Har haft P3 Spels program i iShufflen den senaste veckan. Jätteintressanta program om (digitalt) spelande. I förrgår lyssnade jag på deras prat om hur kvinnor behandlas i spelvärlden. Har som tur inte råkat ut för så mycket skit i den riktningen för spelar inte webbspel alls (där kommentarerna frodas). Och i programmet om ”Hur gamers påverkar världen” är det roligt att höra Josef Fares berätta hur han ÄLSKAR spel mer än något. Och att spelen lärt honom tålamod. Andra i programmet nämner att man lär sig engelska och kan bli allmänbildad. Och så nämner de ”spelifiering”, dvs. att man ser verkligheten som ett spel för att t.ex. lösa problem snabbare, eller bara ha roligare när man ska göra något som annars är tråkigt. Det observerar jag hos W ofta, senast på söndag när vi var ute i skogen så var han och A på en spelbana. Tills A tröttnade och så började de bråka istället. Men W har ”spelat” hem A några gånger när vi har haft en promenad från bussen framför oss. Hon kommer faktiskt hem snabbare och på ett roligare sätt när de ”plockar stjärnor” och ”hoppar på svampar” på vägen.
Men det som jag tycker är det roligaste med spel är att också vuxna kan ta sig lite tid att ”bara” leka. Bara ha roligt. Det är nyttigt i sig. Så klart finns det alltid en risk att vissa spelar så mycket att de försummar sin hälsa, men det är ju inte bara spel som kan ha en beroendeframkallande effekt. Är man benägen av att bli beroende så finns det mycket att välja mellan.
Nu när jag lyssnat på spelsnack blev jag sjukt sugen på att spela, men det får bli något via Steam i så fall. Och först sen när jag fått mina två megaprojekt för vintern klara. Under tiden finns det ju också en massa icke-digitala spel att ägna sig åt. W köpte ett ”bräd”-Angrybirdsspel med egna pengar för några dagar sedan. Riktigt roligt (och väldigt nyttigt för honom att lära sig att handskas med besvikelser på ett mindre allvarligt plan, tro mig han var inte glad hela tiden, det var mycket gråt och frustration inblandat, men för varje gång tålamodet testas så antar jag att man lär sig sätt att handskas med ilskan eller ångesten).
Och faktiskt. Nu på helgen ska jag på liverollspel. Är otroligt peppad, nervös, glad, orolig och förväntansfull. Det låter kanske helt galet att en vuxen människa tänker åka till Stockholm för att låtsas att den är en annan person i två dagar tillsammans med 99 andra som också låtsas att de är någon annan. Men hallå. Lika sjukt låter det ju om man försöker förklara varför vi läser, ser på teater, ser på TV-serier, målar tavlor, spelar musik osv. Berättelser fascinerar människor. Och leken är viktig för oss. Också för vuxna. Det är nyttigt att stiga ur sin bekvämlighetszon ibland och testa hur det kan vara att vara någon annan ibland.
Uppdatering: och så länkade en kvinnlig bekant till denna nyhet på YLE (på finska) om att pojkar presterar bättre i engelska än flickor för att de spelar mer…
