Kategoriarkiv: Estetik

Bildarkiv

Posted on by

Har varit bildbesatt idag. Köpte ett ex av Advanced Photoshop för att se om det fanns några bra tips där. Jag insåg att jag redan gör en hel del sådant som många andra proffessionella bildskapare gör. T.ex. att ha ett eget bildarkiv. Det är ju dels för att ha ett eget stort lager av bildreferenser som jag tar så mycket foton, av allt, hela tiden. Ser man något, som en snygg textur, eller snygga trädgrenar, eller intressanta moln, så tar jag en bild. Det här bildsamlandet har blivit mycket lättare nu med en ok mobilkamera. Men bäst är det förstås om jag har Canonen med. Det jag borde fixa nu är en bättre ordning på dem. Undrar om man kan tagga i iPhoto… De bilder jag har i Flickr är mycket väl sorterade… Borde ha ngt liknande i datorn också.

Hur som helst, en gammal bild som fascinerade mig idag:

image

Borde ta mer bilder på växter med neutral bakgrund… Skulle vilja göra något fantastiskt med denna. Men vet inte ännu vad…

Och på instagram hände detta:

image

image

Inte mina nya skor utan A:s. Skugghanden är min dock. Underlig bild. Ett snabbt slumpartat foto…

Aah. Vill bara ta mer bilder! Photoshoppa mer! Se på mer bilder! Imorgon tänker jag gå och se Oblivion. Hört att den är snygg (om man lyckas glömma Tomppa). Vill begeistras och förundras!

En idébank

Posted on by

Alltså jag älskar vad min Tumblr har blivit. Utan någon plan egentligen. Jag lägger upp lite egna bilder ibland för att då får man nya följare, reblogs och likes. Men sen samlar jag också snygga/intressanta/fantasieggande bilder som andra rebloggat. Det hela har lett till att sidan är som en visuell representation av vad jag tycker är snyggt… underligt att se det samlat på en plats, men otroligt bra och liksom lugnande för hjärnan… Och bra att ha som inspirationskälla när jag ska göra egna bilder/texter. Det cirkulerar så mycket intressant i Tumblrvärlden, bara man hittar rätt bloggar att följa. Skulle vilja hitta mer tecknare och konstnärer. Nu är jag hemskt mycket inne på snygga naturfoton.

tumblrskärmdumpkolofont

Älskar också det instagram kan ge (heter @kolofont2 där! Följ mig och vill ha mer folk att följa!). Hade nyligen en liten interaktion där med en person som jag bara känner via nätet (det var ju den här bokbloggaren), och kommentaren jag fick gav mig en superbra idé till en text. Till en roman eller novell, eller något som kan integreras i redan existerande projekt. Kanske till uppföljaren till Bildbindaren… faktiskt… där hör den kanske hemma. Vilket får mig att tänka i lite nya banor med den…

Sånt är så ljuvligt. Slumpartade krockar och uttalanden som leder vidare till nya tankespår. Häftigt är det.

Äventyrligt…

Posted on by

I dag ska jag alltså åka tåg till Tammerfors och teckna medan gruppen butoh.name gör en dansperformance utomhus vid sjöstranden. Bara att vädret ser ut så här:

IMG_20130407_102307

Men jag ger inte upp! Jag ska fanimej dit. Så får packa plastpåse åt skisspappret, paraply, vinterkläder åt mig själv… och tror att jag tar med vår vattenfasta videokamera också. För det kan ju bli rätt snyggt om de dansar utomhus, och snön också vräker ner i Tammerfors… Snöflingorna är stora som babyhänder nu…

Det hela känns smått tokigt! Men vad gör man inte för… ja vad? Konsten?

Imorgon får jag vila på jobbet då… har ju varit på två dagars kurs i audiovisuellt berättande här igår och förrgår… Hade inte planerat att använda det jag gör i Tammerfors i dag till den kursen, men kanske jag ändrar på mina planer lite? Vi får se. Tecknande ska ju filmen jag gör på kursen också handla om.

Vi får se vad som händer.

Spännande grejer

Posted on by

Har så mycket kul att se fram emot de närmaste månaderna! Det är en hel del saker jag nästlat in mig i som är både roliga, spännande och skitskrämmande samtidigt. Men tänker som så: jag måste prova på. Jag måste utmana mig själv, inte bli bekväm. Ändå kastar jag inte in mig i saker helt medvetet, jag följer någon slags intuition som säger mig att det finns saker jag behöver göra. Det kan visa sig att de är helt dumma, onödiga saker, men på något vis tror jag inte det ändå. Att vissa helt huvudlösa idéer visar sig leda vidare till spännande saker. Ja, ni får se på bloggen när jag kastar mig ut för stupen. Nästa sjukt roliga spännande grej: ska hänga med på lite dansworkshops och teckna dansare. Det kan bli början på ett helt nytt litet projekt som jag tänker starta nu på våren. Vi ska se vad det leder till.

Det här är inte mina skisser utan Auguste Rodins, som jag råkade hitta när jag letade fram skulpturen Kyssen av honom att teckna av (dessa är från en gammal Time-Life bokserie jag tagit från föräldrarnas bokhylla, de har massor av konstböcker… ni förstår varför jag blivit sån här). Otroligt inspirerande dessa teckningar:

IMG_20130326_192500 IMG_20130326_192819 IMG_20130326_192857

Så det här tänkte jag också göra. Fånga rörelser med pennan. Vet inte ännu vad det ska leda till riktigt, men vet bara att jag vill göra det. Har också en ”affär med dansen” (se första bilden).

Meningsfiltret

Posted on by

Jag funderade redan förra våren på vad instagram gör med fotograferande och seende. Kom att tänka på att det finns något som påminner om förra sekelskiftet i det, men har svårt att lägga fingret på det.

I morgon (i min undervisning) tar jag t.ex. snabbt upp Les nabis (betyder profeterna på hebreiska), som var en konstnärsgrupp som brukar räknas till symbolisterna. Här är ett exempel av Pierre Bonnard:

bonnard

De försökte hitta andliga dimensioner eller symbolisk mening i vardagsscener. Det känns som om det är besläktat med vad man gör med instagram. Man blåser liv i vardagen, filtret (det visuella uttrycket) skapar en tolkning, och bilden representerar något meningsfullt i vardagen. Instagrambilderna är också identitetsskapande, man märker det när man instagrammar själv. Man kan inte lägga upp riktigt vad som helst, utan det måste passa den bild man har eller vill ge av sig själv. Samtidigt är instagrammandet för mig ett sätt att se en situation tydligare, men också ge den en ytterligare nivå – en meningsnivå. Jag vet inte vad jag är ute efter här riktigt, men något hos Bonnard fick mig bara att känna ett släktskap med hans försök att se vardagen… (och så får man ju lust att måla också! Instagram är bara så mycket snabbare och mindre material- och utrymmeskrävande).

Kvinnobilder

Posted on by

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Gustav Klimt (och det har väl halva resten av världen också, han är rätt så pop). Den här veckan kommer jag in på honom i min konstvetenskapskurs, och det är alltid så skoj att prata om sekelskiftet 1900. Om jag någon gång skriver en historisk roman så ska jag ta den tiden. Eller så stjäl jag bara friskt från den till en fantasybok, hehe.

Här är ett exempel på en Klimtmålning som många tycker om, och om man googlar så hittar man den reproducerad på precis allt, muggar och iPhone-fodral och allt möjligt:

21_klimt_mother_chile

 

Jag älskar också den här. Men den är bara en detalj från en större målning som heter Kvinnans tre åldrar (1905):

Gustav_Klimt_020

Många vill alltså helst bara se barnet och den unga modern. Och det kan man ju förstå, den äldre kvinnan är inte precis hoppfullt eller estetiskt avbildad (snarare realistiskt). Jag får många tankar av det här. Varför är den äldre kvinnan så nedslagen? Sörjer hon sin förlorade skönhet, eller kan hennes upplevelse generaliseras till hela mänsklighetens dödsångest. Det är ju en ångestfylld sak att kroppen åldras och blir svagare, för det påminner om ens dödlighet. Men det behöver ju inte heller vara en sorg att bli äldre, och då blir Klimts målning irriterande. Varför betona förfallet? Blir kvinnan bara kropp här? Hon är vacker när hon är ung och kan vara en moder, men sedan förlorar hon något när hon åldras? Så för mig blir bilden väldigt ambivalent. Jag kan känna igen känslorna bilden väcker, men samtidigt bli lite arg. Vad tycker ni?

 

Förtrollande!

Posted on by

Så jag var på Cirque du Soleils Alegría igår i Åbo. Otroligt fint. Om man gillar den här typens estetik (det gör jag). Mycket av dräktdesignen fick mig att tänka på Moebius, which is nice. Se nu på denna bild (bildkälla, foto av Daniel Desmarais):

sh-alegria12_t607

Älskar röda näsan här! Och hur byxorna formar benen till barock (på långt håll syntes inte draperingen så bra).

Jag tycks dessutom ha lite cirkustema just nu. Läser The Night Circus (långsamt, måste säga att jag är kluven, jag är inte alls förtjust i allt, men så är den ändå oerhört skickligt skiven), och det där manuset jag klämde ur mig i november innehåller teater/cirkus/dans-tematik. Men även om man nu inte är charmad av stilen kan man inte låta bli att imponeras av artisterna. Helt otroligt tajt och jämnt och graciöst. Man tänker bara hur mycket tid det tar att bli så skicklig, hur mycket skador och slitningar och hur mycket stryk deras kroppar får ta. Blev väldigt nyfiken också på att se hur de tränar och hur hela processen kring cirkusen går till. Måste nog rota fram någon dokumentär om dem.

Den här videon kommer närmast det som jag såg igår:

Men vi hade inte den starke mannen som finns med här ovan. Och sångaren var definitivt en annan. Hon som var i Åbo hade mycket starkare röst tycker jag.

Men nu inser jag att jag har en gammal skiss som skulle ha kunnat vara med här!

cirkustyp

Haha, vad lustigt. Det här är en gammal doodle som jag plockade fram nu på våren och färgade på Photoshop. Inget färdigt detta. Men så gillar jag halvfärdigheten i skisser… Måste fundera på detta när jag gör illustrationer till nya skrivprojektet…

Dockförtrollning

Posted on by

På ProjekTette har skribenten förtrollats av Enchanted Dolls.

Jag kollade in det lite i dag och blev själv både förtrollad och lite äcklad, men mest fascinerad. Hantverket alltså! Och att leka med ideal och skönhet och kön och kropp. Dessutom fascinerar det mig att det går att satsa på att göra dessa dockor, göra sig ett namn, och sedan sälja dem på auktioner för tiotusentals dollar styck. Att det går att göra så tidskrävande konst, och klara sig på det.

Så blir jag avundsjuk, för jag vill också använda händerna och skapa. Älskade att pyssla med egna dockor som barn, och i något parallellt universum sitter jag och gör konstdockor jag med… eller kanske jag sätter igång med det också någon gång… Argh, förbannelsen med att vilja göra allt och ha lust att göra så mycket. Jag skulle däremot inte göra som Bychkova; blir lite störd på stilen, särskilt ansiktena, som jag tycker speglar en sjuk tendens i kulturen i dag där kvinnlighet infantiliseras. Jag skulle kanske satsa på en annan sorts naturalism (för MB:s dockor är naturalistiska trots att de är stiliserade), typ rynkor, mulliga magar och hängbröst, hehe.

Dockor i konst är förresten ett spännande tema inom konsthistoria. Dockor har så många paradoxala och spretande associationer. Saker som inte får förenas kommer samman i dockor (barnslighet-sexualitet t.ex., det är tabubelagt, känsligt område). Vuxna som fascineras av dockor är på ett sätt suspekta. Och hur underlig är jag som gillar att bli både provocerad och förtrollad samtidigt…