Imorgon när jag och familjen gottat oss i spel och film hela kvällen ska jag utvärdera hur våra elektronikfria kvällar denna vecka egentligen gick… (de som spelar wordfeud med mig vet att jag fuskat lite, förresten om någon vill spela så heter jag kolofont där också… heh… *skäms*)
Kategoriarkiv: Spel
Helsingforsbesök idag
Sitter på tåget hem nu. Det ser ut så här:
Har varit på Centret för konstfrämjande och hämtat forskningsmaterial. Det tog ett par timmar att gå igenom lite arkiverade ansökningar som de plockat fram åt mig. Måste komplettera mitt avhandlingsmaterial med en pusselbit.
Sen åt jag pasta.
Sen gick jag på Illustratörernas seminarium i Kiasma och hörde på mycket intressanta föredrag om illustrationens roll i spel- och animationsproduktion.
Sen hade Kasper Strömman ett föredrag om ”allt”, vilket var skoj.
Regnet i hfrs alltså. Kommet från alla håll och kanter. Burr.
Nu ska jag läsa SF-noveller på tåget och kanske skriva ner lite tankar om föredragen. Känner också att jag håller på och laddar för skrivretreat på veckoslutet, så kanske jag skriver in mig i det också. Ska dyka tillbaka in i det som för tillfället är ”bok två”.
Enastående speltrailer
Alltså huh. Kolla in denna trailer för ett kommande spel inspirerat av bl.a. Portal.
De är bara två personer som jobbar på detta spel (man ba, vah?? Tydligen är de genier…). Ett finsk indie-spelbolag. Det som jag skulle säga lyfter den här trailern är en enkel och avskalad story + mycket välslipad grafik. Jag blir väldigt nyfiken på spelet kan jag säga.
Efter förra veckoslutets filmkurs är jag på något vis fortfarande inne i tankar kring hur man gör en bra kortfilm. Samlar på mig insikter om vad som fungerar. Försöker bygga upp en inre karta för vad som är bra. Den här speltrailern kommer nog att inspirera och lära mig en hel del. Och lustigt nog påminner den också om Mies van der Rohes gamla motto: Less is more. I en filmtrailer lönar det sig nog att tänka så också.
Igår var jag på träff med författare (lite trött idag, var så upp i varv när jag kom hem så jag sov inte värst bra) och böckers längd kom på tal. Gäller Less is more där också? Jag har ju nog plöjt igenom en hel del fantasytegelstenar, och i många fall är ”more” motiverat. Men inte alltid. Avskalat och kärnfullt kan faktiskt vara bättre för dramatiken. Och har också märkt att jag i mitt eget litterära skrivande är mer benägen att göra ”less”. Och just nu är jag väldigt inspirerad av kortfilmsformatet. Kanske min ”less”-läggning är en fördel när det gäller att skriva filmmanus… Kugghjulen i hjärnan snurrar vidare…
Bioshock och spelbygge
Laddade ner spelet Bioshock igår… Någon annan som spelat?
Tyckte inledningen verkade lovande så där ur synvinkeln good storytelling (alltså jag hann bara kolla in det så långt att huvudfiguren kom in i staden Rapture), men det är ett mycket våldsamt spel. Skräck, men på ett lustigt alternativhistoriskt sätt. Men jag gillar ”förstapersonskjutare”, nästan min favoritmodell på spel. Tycker också bäst om att spela ensam (eller möjligen med ett barn bredvid mig som hejar på).
Problemet igen är ju att jag inte kan spela Bioshock alls om något barn är i närheten (18-års åldersgräns, befogad)… så risken är att jag aldrig hinner spela igenom, eller åtminstone blir det inte långa spelpass. Men vem har bråttom?
Jag och sonen har förresten länge planerat att vi ska göra ett eget spel tillsammans med Gamemaker. Han har en idé och allt (det ska vara kanonkulor som skjuter på bubblor, han har redan ritat bakgrundsbilden). Men igen så hinner jag inte kolla in programmet tillräckligt för att lära mig det… man jag har en plan att i juli när jag har semester med ungarna ska vi prova att bygga spelet! Är det någon som förresten har tips på andra enkla bygga-spel-program? Vet att det finns en som heter Scratch också (båda finns som gratisprogram). Men Gamemaker verkade mer utvecklat…
Trevlig post
Fick senaste numret av branschtidningen Kuvittajat, och de har artiklar både om digital bildproduktion och om concept art till spel! Super! Kuvittajat (tidskriften) har blivit mycket bättre de senaste åren (har varit medlem sedan 2007), och tycker det är strålande att de börjar skriva mer om spelbranschen. Är väldigt nyfiken på hur illustratörer klarar sig där. Om det nu är så att det stämmer att branschen växer med enorm fart i Finland så är det ju väldigt bra för en illustratör som också är gammal rollspelare.
Snyggt omslag också (av Sami Saramäki):
Och där under skymtar boken som jag funderar på att börja på nu…
Det kom också en annan trevlig grej på posten:
Tro det eller ej, men jag missade totalt att den gick på våren på YLE. Jag har noll koll på TV. Fattar inte vad som hänt… Jag hinner liksom inte se på TV (kan ha att göra med att jag gjort barn, bok och bilder; och surfar mer på nätet också förstås om man jämför med fem år sedan). Och efter att ungarna nattats kl 21-22 så är jag oftast helt slut… Men i dag måste jag bara få se första avsnittet på denna.
Och apropå Game of Thrones, detta var rätt kul.
En ny bordsduk
Dagens instagrammande cirkulerar kring den turkosa duken (eller är den akvamarin?) som sonen valde ut när vi var på shoppingtur. Dottern var på kalas under tiden. Vi hyrde också film. Och… Jag köpte Just dance 2 och 3. Krhm. Det fick vara min belöning till mig själv för att jag höll artikeldeadline i måndags. Men snart ska ungarna nattas och mami ska se på Wuthering heights! Ah. Misstänker att är precis min typs film (och särskilt lämpligt när man är gräsänka över ett veckoslut).
Crowd sourcing-forskning
För övrigt är det ju en rätt intressant idé att finansiera forskning med hjälp av en Kickstarter-kampanj (som Anita Sarkeesian). Kanske något man kan syssla med i Norden också snart…? Någon som har tänkt på det?
Här kan man se vad Sarkeesian gör med de pengar hon samlat ihop till spelforskningsprojektet! Det hon producerar skulle man ju t.o.m. kunna använda i undervisning (jag har faktiskt en kurs som handlar om bilden i samhället, och tar upp spelvärlden där).
Men seriöst alltså. Är det inte en briljant idé? Gäller ju bara att ha ett tillräckligt uppseendeväckande/intressant/viktigt/roligt/provocerande ämne. Tyvärr kanske det inte funkar lika bra för vissa ämnen. Men kan man inte göra sin forskning intressant, så varför göra den? Jag är rätt säker på att det finns sätt att forska om precis vad som helst och göra det så intressant att folk vill betala. För forskning ska väl vara intressant?
Samtidigt: här har staten och samhället ett ansvar att stöda viktig forskning. Men så som staten ”stöder” universiteten just nu så är det väl bara en tidsfråga innan de mer driftiga forskartyperna börjar samla pengar genom crowd sourcing… Men det verkade på hösten som om det ännu fanns vissa juridiska problem i Finland med att samla pengar så här? Hittade dock nyligen denna sajt. Jag ser ett problem: är Finland för litet för att folk ska lyckas samla tillräckligt för sina projekt? Det idealiska vore ju att nå ut globalt med projektidéer, för då är möjligheterna större. Samtidigt är konkurrensen större.
Det blir intressant att se hur detta utvecklas (säger jag både som kulturfältforskare och konstnär – whoa, kallade jag mig själv just konstnär? Jaja, det är bara lättare som paraplybegrepp, istället för att räkna upp alla saker jag gör).
Spelsvullar
Håller på och suger åt mig spel, både på mobilen och iMac. Mobilspel funkar ju bra för man kan dra fram dem lätt och bara spela någon liten minut här och där (eller när man nattar A). På veckoslutet spelade jag Wordfeud för första gången. Scrabble är ett av mina favoritspel, så blev smått besatt av Wordfeud. Sen är det ju bara att spela när man hinner och har lust (och motspelarna gjort sina drag).
På MacGameStore har jag nu laddat ner två indiespel som fått massor av beröm och priser: Limbo och Braid. Har bara hunnit testa Limbo än så länge, och oj vad mörk och snygg den är. Just den typens spel jag drömde om att skulle dyka upp när jag i tiderna tappade mitt spelande lite. Under studietiden hade jag inga pengar och ingen bra dator, eller konsol så då spelade jag inte alls (men om jag inte minns fel var jag på något LAN-party nån gång…). Sen fick jag barn. Men har hela tiden haft en undran om varför det inte fanns mer ”konstnärliga” spel. Nu är möjligheterna helt andra än runt millennieskiftet, och nu finns ju mobiler och paddor osv.
Det dyker upp fler och fler bra indiespel. Men jag bara undrar. Hur definierar man egentligen ”indie” i det här fallet? Att det inte är ett stort spelbolag om gör spelen? Playdead som gjort Limbo har 20 anställda. Det är ju redan ett bolag… så när slutar de vara indie? Eller är det en fråga om stil och uttryck?
Och dessutom har jag beställt Starcraft till Mac också. Tvåan i serien. Den var inte så dyr nu då det snart kommer en trea. Men som jag konstaterade i Twitter för några dagar sedan, så vet jag inte riktigt när jag ska hinna spela den (åldersgräns 16). Fick förslaget att spela tidigt på morgonen. Vi får se hur det blir…
Spel!
Den här veckan har jag varit otroligt sugen på att hitta nya spel. Så har laddat ner lite kul till mobilen (för jag har ju ÄNNU inte heller en PS3… men snart alltså… snart står jag inte ut mer, jag vill ju spela Skyrim och sånt!! Argh. Det var förresten någon som kom hit i dag på sökordet ”argh”, det är nog frekvent förekommande för mig…).
Hittade Zombies, run! för android. Och ska testa det när det inte är glashalt ute och när jag lyckats ladda upp springmusik till mobilen (tydligen funkar inte spelet utan musik??).
Just nu har W tagit över min mobil. Jag köpte Minecraft och tänkte lära mig det, men jag hann inte, och nu har W spelat 10 gånger mer än mig…
Och på bokmässan i Åbo fick jag höra om ett företag i Åbo som gör mobilspel: Tribeflame. De var med i Åbo akademis ”spelhåla” där man fick testa deras testapparatur. Alltså där man mätte hur spelare reagerar när de spelar. Ja, så tänkte att jag måste testa deras mobilspel, och nu har jag laddat ner Labyrinth, och den var riktigt trevlig! Har bara hunnit spela ett par nivåer, men det var lovande!
Dessutom har jag insett att diskussionen om kvinnor och spel är levande på nätet (t.ex. via geek girl-debatten). Har tänkt mycket på det under veckan, särskilt när det kommer till kvinnor i spelbranschen. Det är ju en mansdominerad bransch, men överallt tutas det ut hur man önskar att fler kvinnor skulle söka sig dit. Och tänker också på varför det aldrig slagit mig (förrän under de senaste åren) att jag som illustratör kanske kunde hitta jobb där. Skulle jag ha varit 19 år nu skulle jag ju självklart sökt mig dit (jag har ju ändå spelat en flora av spel sedan barnsben, jag är en gamer, även om jag inte sitter på LAN-partyn eller spenderar 50 timmar i veckan i WoW, tror att just könsaspekten har spelat in i att jag inte har kallat mig det förut, men alltså, jag älskar ju nästan all populärkultur och geekdom). Men det kan ju hända att också för yngre kvinnor så finns det en barriär att komma över för att ta sig in. Hursomhelst. Denna tankemask tog sig in i min hjärna i dag igen när jag skulle skriva artikel, och dessutom insåg jag att det i Åbo ordnas vuxenutbildningar för spelutveckling, så kanske det är nästa karriärmove? För jag förväntar mig inte att pengar ska rulla in för böcker och forskning inom någon snar framtid.
Men nu ska jag spela lite Just dance 4, bara jag lyckas få D att sluta spela sitt tennisspel… haha. OMG.
tgif
Detta:
Avslappning. Nu ska jag lägga mig på vardagsrumsgolvet och se på när W spelar Kirby och försöka sträcka på min stela sittjobbsrygg. Lite rödvin hjälper nog också.
