit tvungen att skriva mig igenom skiten. För att sen komma fram till det jag borde göra där: skriva på avhandlingen. Jag har troligen producerat mer dagbokstext det här året än någonsin tidigare, för annars hade jag inte klarat att skriva ens det lilla som sluligen hamnar i min avhandling.

Men jag skrev ju också annat än akademiskt: under 2012 gjorde jag färdigt min första fantasybok Bildbindaren! På våren gjorde jag främst omslagsbild och jobbade fram stilen för illustrationerna i inlagan. På sommaren redigerade jag de sista vändorna och gjorde färdigt bilderna. I september åkte boken i tryck, och i oktober fick jag den i handen.

Hur kändes det sen? Mest skönt. Men jag måste ta lite avstånd till boken också, se den kritiskt, lyssna på vad andra tycker. Nu är boken en bok bland andra, med undantaget att jag ser på den med en stark ömhet. Jag skulle inte vilja ändra något i den (jag kan inte, och kunde inte heller göra på något annat sätt). Du är som du är, och mamma älskar dig. Jag känner definitivt att jag kan skriva något bättre, men samtidigt så är ju den här första boken nödvändig, som en övning, som ett första steg ut på isen. Jag tror inte att isen sprack, men nog är den lite svag. Jag måste ta några steg till för att veta om det går att ta sig fram utan att falla ner i det kalla vattnet.

Men bland de bästa sakerna med att få ge ut en bok: att lära känna andra som skriver och illustrerar! Det känns som att ha kollegor, även om vi inte jobbar i samma hus. Det är att hitta människor som tänker på samma saker som en själv, som har samma målsättningar, även om alla förstås gör på sina egna sätt, och det är fantastiskt. Dessa människor är ett enormt stöd och så inspirerande! Maria och Mia, tack för nanowrimopeppen och alla fina ord och klokheter! Så roligt att lära känna Malin och snacka böcker! Fina Maija som debuterat precis före mig och som det varit enormt givande att prata illustration med (och tack för soffan ännu!) (jösses, heter alla något på M??)!! Och väldigt roligt att jobba ihop med Anna Friman på förlaget, hon är en helt fantastisk och briljant människa!

I Sverige finns också några fina författarbloggare som lämnat spår på min blogg (och på Twitter) och i mig: Manne Fagerlind, Janina Kastevik, Sara Bergmark Elfgren, Fredrik Persson och Terése (håller tummarna för att det kommer ett besked snart!). Jag har läst vissa bloggar som besatt: Simona Ahrnstedts t.ex., hon har verkligen inspirerat mig. Jag hoppas på att under det kommande året få lära känna dem jag mött under 2012 ännu bättre och att få lära känna ännu fler skapande människor, både på bloggen och utanför. Och hoppas det blir fler skrivretreater, förlagsfester och bokmässor!

Ska klistra ihop ett årskollage i bilder också! Och ett sammandrag av årets läsupplevelser måste jag nog också fixa! Men nu blir det här för långt så gott nytt år i förskott!

(PS. lite förändringar i bloggens utseende är också att vänta)

Mörkaste vinter

8290292455_01e33062e5

8290283585_b16815fefb

8290279375_a34f1b3088

Men nu blir det ljusare igen!

Dessa bilder laddade jag nu upp i Flickr. Ska fokusera mitt bildspridande där. Tyvärr så är jag inte så van med att använda den socialt (och det är kanske inte så många andra jag känner heller), men har länge velat bli mer aktiv där. Kanske det var förhastat att sluta instagramma, men samtidigt så tycker jag faktiskt att detta med reklam är en tråkig utveckling. Önskar att jag hade tillräckligt med envishet att hoppa av facebook också, men när man nu har största delen av kontaktnätet där, och stundtals så blir det trevliga utbyten, och man får ju relevant information också. Men när jag nu känner mig så blockerad och introvert på nätet så blir det ju inte mycket interaktioner på fb heller. Igår fick jag för första gången en känsla av saknad efter en tid utan konstant nätnärvaro. Jag var länge sådan att jag sköt upp att ens läsa e-post. Det kunde gå dagar emellan. Men efter 2006 ungefär så ändrades det, för jag började blogga, dels för att etablera illustrerandet mer, och dels för att få publicera ens någon text.

Det kan ju hända att min nättrötthet nu bara är ett symptom på allmän trötthet, behov av vila osv. Dessutom så har jag den där jädrans artikeln att panikskriva.

För att ha något annat än flöden att läsa på mobilen så laddade jag igår ner Kindle-appen. Och började prenumerera på en SF-tidskrift, för att få läsa mer noveller. Men varför upplever jag det egentligen som vettigare att läsa SF-noveller än att läsa Twitter? Jag vet inte. Men det kändes bra i varje fall att få lite koll på detta litterära område som jag länge varit nyfiken på.

Så nu i mörkaste vintern tar jag nätpaus. Vi ska ändå bort över jul och nyår. Och jag har ju den där artikeln att skriva. Suck.

godjul2012

Varför efter 11.1? Jo det är artikeldeadline. Min belöning när jag är klar är att få blogga. Och då kan man förvänta sig en årssammanfattning av 2012. (Kaninen på bilden hittades på Puolalagatan i Åbo igår, så tack du okända julinstallationskonstnär!)

Kolofont 3 år

I dag har Kolofont funnits i tre år! I början vågade jag inte dela inläggen alls, ville bara skriva något och på svenska (hade en engelskspråkig blogg förut). Men nog är det ju trevligare med lite fler läsare än 1-2 per inlägg. Numera är det mellan 20 och 100 läsare här per dag. 20 om jag inte skrivit något på länge, och 100 om jag bloggar lite mer. Men för mig har det aldrig varit en huvudsak att nå många läsare. Jag vill nå rätt läsare så att säga. Och det har jag nog lyckats med! Jag får nästan aldrig konstiga, eller obehagliga kommentarer, och jag har hittat spännande människor via bloggandet. Perfekt. Jag tycker mycket om det här rummet som jag skapat här.

Nu när Bildbindaren är ”där ute” märker jag förstås att fler googlar sig in hit, så välkommen till er! Jag är inte en anonym bloggare, så jag har ganska snäva begränsningar för vad jag skriver här, men det betyder inte att jag fegar inför olika diskussionsämnen, bara att jag inte anser mig ha rätt att skriva om vissa områden. Fokus här ligger nog på vad jag jobbar med, vad jag är intresserad av i kulturen och samhället, men det är ganska sällan jag ger mig in på ”debatt” tyvärr, det kräver så mycket känslomässig energi och tid att formulera sig mer noggrannt.

Jag har bloggat anonymt förut, och det gav helt andra friheter. Men det är något som också går förlorat då. Jag tycker om öppenhet. Jag tror att man kan diskutera det mesta öppet, om man bara gör det med respekt och finkänslighet. Jag tycker mycket om att diskutera politik och religion och andra svåra frågor. Men ärligt talat, så gör jag hellre det face-to-face med folk. Ibland kan jag störa mig på att diskussionskulturen har blivit så skriftlig. Jag skriver ju själv enormt mycket. Jag tycker också om att prata. Nätet och bloggen gör det möjligt för mig att nå fler, och få fina kontakter till människor som jag inte kan träffa fysiskt. Men herregud vad jag saknar att kunna sitta och bara snacka i timmar på ett kafé (är det nätkulturen, arbets- eller familjelivet som tagit bort det? Man har ju inte tid för något löst hängande mer…). Jag är en rätt fysisk person på det sättet, jag vill se och uppleva människor när jag kommunicerar med dem.

Så det är kluvet det här med nätet. Mycket är bra. Och mycket är dåligt.

Nu måste jag sluta reflektera här och fortsätta jobba. Rättar tenter och läser seminarietexter… bråttom!

 

Jag flyger iväg

Om några dagar sitter jag på ett flygplan. Har inte gjort det på 10 år… och har inte rest långt bort (utanför Europa) sedan min resa till Indien 1996. Så det är på tiden. Och det kan inte komma lägligare. Boken är färdig. Jag har hållit min sista föreläsning i min modekurs. Är lite trött.

Är på 29608 ord på mitt nanowrimo-projekt. Så när jag återvänder 26.11 får ni veta om jag lyckats skriva resten. För hand. För jag tar inte med min laptop. Tänker inte alls vara på nätet. Tänker bara bada, vara med ungarna, sola, äta och skriva och rita i mitt anteckningsblock.

Jag tar bloggpausen redan nu, för det kommer att gå kvällstid till att packa och fixa före vi åker (och skriva!)… och märker också hur jag verkligen har lust att inte vara på nätet på en stund.

Tudeluu och so long!