Kolofont

någonstans mellan konst, vetenskap och trams

Kategori: Estetik

I want konsthistoria

Nästa vecka ska jag börja undervisa igen, och ska börja med konstens historia från franska revolutionen ungefär. Kunde inte låta bli att bifoga lite inspiration åt studenterna i påminnelsen om kursstarten för att vi ska komma in i rätt stämning på föreläsningen:

Hoppas de inte blir alltför peppade bara, kommer nog inte att ta med bakelser och sidenskor eller små söta hundar till föreläsningen, utan massor av bilder… men Marie Antoinette kommer nog att figurera en del, så helt falsk reklam är det inte.

Igår var jag dessutom på forskarsemi och blev väldigt peppad av det också. Det som jag insåg (igen) var att också en avhandlingstext kan vara dramatisk. Också vetenskapligt skrivande är berättande, och ska, bör fånga läsarens uppmärksamhet. Det fick gårdagens seminariehållare fram bra, för jag blev väldigt intresserad av hennes ämne, trots att det är långt från mitt. Det här ska jag jobba med i dag, fundera lite på mitt berättande i avhandlingen. Mitt eget ämne är underligt saftigt och kontroversiellt SAMTIDIGT som det riskerar att bli urtrist (statistik, organisationer, hallå!). Jag vill inte vara skyldig till att producera något som ingen orkar läsa. Tänker ju på lite samma grej med Bildbindaren (jag återkommer till hur redigeringen går senare, just nu väntar jag på redaktörens kommentarer, vilket är ett väldigt avslappnande skede).

Berättande alltså. Det känns som kärnan av allt. Och jag vet att det upprepas överallt nu att man ska ha en story på alla ställen, reklam ska vara storytelling och det ena och det andra ska säljas med narrativ osv osv in absurdum. Men i det jag håller på med så råkar det faktiskt vara centralt. När jag kom på det så blev jag lite nykär i konsthistoria igen. Där finns det smaskiga historier, allt från gräddbakelser till giljotinering.

Serie: favoritillustratörer

Roligt att märka att folk googlat Björn Landström och Tord Nygren för att komma hit! Båda dessa är bland mina favoriter. Tänkte att jag skulle lägga upp fler inlägg om illustratörer. Här kommer en som jag gillade som barn (och tror jag har nämnt henne tidigare också): brittiska Jane Ray. För någon vecka sedan hade min mamma med sig alla mina gamla Jane Ray-postkort som jag inte sett på 20 år.

Superstarka färger och djur och glädje. Kanske inte så ”trendig” stil just nu. Och som vuxen tycker jag att det är lite grällt. Men jag samlade på hennes kort som barn, älskade dem, försökte imitera dem. Efter dessa kortserier (det finns flera, ofta med bibliska motiv) har hon hunnit illustrera en hel del böcker, som tyvärr inte är så lätta att hitta i Finland (men på Åbos stadsbibba finns ett litet antal!). Här är hennes webbsida.

Rött, klänningar

Köpte lite nytt rött läppstift igår (vilket tycks ske med ungefär fem års mellanrum). Agnes blev nyfiken och ville prova. Gick ju fint ihop med féklänningen som hon kallar den (hon gillar inte att vara prinsessa).

Hon hade också fått en spegel och en borste. Det var mitt försök att göra henne mer positivt inställd till att borsta håret som oftast brukar vara som en stor fluffig rastafläta.

Efter fem minuter blev hon skeptisk mot läppstiftet och grät att jag skulle ta bort det.

Själv färgade jag håret rött igår med örtfärg. Så här ljust ser det bara ut i lampljuset.

Och förresten, Gudrun-klänningarna:

Vilken färgs knappar…

ska den psykedeliska papegojtröjan ha?

Svart pansar

Lovade att jag skulle skriva mer om mode. Så här kommer en reflektion: en viss typs kläder gömmer man sig i, mode kan bli som ett pansar mellan omvärlden och din blick. Man blir orörbar och får distans.

Igår var jag på klassisk konsert i Logomo. Det var Schönbrunns slottsorkester från Wien som spelade nyårsklassikerna. Mycket valser. Riktigt fint. Gillade sopranen.

Hur som helst kunde man ju inte gå dit i sina gamla mjukisbyxor, så drog till med lite grejer ur ”basgarderoben”: alltså svart kavaj och svarta kavajbyxor och en beigegrönlilablåblommig blus under, svart långt halsband och tjockt lite punkigt armband. Rött läppstift. Har tyvärr inga bilder, orkade inte hålla på och fotografera mig själv just igår. Men tyckte det blev riktigt lyckat. Men samtidigt insåg jag att jag hittat en perfekt förklädnad. Jag såg lite smått farlig ut, för att jag var ganska välklädd. Och fick därför stå och stirra på andra helt fritt (älskar att titta på folk), men samtidigt vara lite speciell (för de flesta på klassisk konsert är ju 50+, och då känner man ju sig riktigt ung och fräsh vid 33).

Man kan alltså klä sig tryggt och ålderskorrekt, och då rätt snabbt se tantig och tråkig ut på ett inte så bra sätt (tantigt är inte alltid fel, ibland är det jätterätt). Men klär man sig lite avvikande och lite lite bättre (så att det framhäver något speciellt, så att man bär kläderna och kläderna inte bär en själv) än de andra på en plats, så får man det där pansaret. Ingen vet vem man egentligen är. Man blir lite mystisk. Man är skyddad. Jag gillade det. Har inte tidigare tyckt om att ”klä upp” mig. Men egentligen är det ju ganska kul… Jag älskar att se på spännande kläddesign, men har inte tiden eller energin att satsa på mig själv. Men trots att jag rätt ofta är slarvigt eller slafsigt klädd, lite konstant ”underdressed” så verkar jag ju komma undan med det. Märkligt. Har dessutom en sorts fysisk reaktion på när jag klätt mig fel: jag börjar må illa om det är något konstigt med hur jag klätt mig. Är rätt känslig på det sättet. Kan inte ha vad som helst på mig, för mår inte bra då. Det var en lättnad att märka att det ändå går att hitta något snyggt, som svarta kavajer. Dags att testa mer sånt! Och kanske en klänning till… (har som sagt en nu, lustigt, men jag har länge inte kunnat ha klänning utan att känna mig som en transvestit). Men först måste jag rensa ut garderoben, den är full med gammalt och felköp och utslitet.

Sen finns det också en annan enorm brist hemma hos oss: ingen helkroppsspegel… hur ska man kunna leka med sina kläder om man inte ser hur man ser ut?

Klänningar!

Den här bloggen kan man ju ha som källa för bildmaterial till en eventuell kurs i dräkthistoria… verkligen OMG.

Har bloggentusiasmdagen! Plus att jag och kollegan fick inspirationsflöde och började spåna på ännu mera idéer och samarbeten. Mera sånt i livet borde man ha! Och få springa ner till biblioteket för att hetslåna böcker (springa ner för jag är på andra våningen och fakultetsbibban på första och en bit bort).

Tänka tänka tänka

Vi ska se om jag får gräva ut bilen i dag för att komma hem från jobbet… det föll blöt tung snö i morse, men det ser ut att avta nu. Slut på väderrapporten!

Har inte orkat blogga, men har ändå tänkt på en hel del de senaste dagarna. Tänkt på organisationers fysiska struktur, den geografiska placeringens betydelse och symboliska mening. Har funderat på det här med när en fysisk struktur övergår i en social. Det är samma fråga som när natur blir kultur. Alltså människor är biologiska varelser, med fysisk struktur, men så finns våra idéer och relationer och meningar, vår sociala och kulturella struktur (örk blev nu trött på ordet struktur). När övergår det ena i det andra? Men så sa professorn något fiffigt när vi talade om detta: vi är 100 % biologiska, och 100 % sociala, inte 50/50. Då tänker jag att det är något fel med våra kategorier.

Så har jag bläddrat i Lars Vilks nya bok Art: den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten (Nya Doxa 2011). Han har en del bra poänger, men tycker han fastnar lite för länge hos vissa konstteoretiker. Och så saknas det funderingar kring vad konstnärlig kvalitet är. För en social definition (det som konstvärlden säger är bra är bra konst) räcker inte. Den teorin förklarar mycket, men är ett cirkelresonemang. Varför tycker ”konstvärlden” (eller de med makt i den världen, i det fältet) om vissa konstverk och inte andra? Varför tycker folk olika inom konstvärlden? Det som jag främst tyckte var kul var hans blyertsteckningar (fast det skrivs inte ut vem som gjort dem). Istället för bilder på folk och konstverk som han tar upp, har han tecknat av dem. Det är en sorts visuell sociologi som han utövar då, och tänker att han kunde få mer ut av sin egen analys om han funderade mer på den här metoden. Jag har själv funderat på vad som händer om man tecknar små delar av ett socialt sammanhang. Vad lyfter man fram? Vad hittar handen i de visuella intrycken? Ser man mer då man tecknar? Är det ett mer etiskt sätt att forska, mindre inkräktande än t.ex. fotografiet? Vad skapar teckningen?

Så har jag tänkt på mode, eftersom jag fick ett lärobokstips av planeraren som jag gjorde hårboken med (skriver mer om boken när jag lagt vantarna på den). Hade sedan ett ljuvligt lunchsamtal med en kollega igår, bl.a. om hur vi tycker att man borde göra för att göra vårt ämne bättre och intressantare och mer attraktivt för studenter. Vi hade båda tänkt på att vi borde få in mer kurser om design och mode, så hoppas det blir av att vi gör en gemensam kurs med det temat. Har själv tänkt en del på hår på sistone (pga läroboken), men har ju också en livslång komplicerad kärlek till kläder och dräkthistoria. Det tror jag kan bli en populär kurs, med tanke på hur många som bloggar och läser modebloggar. Och superkul att göra dessutom. En chans att lära sig mer själv.

Ah, måste blogga mer om mode! Vet att jag skrev det redan på hösten… men man har ju så mycket liggande i huvudet som vill ut… Har i varje fall ett annat tema som jag tänkte skulle passa på bloggen. Tänker gå igenom gamla foton som inte finns digitalt, och samtidigt skriva lite om minnen och livet osv. Tänkte så här: jag är nog inte så intresserad av att skriva självbiografiska böcker, autofiktion… men en blogg… det är ju en självbiografi som liksom växer fram organiskt. Kanske dags att utveckla den tanken lite, och titta lite bakåt i sin egen historia.

Ja, sånt här har jag tänkt på i min lilla fullpackade hjärna. Oftast känns det som om den nog är för liten för allt.

Komplimangbombad

Så, var på utgivningsfest igår för frisyrläroboken. Fick höra en fin presentation om hela processen som tagit över 3 år. Fick om och om igen höra hur mitt arbete uppskattades. Det var nästan svårt att veta hur man skulle reagera på det efter ett tag. Kunde bara säga tack, fantastiskt, jättefint, strålande, skönt, otroligt… Sa gång på gång hur glad och tacksam jag var att ha fått göra jobbet, och att jag faktiskt saknade det. På riktigt. Fick mat och snyggaste tårtan!

Jag åt munnen.

Boken har redan sålt mycket. Det har gjorts puffar och inslag i branschtidningar (Pinni) och t.om. finska Elle (tyvärr hade jag bara mobilkameran med så suddiga bilder… min hand skakade lätt hela kvällen):

Dessutom hade boken lyfts fram av Akademiska bokhandeln i deras katalog tillsammans med Finlandia-fackboken om lavar. I deras pufftext stod något i stil med ”Är ditt hår som en lav? Kolla in den här boken” (minns inte vad det stod på finska). Så det här tycks vara en lärobok som når ut lite bredare än bara till studeranden. Kan själv rekommendera den åt vem som helst (som kan finska) som vill lära sig hur man gör frisyrer. Det är verkligen en mycket tydlig och klar, och visuellt lyckad bok (om jag nu får lyfta fram min egen del lite också, men jag hade ju inget med helheten att göra, där går all cred till författarna, planeraren och bildredaktören!). Det är fantastiskt kul att ha varit med i ett lyckat samarbete! Och grattis till författarna Pia och Marika!

Nätverkskonst!

Det finns massor av intressant på gång i det område där konst, vetenskap och grafisk design möts. T.ex. detta av Tatiana Plakhova:

Skulle vilja göra mer visualisering i min egen forskning, men då skulle jag tyvärr behöva vara ett företag på 10 personer, eller åtminstone kunna dela mig i tre som den där lilla blå fågeln i Angry birds. Bilden här uppe tänker jag ha med som bildexempel i undervisningen nästa vecka. Det som störde mig med Plakhovas bilder var att det inte fanns någon information vid bilderna om vad de föreställde. Se t.ex. här på hennes webbsida. Hon visualiserar komplexa nätverk, men vilka? Lustigt att en informationsvisualiserare publicerar så lite information, men antar att bilderna får sin förklaring i de sammanhang de publiceras. Eller är de skapade bara för den estetiska njutningen?

Och glödande höstmorgon idag

Apropå förra inlägget med modefunderingarna. Kanske jag borde börja lägga ut lite mer bilder på annat snyggt eller spännande som jag hittat, och inte bara naturupplevelser? Jo! Kul. Har inte tänkt tanken tidigare ens. Men kommande på bloggen: mer bilder på annat än natur, t.ex. kläder… men då måste jag nog få vara lite kritisk till de kroppsideal som kommer fram i modebilder ibland. Apropå det hade Svängrum ett intressant inslag om mode och skönhet/fulhet denna vecka. Podd finns här!

Nu slut på dessa totalt råddiga inlägg där texten inte har något alls med rubriken att göra!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 346 other followers