Suttit och ritat hela kvällen på blad och djur. Det blir i svartvitt till boken sen. Men det blev lite trist med svartvitt på bloggen, så gjorde en färgversion till bannerbilden (eller header heter det tydligen). Kanske djuren blev lite små och svåra att se… kanske jag måste byta hela mallen på bloggen för att få en lite större header… men det får bli imorgon i så fall. Det är mittinatten nu. Här är bilden i sin helhet (klicka på bilden för större version):
Plötsligt kom jag på att söka på mitt eget namn på AdLibris, och där fanns ju Bildbindaren redan! Den går att bevaka också om man är väldigt sugen på att beställa *winkwink*. Men man får ju vänta ganska länge… om väntan blir för lång kan man följa mig här över sommaren när jag sliter med illustrationerna. Några färdiga, en himla massa ännu to go.
Är förresten sugen på att byta bannerbild… har ju haft de där photoshoppade svarta banden där uppe ganska länge. Om någon undrar så är de förresten en restprodukt av mina illustrationsfunderingar till Bildbindaren. Svarta band har en liten roll i texten nämligen. Men just det här i bannern kommer nog inte med i boken.
Tror att jag vill ha lite tecknat där uppe. Men kan inte bestämma mig för vad. Någon som har förslag eller önskemål (illustratören är beroende av beställning)? Själv är jag lite inne på växter och något snyggt med skrämmande djur, typ en insekt… kanske en trollslända. Eller ödlor…
Tror jag vågar lägga in det nu här. Det är inte en slutlig version, men en version som kommer att finnas i en svensk bokkatalog. Så möjligen putsas och justeras det lite ännu. Grafikern är Emma Strömberg, och tycker att hon hittat en mycket fin font till texterna! Bilden och bakgrunden har jag gjort. Så här ser alltså huvudpersonen Lucina ut (huh mitt hjärta hackar lite nu när jag ska trycka på publicera).
Roligt att märka att folk googlat Björn Landström och Tord Nygren för att komma hit! Båda dessa är bland mina favoriter. Tänkte att jag skulle lägga upp fler inlägg om illustratörer. Här kommer en som jag gillade som barn (och tror jag har nämnt henne tidigare också): brittiska Jane Ray. För någon vecka sedan hade min mamma med sig alla mina gamla Jane Ray-postkort som jag inte sett på 20 år.
Superstarka färger och djur och glädje. Kanske inte så ”trendig” stil just nu. Och som vuxen tycker jag att det är lite grällt. Men jag samlade på hennes kort som barn, älskade dem, försökte imitera dem. Efter dessa kortserier (det finns flera, ofta med bibliska motiv) har hon hunnit illustrera en hel del böcker, som tyvärr inte är så lätta att hitta i Finland (men på Åbos stadsbibba finns ett litet antal!). Här är hennes webbsida.
Ser man på fb-flödet så har februari verkligen varit en sjuk månad för väldigt många. Här hemma är det bara jag nu som inte drabbats av den senaste vågen av feber och snor. På sätt och vis är det skönt att takten minskar lite då man inte behöver föra till dagis/förskola. Men samtidigt har jag en kurs att börja förbereda på jobbet. Men har hållit den förut så känner mig inte särskilt stressad alls. Tvärtom tycker jag att det ska bli kul att träffa de nya studenterna (håller en grundkurs för förstaåringarna) och föreläsa och diskutera.
När det gäller bokillustrationerna har vi nu bestämt att det blir svartvitt inne i boken och färg på försättsbladet (och omslaget förstås). Känner mig inspirerad av detta. Det känns mer rätt. Linjeteckning är ändå liksom min ”grej”. Har dessutom många skisser redan som bara behöver lite mer bearbetning, så det är inte alls som att börja på nytt (den ursprungliga planen var färgbild också inne i boken). Jag ska också fotograferas nästa vecka. Måste fundera på kläder… vilken bild vill man ge av sig själv? För varje gång man väljer kläder, frisyr osv. väljer man ju att presentera sig själv på ett visst sätt. Jag kan nog lätt börja tänka för mycket på sånt… jobbar man med bilder blir man lite överkänslig för vad olika visuella uttryck betyder. Men kanske det är dags att gå ut och köpa något nytt. Nu har jag ju en bra ursäkt (är annars väldigt dålig på att köpa kläder, hittar aldrig det jag vill ha i rätt storlek, så orkar knappt försöka).
Lång dag i dag. Men nu är i varje fall min omslagsillustration godkänd och hos en grafisk designer på vidare ”behandling”. Jag väntar nyfiket på resultatet… Och släpper ut en lättnadens suck. Arbetet med texten och funderingar kring bilderna inne i boken fortsätter. Och jag vet när boken ska komma ut. Slutet av oktober (bokmässetid i Helsingfors).
Nu måste jag sova på all input som jag fick idag. Min flitiga lilla hjärna får jobba på lite omedvetet i några dagar.
Men en sista inspirerande puff fick jag nyss. Kvällslitteratur för W har varit Thomas Danielssons Expedition Odysseus som är en av mina gamla böcker som jag släpade med mig från föräldrahemmet på hösten (de storstädar bort allt gammalt efter mig nu… låter hemskt, men de menar att då slipper jag göra det sen när de blir äldre). Den har nog påverkat mig mer än jag tänkt… när ni får min bok i handen förstår ni kanske varför. Men nu fäste jag också uppmärksamhet vid Tord Nygrens vackra illustrationer. Har alltid gillat hans stil.
Lite sjuttiotalistiskt sa D. Men jag gillar blandningen av linjeteckning och lavering. Och hur skickligt Nygren blandar realism och mer expressiva element… och alldeles särskilt gillar jag hur han fokuserar vid det väsentliga och samtidigt skapar en stämning och mystik i bilderna.
Nä nu måste jag sova.
Kunde inte låta bli att engagera mig lite i diskussionen på Amandas blogg, där hon bjudit in till frågor om skrivandet och att få klart ett manus och bli antagen osv. Frågan är hur man säljer in en fantasy-trilogi till ett förlag. Maria har skrivit ett bra svar här. Och det kändes ju rätt relevant för mig också att svara på eftersom jag ursprungligen har planerat en bokserie.
Så här kommenterade jag:
Precis det har jag också fått tänka på. Skrivit med tanke på trilogi och nämnde också det i följebrevet, men mycket kortfattat. Manuset antogs ju men har nog redigerats så att boken kan stå för sig själv. Det är en balansgång, men samtidigt: första boken måste ju vara så bra att den inte bara bäddar för fortsättning men också lockar läsaren vidare. Det är kanske också i förlagets intresse att hitta en författare som planerar framåt? Men då måste som sagt ettan ha potential…
Och
Kan ju precisera lite att bara första boken är antagen, och att förlaget dessutom tyckte att det kan vara bra att få läsarreaktioner före man går vidare med en tvåa och trea. I skrivande stund vet jag inte ännu om det alls ska stå att det kan komma efterföljare till ”ettan”
Så jag skrev nog i följebrevet att jag planerade uppföljare. Men det var bara två tre rader. Det kunde förlaget dock inte binda sig till, men ”ettan” ansåg de ändå att kunde utvecklas till en fristående bok. Och som Maria skriver så är det en annan sak med del två och tre, de behöver sen inte vara fristående mer, bara ettan måste kunna vara det.
Just nu vet jag inte egentligen hur jag ska fortsätta efter Bildbindaren (men har en grov synopsis). Kan bli en tvåa, en trea… Jag känner nog att jag inte kan släppa mina huvudpersoner riktigt än. Deras historier har inte berättats färdigt. Och har också en större berättelse i bakgrunden som bara börjar i Bildbindaren. Också den historien har rätt att skrivas. Men jag börjar inte på det förrän boken är ute och jag får lite respons. Och det får jag vänta på något halvår ännu… vågar inte tänka så långt, ska ju åtminstone språkredigera texten ännu. Och dessutom får jag en ny redaktör nu… Och så är det illustrationerna att göra klart. De är på god väg. Alldeles snart får jag respons på dem också. Pust.
Kan inte låta bli att lägga ut lite mellanskeden i arbetet med illustrationerna till Bildbindaren. Håller på och experimenterar med att använda ännu mer fotografi i bilderna. Men sen ändå med målade delar också. Det här är en detalj av vad jag höll på med en hel kväll denna veckan… man kan riktigt försjunka i photoshoppande och inte märka hur tiden går.
Det här nu alltså en totalt opolerad första version, t.ex. figuren i svart är bara snabbt skissad utan detaljer alls. Det finns alltså 6-7 olika foton av skog och växter (som jag tagit själv vid olika skeden) i ett sammelsurium här. Helheten måste ännu ges en mer enhetlig färg och rätt ljus, och gränser måste putsas. Allt måste dessutom göras dunklare och mer skymningsaktigt. Men blev lite förvånad över hur kul det var att jobba så här. Hade en idé, en skiss från början om var figuren skulle stå och ungefär hur skogen skulle se ut. Men sen lät jag slump och intuition styra. Vi ska se vart det bär av med bilden sen när jag fortsätter… nu ser det fortfarande för collageaktigt ut, med dåliga skarvar och allt, och meningen är att det ska se ut som en värld som kan finnas på riktigt. We’re not quite there yet. Vill också att det ska bli mer fantasyaktigt, med oigenkännliga växter.
Sen insåg jag härom dagen att jag kanske omedvetet är lite påverkad av Dave McKean. En favorit som jag hade glömt lite… (har bl.a. Cages och Black Orchid hemma men har inte sett på dem på flera år). Ska titta på honom lite igen och lära mig av en mästare…
Så, var på utgivningsfest igår för frisyrläroboken. Fick höra en fin presentation om hela processen som tagit över 3 år. Fick om och om igen höra hur mitt arbete uppskattades. Det var nästan svårt att veta hur man skulle reagera på det efter ett tag. Kunde bara säga tack, fantastiskt, jättefint, strålande, skönt, otroligt… Sa gång på gång hur glad och tacksam jag var att ha fått göra jobbet, och att jag faktiskt saknade det. På riktigt. Fick mat och snyggaste tårtan!
Jag åt munnen.
Boken har redan sålt mycket. Det har gjorts puffar och inslag i branschtidningar (Pinni) och t.om. finska Elle (tyvärr hade jag bara mobilkameran med så suddiga bilder… min hand skakade lätt hela kvällen):
Dessutom hade boken lyfts fram av Akademiska bokhandeln i deras katalog tillsammans med Finlandia-fackboken om lavar. I deras pufftext stod något i stil med ”Är ditt hår som en lav? Kolla in den här boken” (minns inte vad det stod på finska). Så det här tycks vara en lärobok som når ut lite bredare än bara till studeranden. Kan själv rekommendera den åt vem som helst (som kan finska) som vill lära sig hur man gör frisyrer. Det är verkligen en mycket tydlig och klar, och visuellt lyckad bok (om jag nu får lyfta fram min egen del lite också, men jag hade ju inget med helheten att göra, där går all cred till författarna, planeraren och bildredaktören!). Det är fantastiskt kul att ha varit med i ett lyckat samarbete! Och grattis till författarna Pia och Marika!
