Kommer ur påsken med en känsla av att jag måste hålla sötsakspaus och att jag inte vill avbryta min läsfrenesi. Satt med en bok i handen i princip alla fyra påskdagar (utom under bilresorna, för börjar må illa då; satt och tänkte på eget skrivande där istället). Läste klart Betvingade (ja, mhmm, visst visst! mera!) och kastade mig sedan direkt på nästa Lisa Kleypas (#2 i Hathawayserien), så det har varit historisk romance hela helgen. Har inte ännu varit besviken på en enda Kleypas-bok! Faktum är att de verkar bli bättre hela tiden då hon knyter ihop äldre rollpersoner med de nya, och en hel liten fiktiv brittisk 1840-50-talsvärld växer fram mer och mer (och det här temat med romer som hon har, det funkar så bra! Samtidigt blir man inspirerad att fundera lite på hur exotisering och främmandegörande funkar i romancesammanhang, mycket intressant!). Samtidigt är de ju som varmt smör, man bara sjunker igenom dem. Simmar. Flyter. Så enkla och mysiga. Ultimat feelgood. Och tänker att det måste vara oerhört svårt att skriva så, för tror att det är lättare att skriva om ångest och trauma (eller lättare att skapa dramatik med tunga teman). Sen har jag tänkt mycket på min egen nummer två. På sommaren ska jag på ett debutantseminarium där man i handledningsgrupper ska behandla några sidor ur ett nytt projekt, och jag har tänkt och tänkt och tänkt (och våndats naturligtvis), på vilka sidor jag ska välja. Skrev ju ett helt skilt råmanus i november som är i samma värld, men den texten har jag börjat fundera på att göra till en serie (alltså teckna den, grafisk roman). Och nu vill jag komma tillbaka till projektet som jag egentligen vill att ska vara min andra bok, och… ja… har en tydlig bild av vad jag vill med den, men har ju inte tid att försjunka i den (avhandlingen är min första prioritet, men sen… sen på våren har jag tid!). Men vet att alla problem löses med att sitta på röven och skriva. Inte grubbla. Så måste planera in några timmar för att läsa igenom att det som redan finns, välja, fatta beslut, bearbeta och skicka in. Även om tanken förstås också får magen att vända sig av nervositet.

Jahapp. Och jag bloggar nu, för har glömt kalendern hemma (förlåt har inte lyckats bli modern och använda mobilens eller datorns kalender, tycker om att skriva in saker med en penna på papper, ser tydligare då). I kalendern finns just nu hela min hjärna och min koll på vad jag ska göra, så sitter vilsen vid jobbdatorn och försöker lista ut vad som är mest akut. Ska jag göra de slutliga korrigeringarna i ”horrorartikeln” (omg den behöver inte justeras mycket mer, den är snart färdig!!) eller börja tänka på hur jag ska slipa klart inledningen till avhandlingen som jag lovat att handledaren ska få asap?

Decisions, decisions. And utter confusion. (och extremt mycket parenteser)

Och det händer så mycket på universitetet nu också, sparkrav, rapporter som ska läsas och kommenteras, visioner som ska utvärderas… så jag slits mellan att lägga tid på att engagera mig i hur universitetet (och konstvetenskap i ÅA) ska se ut i framtiden, och att vara egoist och bara göra mig själv klar.