Kolofont

Spekulerade om det tidigare, och frågan dök upp i en intervju med New York Times:

Collins’s fiction inevitably echoes other dystopian literature in which states subject their citizens to novel forms of oppression, like George Orwell’s “1984” or Margaret Atwood’s “Handmaid’s Tale.” Even more pronounced are the similarities between “The Hunger Games” and “Battle Royale,” a Japanese novel published in 1999. Each book involves young people selected at random and pitted against one another in a game of survival staged by tyrannical authorities. The parallels are striking enough that Collins’s work has been savaged on the blogosphere as a baldfaced ripoff. The authors share an interest in the mechanisms of state control, but their agendas clearly diverge. “Battle Royale” is a more deliberate study of adolescence, its coming-of-age savageries and posturings. “You’ve become quite a stud,” a dying girl tells the classmate who cradles her in his arms. When it was published, “Battle Royale” played into Japan’s fears about a rise in youth violence; Collins’s heroes are, if anything, models of responsibility. When I asked Collins if she had drawn from “Battle Royale,” she was unperturbed. “I had never heard of that book or that author until my book was turned in. At that point, it was mentioned to me, and I asked my editor if I should read it. He said: ‘No, I don’t want that world in your head. Just continue with what you’re doing.’ ” She has yet to read the book or to see the movie.

Jag visste å andra sidan inte om att Battle Royale var en bok först. Alltid lär man sig något nytt! Det är lustigt men har själv hållit mig väldigt länge med att läsa och läsa om The Hunger Games… men nu när jag läst den kan jag ju inte låta bli att tänka på min egen text som nu inte liknar Collins bok så mycket, men som jag faktiskt hade tänkt jobba vidare med i en liknande riktning som hennes story: teman som spel, tävling, revolt t.ex. har jag haft i huvudet…

Men så här tycker jag om det här med att historier liknar varandra. Varje text är ändå unik, trots att författaren använder sig av liknande ”tropes” och mallar. Och vad jag själv kom fram till i skrivandet är att det behövs bekanta inslag, det behövs element som läsaren kan känna igen och känna en sorts tillfredsställelse i att känna igen. Men så måste man skruva till det, det kan inte vara exakt samma mall som upprepas, utan det måste komma till något nytt också. Och Collins historia har faktiskt ett helt annat budskap om man jämför med Battle Royale, den är tillräckligt originell, men har också en mycket väl fungerande struktur som inte är originell, men som skapar drama och griper tag i läsaren. Ja det är en balansgång mellan det bekanta och det nya och främmande.

Kul att läsa Dramatiskt berättande parallellt med The Hunger Games, haha.