Otroligt skönt väder idag. Den första riktigt varma dagen. Har rivit upp lite kirskål i trädgården så att de inte ska mörda floxen. En del av kirskålen åt jag till middag. Lärde mig förra året att det är en ätbar växt som jag fört krig mot… Ät din fiende säger jag (om fienden inte är giftig förstås, i så fall destroy).
Hade lite tankeflyt på förmiddagen i dag när jag tentövervakade. Då kan man inte göra annat än sitta och läsa och skriva (eller göra några wordfeuddrag förstås), och jag skrev en del på presentationen jag ska ha på en konferens i Åbo nästa vecka. Det blir spännande, för meningen är att man ska kunna ta upp olika skärningspunkter mellan konst och teori där, och jag tänker tala om teckning bland annat. Lyckades inspirera mig rätt mycket. Det ska bli spännande att se andras föredrag, och få kommentarer också…
Sen korrläste jag den där artikeln som jag gnällt över hela våren. Några små korrekturfel hittade jag. Tyckte själv att texten var helt ok och lätt att läsa i varje fall, den hade ett bra flyt. Men samtidigt har jag en panikklump i magen av tanken att någon annan ska läsa den när den publiceras. Kan föreställa mig att den inte går hem hos alla. Men jag tänker strunta i att vara rädd. Jag tjänar inget på att oroa mig i förväg. Och får jag negativ feedback för texten sen så vad är det värsta som kan hända? Knappast något alls faktiskt.
Jag hoppas att jag har blivit bättre på att ta det där med att inte gillas av alla. Man kan inte finnas i världen utan att någon ogillar det man är och gör. Det finns ingen poäng i att försöka behaga alla. Jag vill inte heller ge andra den makten över mig.
Ända sedan Bildbindaren kom ut och jag fått en del recensioner (och åsikter av människor jag mött) så har den här insikten blivit allt djupare. Egentligen har varken positiv eller negativ respons inflytande över vad jag vill skriva och vad jag kan skriva. Visst man kan känna sig uppmuntrad och glad när någon säger snälla saker, eller kritiserad när någon säger negativa saker, och man kan lära sig av feedbacken (men faktiskt inte av all feedback, det gäller att se på den med distans). Men inget av det har något alls att göra med lusten att skriva och teckna. Lusten kommer från någon annan plats, som inte har mycket med andra människor att göra. Ändå vill jag förstås nå ut med det jag gör. Bli läst och sedd. Förstås. Men det är inte den ursprungliga drivkraften. Då skulle det ju inte egentligen spela någon roll vad det är man skriver. Då skulle man väl skriva det man tror att någon viss målgrupp vill läsa. Men så funkar det inte. Lusten kommer från njutningen att skriva och teckna sådant som man själv älskar. Och naturligtvis älskar inte jag samma saker som alla andra i världen. Men när någon hittar det man gjort och gillar det, så klart blir man glad av det! Men makten att skapa har jag redan; jag ger mig tillåtelse att teckna och skriva, ingen annan gör det.
Hmm, började med att skriva om kirskål, och så blev det något helt annat…
