Kategoriarkiv: Mode

Har inget egentligen att säga

Posted on by

Under alla år jag bloggat har jag så vitt jag minns aldrig skrivit ett inlägg som går ut på att jag känner att jag borde blogga, men inte vet vad jag ska skriva om. Om jag inte vet vad jag ska skriva om, skriver jag inte. Ingen press. Men nu har jag lust att skriva, men vet inte vad jag ska skriva om.

Tar en liten paus här bara egentligen. Har tre huvudsakliga arbetsuppgifter just nu: avhandling, förbereda 6 timmar föreläsning om mode, och skriva en artikel som ska vara klar i januari. Så kursen är nu det mest akuta, men egentligen har jag mest lust att skriva avhandling. Igår hade jag artikelflyt och flödesskrev tre sidor (varav en tredjedel troligen måste rensas bort, men det är något jag gör senare). Så sitter man och bollar runt med allt, och tappar fokus. Är egentligen också väldigt inspirerad att få hålla en modekurs, sitter och bläddrar i kurslitteraturen och försöker hitta spännande men ganska enkla exempel att ta upp (det är trots allt bara 6 timmar, det är extremt lite tid). Till exempel började jag läsa om kragarnas förändringar på 1600-talet.. och stirrade en stund på Henrik den åttondes ”codpiece”. Vad heter det på svenska förresten… sånt måste jag ta reda på.

Japp. Pausen slut. Dags att ta upp en tråd igen. I dag blir det tydligen ett surfande mellan kapitel 3 i avhandlingen (som handlar om begreppet ”kapital”) och ”blygdkapslar” (jag googlade codpiece och detta ord kom fram, huj!)…

Blått, smink, vass, konferens

Posted on by

Här sitter man med smink på för var ute nyss och blev fotograferad bland en massa vass på en blåsig mulen strand (till förlagskatalogen). Dom blå naglarna kom inte med på de bilderna dock. Men det blev en magisk stämning där ute på stranden, nyfiken är jag på att se hur det blev (skriver som Yoda, jag gör)… men här får den som läser nöja sig med ett överbelyst photoboothfoto. Med blå naglar. Och lite smink.

Imorgon får de blå naglarna följa med på etnografi-konferens. Jag kommer säkert att bli kategoriserad av någon observant etnolog med utgångspunkt ”har blått nagellack”, men vet inte själv exakt vad det symboliserar. Har inte haft blå naglar sedan gymnasiet. Då var det pop också. Är det pop nu? Jag vet inte. Märker att det får fingrarna att se kortare och rödare ut. Not good.

De gamla glasögonen ryker förresten snart, väntar på att nya ska bli klara när som helst. Men tydligen hinner jag inte få dem före konferensen. Men imorgon kväll sover jag på hotell! I ett psykotiskt ögonblick övervägde jag att ta träningskläder med mig och springa i Jyväskylä. Men tänk om det är halt och farligt där på kvällen, och jag halkar, i Jyväskylä liksom, ensam och utsatt. Njä, det få nog bli restaurang, kanske bio!! och skrivkväll…

I want konsthistoria

Posted on by

Nästa vecka ska jag börja undervisa igen, och ska börja med konstens historia från franska revolutionen ungefär. Kunde inte låta bli att bifoga lite inspiration åt studenterna i påminnelsen om kursstarten för att vi ska komma in i rätt stämning på föreläsningen:

Hoppas de inte blir alltför peppade bara, kommer nog inte att ta med bakelser och sidenskor eller små söta hundar till föreläsningen, utan massor av bilder… men Marie Antoinette kommer nog att figurera en del, så helt falsk reklam är det inte.

Igår var jag dessutom på forskarsemi och blev väldigt peppad av det också. Det som jag insåg (igen) var att också en avhandlingstext kan vara dramatisk. Också vetenskapligt skrivande är berättande, och ska, bör fånga läsarens uppmärksamhet. Det fick gårdagens seminariehållare fram bra, för jag blev väldigt intresserad av hennes ämne, trots att det är långt från mitt. Det här ska jag jobba med i dag, fundera lite på mitt berättande i avhandlingen. Mitt eget ämne är underligt saftigt och kontroversiellt SAMTIDIGT som det riskerar att bli urtrist (statistik, organisationer, hallå!). Jag vill inte vara skyldig till att producera något som ingen orkar läsa. Tänker ju på lite samma grej med Bildbindaren (jag återkommer till hur redigeringen går senare, just nu väntar jag på redaktörens kommentarer, vilket är ett väldigt avslappnande skede).

Berättande alltså. Det känns som kärnan av allt. Och jag vet att det upprepas överallt nu att man ska ha en story på alla ställen, reklam ska vara storytelling och det ena och det andra ska säljas med narrativ osv osv in absurdum. Men i det jag håller på med så råkar det faktiskt vara centralt. När jag kom på det så blev jag lite nykär i konsthistoria igen. Där finns det smaskiga historier, allt från gräddbakelser till giljotinering.

Rött, klänningar

Posted on by

Köpte lite nytt rött läppstift igår (vilket tycks ske med ungefär fem års mellanrum). Agnes blev nyfiken och ville prova. Gick ju fint ihop med féklänningen som hon kallar den (hon gillar inte att vara prinsessa).

Hon hade också fått en spegel och en borste. Det var mitt försök att göra henne mer positivt inställd till att borsta håret som oftast brukar vara som en stor fluffig rastafläta.

Efter fem minuter blev hon skeptisk mot läppstiftet och grät att jag skulle ta bort det.

Själv färgade jag håret rött igår med örtfärg. Så här ljust ser det bara ut i lampljuset.

Och förresten, Gudrun-klänningarna:

Svart pansar

Posted on by

Lovade att jag skulle skriva mer om mode. Så här kommer en reflektion: en viss typs kläder gömmer man sig i, mode kan bli som ett pansar mellan omvärlden och din blick. Man blir orörbar och får distans.

Igår var jag på klassisk konsert i Logomo. Det var Schönbrunns slottsorkester från Wien som spelade nyårsklassikerna. Mycket valser. Riktigt fint. Gillade sopranen.

Hur som helst kunde man ju inte gå dit i sina gamla mjukisbyxor, så drog till med lite grejer ur ”basgarderoben”: alltså svart kavaj och svarta kavajbyxor och en beigegrönlilablåblommig blus under, svart långt halsband och tjockt lite punkigt armband. Rött läppstift. Har tyvärr inga bilder, orkade inte hålla på och fotografera mig själv just igår. Men tyckte det blev riktigt lyckat. Men samtidigt insåg jag att jag hittat en perfekt förklädnad. Jag såg lite smått farlig ut, för att jag var ganska välklädd. Och fick därför stå och stirra på andra helt fritt (älskar att titta på folk), men samtidigt vara lite speciell (för de flesta på klassisk konsert är ju 50+, och då känner man ju sig riktigt ung och fräsh vid 33).

Man kan alltså klä sig tryggt och ålderskorrekt, och då rätt snabbt se tantig och tråkig ut på ett inte så bra sätt (tantigt är inte alltid fel, ibland är det jätterätt). Men klär man sig lite avvikande och lite lite bättre (så att det framhäver något speciellt, så att man bär kläderna och kläderna inte bär en själv) än de andra på en plats, så får man det där pansaret. Ingen vet vem man egentligen är. Man blir lite mystisk. Man är skyddad. Jag gillade det. Har inte tidigare tyckt om att ”klä upp” mig. Men egentligen är det ju ganska kul… Jag älskar att se på spännande kläddesign, men har inte tiden eller energin att satsa på mig själv. Men trots att jag rätt ofta är slarvigt eller slafsigt klädd, lite konstant ”underdressed” så verkar jag ju komma undan med det. Märkligt. Har dessutom en sorts fysisk reaktion på när jag klätt mig fel: jag börjar må illa om det är något konstigt med hur jag klätt mig. Är rätt känslig på det sättet. Kan inte ha vad som helst på mig, för mår inte bra då. Det var en lättnad att märka att det ändå går att hitta något snyggt, som svarta kavajer. Dags att testa mer sånt! Och kanske en klänning till… (har som sagt en nu, lustigt, men jag har länge inte kunnat ha klänning utan att känna mig som en transvestit). Men först måste jag rensa ut garderoben, den är full med gammalt och felköp och utslitet.

Sen finns det också en annan enorm brist hemma hos oss: ingen helkroppsspegel… hur ska man kunna leka med sina kläder om man inte ser hur man ser ut?

Klänningar!

Posted on by

Den här bloggen kan man ju ha som källa för bildmaterial till en eventuell kurs i dräkthistoria… verkligen OMG.

Har bloggentusiasmdagen! Plus att jag och kollegan fick inspirationsflöde och började spåna på ännu mera idéer och samarbeten. Mera sånt i livet borde man ha! Och få springa ner till biblioteket för att hetslåna böcker (springa ner för jag är på andra våningen och fakultetsbibban på första och en bit bort).

Tänka tänka tänka

Posted on by

Vi ska se om jag får gräva ut bilen i dag för att komma hem från jobbet… det föll blöt tung snö i morse, men det ser ut att avta nu. Slut på väderrapporten!

Har inte orkat blogga, men har ändå tänkt på en hel del de senaste dagarna. Tänkt på organisationers fysiska struktur, den geografiska placeringens betydelse och symboliska mening. Har funderat på det här med när en fysisk struktur övergår i en social. Det är samma fråga som när natur blir kultur. Alltså människor är biologiska varelser, med fysisk struktur, men så finns våra idéer och relationer och meningar, vår sociala och kulturella struktur (örk blev nu trött på ordet struktur). När övergår det ena i det andra? Men så sa professorn något fiffigt när vi talade om detta: vi är 100 % biologiska, och 100 % sociala, inte 50/50. Då tänker jag att det är något fel med våra kategorier.

Så har jag bläddrat i Lars Vilks nya bok Art: den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten (Nya Doxa 2011). Han har en del bra poänger, men tycker han fastnar lite för länge hos vissa konstteoretiker. Och så saknas det funderingar kring vad konstnärlig kvalitet är. För en social definition (det som konstvärlden säger är bra är bra konst) räcker inte. Den teorin förklarar mycket, men är ett cirkelresonemang. Varför tycker ”konstvärlden” (eller de med makt i den världen, i det fältet) om vissa konstverk och inte andra? Varför tycker folk olika inom konstvärlden? Det som jag främst tyckte var kul var hans blyertsteckningar (fast det skrivs inte ut vem som gjort dem). Istället för bilder på folk och konstverk som han tar upp, har han tecknat av dem. Det är en sorts visuell sociologi som han utövar då, och tänker att han kunde få mer ut av sin egen analys om han funderade mer på den här metoden. Jag har själv funderat på vad som händer om man tecknar små delar av ett socialt sammanhang. Vad lyfter man fram? Vad hittar handen i de visuella intrycken? Ser man mer då man tecknar? Är det ett mer etiskt sätt att forska, mindre inkräktande än t.ex. fotografiet? Vad skapar teckningen?

Så har jag tänkt på mode, eftersom jag fick ett lärobokstips av planeraren som jag gjorde hårboken med (skriver mer om boken när jag lagt vantarna på den). Hade sedan ett ljuvligt lunchsamtal med en kollega igår, bl.a. om hur vi tycker att man borde göra för att göra vårt ämne bättre och intressantare och mer attraktivt för studenter. Vi hade båda tänkt på att vi borde få in mer kurser om design och mode, så hoppas det blir av att vi gör en gemensam kurs med det temat. Har själv tänkt en del på hår på sistone (pga läroboken), men har ju också en livslång komplicerad kärlek till kläder och dräkthistoria. Det tror jag kan bli en populär kurs, med tanke på hur många som bloggar och läser modebloggar. Och superkul att göra dessutom. En chans att lära sig mer själv.

Ah, måste blogga mer om mode! Vet att jag skrev det redan på hösten… men man har ju så mycket liggande i huvudet som vill ut… Har i varje fall ett annat tema som jag tänkte skulle passa på bloggen. Tänker gå igenom gamla foton som inte finns digitalt, och samtidigt skriva lite om minnen och livet osv. Tänkte så här: jag är nog inte så intresserad av att skriva självbiografiska böcker, autofiktion… men en blogg… det är ju en självbiografi som liksom växer fram organiskt. Kanske dags att utveckla den tanken lite, och titta lite bakåt i sin egen historia.

Ja, sånt här har jag tänkt på i min lilla fullpackade hjärna. Oftast känns det som om den nog är för liten för allt.

Och glödande höstmorgon idag

Posted on by

Apropå förra inlägget med modefunderingarna. Kanske jag borde börja lägga ut lite mer bilder på annat snyggt eller spännande som jag hittat, och inte bara naturupplevelser? Jo! Kul. Har inte tänkt tanken tidigare ens. Men kommande på bloggen: mer bilder på annat än natur, t.ex. kläder… men då måste jag nog få vara lite kritisk till de kroppsideal som kommer fram i modebilder ibland. Apropå det hade Svängrum ett intressant inslag om mode och skönhet/fulhet denna vecka. Podd finns här!

Nu slut på dessa totalt råddiga inlägg där texten inte har något alls med rubriken att göra!

Lite fotoblogg

Posted on by

På onsdag kväll när jag körde hem från Lilla konstklubben var jag tvungen att stanna på en parkeringsplats vid Åbohallen för att fotografera moln. Jag är lite molnfixerad… vet inte vad det är för nytta med att fotografera dem, men något tvingar mig att försöka föreviga med mobilkameran.

 

Undrar förresten vad det säger om olika bloggare att vissa lägger upp mer bilder på sig själv, medan andra lägger upp mer bilder på landskap eller natur?

Jag har ju ibland bilder på mig själv, men det är det att jag inte tycker att jag är så värst spännande att se på, så därför blir det inte så många såna bilder. Men kanske man borde börja fota sig själv i typ ”dagens outfit” lite mer. Bara att jag inte tar tid på mig att tänka så mycket på klädsel (även om jag skulle vilja, jag gillar faktiskt mode, men det är svårt att hitta kläder som passar mig, så därför orkar jag inte ge mig in på det). Men igår satt jag faktiskt och tog lite skärmdumpar av detta. Mest av allt för att få inspiration till klädsel och färgkombinationer i mina fantasyillustrationer. Men i hemlighet skulle jag älska att ha råd att köpa designkläder. Man borde gå på loppis mer. Men igen, problemet är min kropp: få kläder passar mig riktigt bra. Man borde kanske sy själv då… men tiden finns inte. Ja, den här texten handlade nu inte alls om moln… hmm.

Hej prokrastinering

Posted on by

Förlåt, det här inlägget kom till för att jag inte kommer in i det jag borde göra. Det här borde jag göra:

Har matat in avhandlingen i Scrivener. Har färgkodat fotnoterna (i nedre rutan) för håller på att sätta in dem på nytt i dokumentet. Byter dessutom också till parentesreferenser. Det använder man oftast inte i humaniora, men eftersom jag håller på att flytta avhandlingen hit och dit, så är det mycket enklare med parenteser i texten i det här skedet. Dessutom har jag börjat gilla det allt mer efter att ha läst så mycket samhällsvetenskapliga artiklar. Gillar verkligen den här funktionen där man kan dela in arbetsutrymmet i två (uppe ett kapitel, nere noterna). Och att man kan ha allt i prydliga mappar och sammanfattningar på ”kartotekskort”. Tycker mycket om det. Så slipper jag liksom vara organiserad själv. Men programmet skriver ju inte avhandlingen åt mig.

Nu har jag svårt att komma igång. Har fortfarande små små detaljer att fixa till läroboken (väntar på e-post och godkännande av de sista ändringarna), sen ska alla bilder ”plattas ihop” (alltså måste ta bort alla lager i Photoshop, för att bilderna inte ska vara så stora) och sorteras in i mappar och brännas på en CD. Har dessutom fixat en hel del småsaker som blivit hängande efter att all tid i mars gått åt till hårboken. Så en vecka forskningstid har gått… till jag vet inte vad. Igår var jag iofs på en disputation och det är ju alltid lärorikt, oavsett vilket ämne det är. Nu var det min bästis Annika som blev doktor i neuropsykologi, och jag fattade inte så mycket av de tekniska detaljerna i hennes avhandling, men nog huvudpoängerna… tror jag. Hon forskar om språk och hur hjärnan lär sig nya ord. Hon kommer att gå så långt. Är otroligt imponerad och stolt och glad, och samtidigt såg jag med skräck på vad som väntar, om mitt projekt går enligt planerna (borde bli doktor jag med om drygt två år). Skräck. Panik. Hjälp!

För att avleda mig från skräcken så kan jag ju go modeblogger och visa upp vad jag hade på mig på festen. Inte helt etikettriktigt (borde ha haft långklänning, men har ingen), men så där lite i misstag tycker jag det blev ganska snyggt (även om jag oftast känner mig som en transvestit i klänningar):

Så svart kavajjacka på det här. Och hade dessutom rött läppstift! Det har jag bara haft på mig en gång förut i mitt liv! Du söta öde… vad har hänt med mig?

Men nu ska jag rycka upp mig. Om man inte vet var man ska börja på något enormt projekt är det alltid bäst att göra det som känns som minst motstånd. Vad jag verkligen vill göra är fortsätta läsa på Jane Bennetts Vibrant Matter, för tänker diskutera vad nymaterialism kan ge åt frågor om makt och organisation. Så nu skiter jag i texten och tar fram pennan och boken och läser.

Glad fredag!