Vi åker ofta på utfärd till Runsala, det är bara några kilometer från vårt hus. Så här på våren är det verkligen något speciellt med den platsen (den är alltid speciell, men våren lockar oss alltid dit). Förra vårsommaren fick jag en kul skrividé som skulle ha Runsala som huvudsaklig miljö. Har inte hunnit skriva på den berättelsen, men varje gång jag är där kommer den tillbaka. Tog en massa foton med EOSen, så där för framtida referens sen när sagan äntligen skrivs och illustreras… Men här är lite plock:
Först gick vi på kafé. Det här är makens munk. Han vill inte synas på bild, så den här nygräddade munken får vara hans stand-in. Lustigt, den har hans färger…
Jag har troligen fel i huvudet. Men kan inte låta bli att se pysslingar i undervegetationen. Detta måste vara magiska bär, som låter en se det Andra Runsala…
Knäpåse-Wiik.
La Mer
Stenar måste kastas i havet (är det inte lite konstigt att det ser ut som om spåret efter stenen i vattnet liksom finns där FÖRE stenen landat? Magisk plats alltså…)
Skor måste blötas ner
Också coola magiska träd…
Lyckades skapa en magisk bokeh-bubbla på trädgrenen…
Supersöta blommor
Trevlig söndag!
PS. Jag har som vanligt motsatsen till söndagsångest: hurra-jag-får-jobba-imorgon-glädje. Äntligen har jag bara pyttelite praktiska undervisningssaker att sköta, och massor av tid till avhandlingen. Tidigare denna vecka insåg jag hur slutet skulle struktureras, och att jag ska dela upp kolossen i två huvuddelar. Det blir snyggt så tror jag… men jag har också insett att hela grejen måste skrivas om, nu med min egen röst och mitt eget budskap, inte bara en massa referenser till tusen teoretiker. Men jag återkommer till det imorgon…
