Yay Finncon 2013!

Eftersom Mia också skrev att hon ska vara med i Finncon det här året,* så måste jag ju också skriva det! För vi ska vara i samma diskussionspanel. Kan knappt hålla mig, spricker av entusiasm… (vill skriva några fler utropstecken ännu, men det blir nog för hysteriskt).

Jag har varit på en del Finncons över åren. En i Helsingfors (ja den med Neil Gaiman, kommer irriterande nog att måsta säga det varje gång), och några i Åbo. Men att själv vara med i en programpunkt ändrar nog på upplevelsen lite… Dessutom ska det bli så skoj att få träffa koolt folk där!

Så alla ska dit i Helsingfors i juli! Visst?

 

*och nu är hon i Grekland och nog är jag lite avis, men kanske jag också åker på skrivläger till någon ljuvlig plats med turkost vatten någon dag, så inte är jag egentligen avis, utan förväntansfull, haha, ursäkta att jag är så optimistisk

Fina saker den här veckan!

Har haft fullt upp, men nu har jag gjort mig av med lite deadlines och jobb (en inskickad text, en annan persons långa text läst och kommenterad, en tentamen fixad och printad, känner mig väldigt effektiv).

Tur att man instagrammar så man minns vad man gjort:

IMG_20130424_163300

Spontanbesök till frissa (ja, ja spegeln är smutsig). Hittade den perfekta nu. Ska hädan efter alltid gå dit (så länge samma frisör finns kvar där). Nu fick håret lite sommarljus! Jag trivs bäst i ljust hår har jag märkt, och frisören sa att det nog är min färg. Skulle ju vara fint om man trivdes bättre med sin riktiga hårfärg… men icke. Drömmer ibland om att färga det riktigt ljust, typ platinablond eller vitt…

IMG_20130424_163526

Fick hem underbara designprodukter av Kajsa Wikman (syko). Ärtorna ska jag ge åt föräldrarna. Själv behåller jag ett stycke skärbräde med ett vackert träd.

IMG_20130424_163745

Jag och A är överens om att det är vår nu (lite regnigt i dag visserligen, men regn är bättre än snö!).

IMG_20130425_141405

Det här är en teckning av Carl-Gustaf Lilius. En finlandssvensk konstnär som levde och verkade i Hangö (hans änka är författaren och illustratören Irmelin Sandman-Lilius, som jag hade äran att få sitta i samma diskussionspanel med på Helsingfors bokmässa i höstas). Det här är en kopia av hans teckning, som emeritusprofessorn i konstvetenskap hängt på dörren i mitt arbetsrum. Igår råkade jag titta lite längre på den. Och till min stora förvåning så handlar ju bilden om frustrationen med att söka stipendier (läs texterna i bilden!). Och jag skriver ju en avhandling om konstnärsstipendier. Det slog mig att den här teckningen skulle vara perfekt som omslagsbild till min avhandling. Och som i ett trollslag blev jag mycket inspirerad och motiverad att jobba med avhandlingen (har varit lite deppig och haft oflyt pga så mycket annat jobb ”i vägen”). Jag måste ju bli klar så jag får ha teckningen som omslagsbild! Skulle kunna bli mycket snyggt, och skojigt… Underligt när man hittar sådana guldkorn plötsligt. Så det gäller att reda ut lite frågor om upphovsrätt (och om någon vill att jag ska ta bort teckningen här så säg till! Även om bilden här rör sig om ett fotografi av en kopia).

Och veckans stora händelse! Skrifva-Mia har kommit ut med sin bok Martrådar! En ny bok är född hurra! Mycket scary omslag (snygg scary, jag gillade särskilt en av flikarna som skiftar i en blodröd nyans).

IMG_20130425_220359

Jag var på släppfesten igår och fick lyssna på intressant mar-snack, sjungande Francks, och trevliga diskussioner med folk som läser och skriver! Hoppas jag blir bjuden på fler släppfester (och har tid att stanna på dem lite längre, var tvungen att kila hem kl 21 redan för att fortsätta med mer jobb… men nu är det gjort och kan slappna av).

IMG_20130425_190116

Det blir inte mycket blogg av mig på veckoslutet heller, för ska fortsätta med kursen i audiovisuellt berättande och slipa färdigt min lilla film. Sen kommer jag troligen att bli tvungen att lata mig i några dagar för det har varit rätt hård takt nu i april. Tur att det är första maj på onsdag, då ska jag stänga av hjärnan helt! På återseende!

SF-noveller på finska

Håller på och läser mig igenom de finskspråkiga SF-noveller som är nominerade till Atoroxpriset (delas ut av Åbos förening för science fiction, fantasy och spekulativ fiktion). Försökte läsa lite mer finska noveller nu på vintern då jag insåg att många novelltidskrifter gick att ladda ner på pdf gratis (t.ex. Usva, och Ursula) och var alltså lättillgängliga på nätet.

Nu har jag läst några av novellerna som är nominerade, och är så lycklig. För att jag inser att jag inte har svårigheter att läsa på finska trots allt. Och för att texterna hittills varit så bra.

Jag pratar annars bara finska med grannar, i butiker, med andra föräldrar osv. men arbetar bara på svenska nu och har inte så många finskspråkiga vänner i närheten, så det är rätt slumpartat hur jag får använda min finska. Jag läser nästan aldrig skönlitteratur på finska. Så jag tänkte att finska SF-noveller kanske kunde rätta till det här, att ämnet skulle vara så lockande att jag skulle sugas med. Och herreminje vad jag har sugits med. De nominerade novellerna jag läst hittills är helt fantastiska. Jag vet inte hur jag ska kunna värdera dem och välja favoriter. Ska nämligen vara med och rösta på novellerna till priset.

En annan tanke som slog mig var också i hur hög grad dessa noveller översätts till svenska. Jag antar att författarna gärna vill ha översättningar till engelska, eftersom SF-genren ändå är så stark på det språket, och att det då finns massor av publikationsmöjligheter. Men vad fint det också skulle vara att se dem översatta till svenska. Jag undrar hur mycket kontakt det annars finns mellan den finska och den svenska SF-scenen? Så här som nära på tvåspråkig (min finska är ändå tyvärr sämre än min svenska) så känner man ju sig själv lite som en möjlig länk där emellan. Men jag är själv så dålig på att aktivera mig i föreningar (finns inte tid för det) så jag har dålig koll på vilka kontakter som redan finns… men det här känns som en plats där jag gärna skulle engagera mig mer så småningom.

Men än så länge nöjer jag mig med att läsa och rösta. Och det är en mycket givande uppgift. Jag skriver mer om enskilda noveller när priset delats ut!

Skakad

Såg färdigt GoT 2 igår. Hade de två sista avsnitten kvar och efter den rafflande del 19 måste jag få se finalen också.

Jag är skakad I tell you. Hade rysningar i en massa scener. Den här säsongen är bättre än första. Det som slår mig är också att det faktiskt inte dödades så värst många huvudfigurer egentligen (men döden lurar överallt), men man förväntade sig att vem som helst kunde dö pga Ned Stark. De svagaste delarna var tyvärr de med Daenerys tyckte jag (jag har också problem med att jag föreställt mig henne på ett helt annat sätt när jag läst). Det är lite samma i boken… man tappar intresset för henne efter att hon fått drakarna, för hon kan ändå inte göra så mycket förrän de vuxit upp. Och eftersom jag inte läst Dance of Dragons (inte orkat) så vet jag inte vad som händer henne i storyn längre fram heller. Hon är en del av problemet Martin har att komma till ett slut. Det byggs upp att hon ska möta resten av trådarna vid något skede, men det känns mycket avlägset när det ska ske…

Väntar nu på att kunna köpa mig säsong 3, eller hur många avsnitt har jag missat på YLE? Ids man försöka hoppa på? Jag är ju också helt slut av att ha suttit uppe varje kväll i 6 dagar för att se på TV… säger något om problemen jag har med att se på TV (”vuxenTV”). Man kan inte se på GoT med ungar vakna…

Besattheten

Har säkert använt den rubriken förut… men nu har jag den där känslan att jag bara måste se klart säsong 2 av GoT och där jag googlar och imdb:ar skådisar och skulle ha lust att hänga på fan-sidor och…

Lite tankar nu när jag sett fem avsnitt. Sex och våld, ja… detta skapar världen, känslan av att det bara är de starkaste eller fiffigaste överlever (Ned fick ju betala för att han hade integritet, den blev en svaghet). Det stör mig lite att sexet ofta är ”sjukt” eller ojämlikt, alltså att det inte kontrasteras mot sex som kunde vara bra för alla parter (men vet att det kommer förhållanden i serien också som är mer… balanserade). Men det som främst gör att man tittar är intrigen, och specifikt vad som händer vissa personer. Man vill veta vad som ska hända. Man vet att ingen går trygg. Detta funkar ännu bättre i säsong två. Och minns nu varför jag slukade böckerna 2-4. De hade det där intrigdrivet som gör att man suktar efter att få veta hur det ska gå.

Igår när jag såg avsnitt fem fascinerades jag av intrigen kring Arya och vilken roll Jaqen H’ghar spelar för henne. Hade helt glömt den grejen (de tre liven…), och dessutom tycker jag att skådespelarvalet var bra för den rollen (ögonen! mhm). Men det händer ju så mycket på flera plan. Älskar också Brienne av Tarth! Är liksom trollbunden vid hennes storlek, så coolt! Och i säsong två tycker jag dessutom att kvinnorna börjar dominera allt mer, det kryllar av bra kvinnoroller. Och de känns nyanserade och varierade. De måste ju kämpa hårt i den våldsfixerade partiarkala fantasyvärlden, men samtidigt så hittar de glipor, vissa klär sig som män och får till och med respekt. Dessutom nyanseras det patriarkala: de flesta män krossas av det. Dessutom finns det ju också icke-heteronormativa teman. Så på många sätt utmanas många fantasystereotyper (även om flickan som klär sig som pojke inte egentligen är så ovanlig).

Men nu är jag lite okritiskt hänförd. Tänker vara det medan jag ser igenom säsong 2. Sen kanske man kan ta fram lite mer kritiska ”glasögon” (örk vad trött jag är på den här glasögonmetaforen, men kommer inte på något bättre).

Joffrey

Hu alltså vilka hemskheter som utspelade sig i första avsnittet av GoT säsong 2. Usch (jag har mycket svårt med fiktivt våld mot barn, mycket). Och minns nu hur mycket man avskydde Joffrey i böckerna (jag läste dem för rätt många år sedan, har glömt stora delar av handlingen).

Den här memen har cirkulerat:

Photo-Jul-09-10-34-21-PM

Så Martin bygger i varje fall upp avskyvärda karaktärer på ett mycket effektivt sätt. Det är förresten en sak jag minns från rollspelstiderna: det är rätt skoj att spela onda personer. Också dumma. Det är egentligen oerhört befriande att både vara en ond rollfigur, och att få ogilla fiktiva personer riktigt intensivt (och sen få se hur de får betala). Och om man själv skriver om riktiga rötägg, ja då är det rätt tacksamt att fylla dem med alla de obehagliga drag som man själv upplevt hos andra (eller i sig själv kanske)…

Trevlig post

Fick senaste numret av branschtidningen Kuvittajat, och de har artiklar både om digital bildproduktion och om concept art till spel! Super! Kuvittajat (tidskriften) har blivit mycket bättre de senaste åren (har varit medlem sedan 2007), och tycker det är strålande att de börjar skriva mer om spelbranschen. Är väldigt nyfiken på hur illustratörer klarar sig där. Om det nu är så att det stämmer att branschen växer med enorm fart i Finland så är det ju väldigt bra för en illustratör som också är gammal rollspelare.

Snyggt omslag också (av Sami Saramäki):

IMG_20130404_175232

Och där under skymtar boken som jag funderar på att börja på nu…

Det kom också en annan trevlig grej på posten:

IMG_20130404_175137

Tro det eller ej, men jag missade totalt att den gick på våren på YLE. Jag har noll koll på TV. Fattar inte vad som hänt… Jag hinner liksom inte se på TV (kan ha att göra med att jag gjort barn, bok och bilder; och surfar mer på nätet också förstås om man jämför med fem år sedan). Och efter att ungarna nattats kl 21-22 så är jag oftast helt slut… Men i dag måste jag bara få se första avsnittet på denna.

Och apropå Game of Thrones, detta var rätt kul.

Lite andra sorters finska troll

Det var roligt att läsa Hbl-artikeln om bandet Finntroll och Jan Jämsén som skrivit lyriken!

Jag är lite jävig nu, för Jan är en gammal kompis (men hej, man får faktiskt skryta på sina kompisar på sin egen blogg!), men det är ju sant vad Janne Strang skriver: Jan och Finntroll når ut väldigt brett med sina (finlands)svenska texter (och rätt fascinerande är det ju också med ett finskt metallband som har svensk lyrik).

När jag lyssnade på deras senaste skiva Blodsvept på Spotify så kom jag också att tänka på att Jan förstås är en fantasyförfattare! Som bland annat skriver om troll! Alla finska troll är inte så vita och mjuka och gulliga (vissa av dem är rätt blodtörstiga…*). Men nu handlar inte Finntrolls musik bara om troll, utan hela den nordiska mytologiska paletten finns med. Lyssna själva!

PS. med Tunewiki på Spotify kan man läsa texterna, eftersom det kan vara lite svårt att uppfatta dem om man som jag inte är så van vid metallvrålet

blodsvept_tunewiki

*Och i Underfors finns ett mycket sexigt troll… så trollen är välrepresenterade i den finlandssvenska litteraturen…

På våren ordnade sig våren

I dag kom Kulturfondens stipendiebesked och jag fick ett projektstipendium för att skriva! Jag sökte också 1-årigt arbetsstipendium, men som jag misstänkte hade jag bättre odds på ett kortare projektstipendium. Jag är trots allt nybörjare som författare (och dessutom var det första gången jag sökte av dem för att skriva roman).

Det här innebär (tack vare de två andra projektstipendier som jag fått) att jag kan lägga hela nästa vår på att skriva och illustrera nästa bok. Det känns väldigt skönt att veta att våren 2014 ordnar sig. Nu kan man slappna av en liten stund igen. Fördelen med stipendier är att man har lite större friheter att lägga upp sin egen arbetstid. Man får vara sin egen chef, det känns som att ha mer kontroll över vad man vill med sitt arbete helt enkelt. Nackdelen är sedan att man inte sparar in pensionsavgifter (jag har fått för små stipendier för det), och att om man sedan blir arbetslös får man inte längre någon A-kassa. Men det är förstås en stor ynnest att detta år få vara bland dem som får stipendier. Samtidigt kan man se stipendier som en del av sitt yrkesliv, som en sorts finansiering bland andra. Jag kommer också att frilansa nästa år, både som illustratör och skribent, och då tillåter projektstipendier ett utrymme att planera sin tid så att man kan arbeta balanserat i en hälsosam takt (och inte t.ex. sitta och skriva mellan 21 och 24 på kvällarna).

Men nu ska jag njuta av att detta år ännu kunna sätta min tid på att göra en så bra avhandling som möjligt (som ironiskt nog handlar om just stipendier), och sedan får jag skriva och illustrera fantastik! Dagtid! Som mitt riktiga jobb liksom! Wow, vilken vår* det har varit, och vilken vår det kan bli nästa år. Jag brinner av iver!

Och ett stort tack till alla som tror på mig!

 

*apropå vår sa lilla A med emfas i dag: ”Vet du mamma varför jag varit så arg och irriterad i dag? För att nu är jag så TRÖTT på vintern, KAN det inte bli vår snart?” Så tog jag ut henne och vi tittade på det smältande isslasket utanför vår dörr och hon ville vara klädd i sin vårjacka när vi hämtade storebror. Och magsjukan tycks vara över! Hoppas vi… inte ropa hej osv.

Nattskräck

IMG_20130319_103020

Stackars sonen blev sjuk igår. Han har rätt låg feber, men låter mycket grumlig i halsen. Igår sov han tupplur på soffan och efter en och en halv timme vaknade han till lite, men inte helt. Han fick nattskräck, och kunde inte vakna. Han skrek i panik att han ville hem, och när jag försökte röra vid honom såg han på mig som om jag var ett monster. Hans lillasyster blev rejält skrämd av det. Till slut måste jag klappa hårt med händerna framför hans ansikte och ropa högt för att få honom att vakna.

På natten fick han nattskräck igen. Om det är någon som undrar vad det är så är det ett tillstånd som liknar att gå i sömnen, men det är snarare så att barnet verkar vaket men verkar samtidigt vara inne i en mardröm. Det är riktigt hemskt att se. Men om barnet somnar om, glömmer det bort det. Det är inte drömmar, utan ett tillstånd där man hamnar mellan två sömnfaser och har svårt att antingen sjunka tillbaka i djupsömnen eller vakna. Det kommer oftast för sonen när han är täppt i näsan, pga sömnen störs av den lilla syrebristen då svalget är svullet.

Jag gick i sömnen några gånger som barn. Och för sonen tycks samma genuppsättning leda till nattskräck. Det är alltså ett väldigt beskrivande namn för tillståndet, för han är verkligen helt i panik. Skriker som ett skadat djur. Första gångerna det hände var man ju totalt förvirrad. Vad kan man göra? Varför är han rädd? Varför är pupillerna stora som svarta pärlor? Det går oftast över på 5-10 minuter.

Hursomhelst så är jag alltså hemma med barnen i dag. Och försöker klämma i sonen vätskor. Direkt när han orkade äta en smörgås piggnade han till avsevärt. Dottern får vara hemma som sällskap. De kommer så bra överens numera. Hoppas bara att han inte får nattskräck varje gång han sover nu. Han kommer ihåg lite av det, och får liksom en ledsen dålig känsla i kroppen efter det.

Apropå nattskräck. Tror att det kunde vara ett lämpligt namn på en novellsamling när jag fått alla mina märkliga drömmar omformade till berättelser. Drömmer helt sjuka grejer ibland: perfekt för skräcknoveller. Förra natten drömde jag t.ex. om en Sverige-Finlandsbåt där man i hemlighet lagrade människokött i storköket. Drömmen var som en blandning av The Shining och Titanic (plus kannibalismtema). Pust alltså. Det var en lucid dröm, det vill säga den kändes väldigt drömaktig och jag var medveten om att det var en dröm, så jag var inte så rädd. För några nätter sedan drömde jag att jag hittade en svart tråd i min näsa, och när jag drog ut den visade det sig att jag haft ett svart trassligt garnnystan i näsan och ansiktet hur länge som helst. Och när det var borta kunde jag andas fritt. I drömmar finns den mest spännande symboliken. Bättre än något man kunde hitta på i vaket tillstånd. Dags att börja skriva upp drömmar igen tror jag.

Men hoppas sonen slipper sin nattskräck snart.