Kategoriarkiv: Tankar

Just nu

Posted on by

har jag så bråttom med att göra färdigt en konferenspresentation att jag blev alldeles handlingsförlamad och hamnade på nätet istället. Typiskt! Men då kan man ju passa på att blogga lite så att det händer något här.

I dag ska jag på Kulturfondens utdelningsfest och vet att jag får träffa en massa trevligt och intressant folk där hurra! Så behöver inte ens vara nervös alltså. Hinner inte vara nervös heller, har ju den där konferenspresentationen att vara mer nervös över. Det är ungefär hälften kvar att göra på den, och nu slog tvivlet till. Igår fick jag massor gjort. Men nu. Stopp. Varför ville jag tala om det här nu igen?? Det bästa med presentationen är att jag tänker ta upp mitt eget tecknande i forskningssammanhang, men det är också det sämsta, för det gör mig nervös. Är inne på nya vatten igen (varför är jag ALLTID inne på nytt? Vad är det för fel på mig?)… hursomhelst.

Hade en rent euforisk dag i går egentligen. Fick mycket gjort på presentationen. Och sedan i ett rätt plötsligt infall började jag fundera på Photoshop och hur urgammal min version är. Så var inne och surfade på Adobes sidor och insåg att de nu har något som heter Creative Cloud som man betala för per månad, men att man då får tillgång till ALLA deras program. Fattade ett snabbt beslut att det är vad jag behöver. Så nu har jag alla program som man bara kan behöva för att skapa storverk. ((gäller ju sen ännu att ha tid över att verkligen skapa de där storverken, men i varje fall är inte programvaran något hinder!)). Sedan passade jag också på att köpa dessa skräddarsydda Photoshop-penslar eftersom jag nu hade en tillräckligt ny version av programmet för att kunna köpa dem (de kräver CS5). Så nu har jag också superbra penslar! Testade dem lite igår redan och, jo, de är mycket bra, och väl värda de 5 dollar som upphovsmakaren tar betalt för dem. Och dessutom känns det på något vis skönt att kunna understöda en illustratör direkt så här! Han har utvecklat dessa penslar under ett par år, och mina kunskaper i att göra sådant är beränsade. Ska se om jag hinner göra något som kan visas upp snart!

Ja det som är mest på tapeten är nog tidsbristen just nu. Men det går snart över. Redan nästa vecka blir det lite lite lugnare. Och sedan ska jag ju på skrivretreat, och det räknas inte som något som ”stjäl tid”, tvärtom. Ogillar att ha så mycket att göra. Men det kommer och går i vågor sånt här. Alltid kan man inte styra det så bra heller (jag har t.ex. inte haft någon större möjlighet att påverka när jag har undervisning). Men man längtar ju konstant efter en längre sammanhållen tidsperiod där man bara gör en enda sak.  Ser nostalgiskt tillbaka på mitt läroboksjobb som räckte några månader och jag gjorde mest bara illustrationer (redigerade också Bildbindaren då), och lyckan var total. Jag vet alltså hur det kan vara, och vad jag vill att min tid ska gå till. På väg ditåt snart hoppas jag.

Ja, tillbaka till presentationen. *suckar*

Kirskål och grubblerier

Posted on by

Otroligt skönt väder idag. Den första riktigt varma dagen. Har rivit upp lite kirskål i trädgården så att de inte ska mörda floxen. En del av kirskålen åt jag till middag. Lärde mig förra året att det är en ätbar växt som jag fört krig mot… Ät din fiende säger jag (om fienden inte är giftig förstås, i så fall destroy).

Hade lite tankeflyt på förmiddagen i dag när jag tentövervakade. Då kan man inte göra annat än sitta och läsa och skriva (eller göra några wordfeuddrag förstås), och jag skrev en del på presentationen jag ska ha på en konferens i Åbo nästa vecka. Det blir spännande, för meningen är att man ska kunna ta upp olika skärningspunkter mellan konst och teori där, och jag tänker tala om teckning bland annat. Lyckades inspirera mig rätt mycket. Det ska bli spännande att se andras föredrag, och få kommentarer också…

Sen korrläste jag den där artikeln som jag gnällt över hela våren. Några små korrekturfel hittade jag. Tyckte själv att texten var helt ok och lätt att läsa i varje fall, den hade ett bra flyt. Men samtidigt har jag en panikklump i magen av tanken att någon annan ska läsa den när den publiceras. Kan föreställa mig att den inte går hem hos alla. Men jag tänker strunta i att vara rädd. Jag tjänar inget på att oroa mig i förväg. Och får jag negativ feedback för texten sen så vad är det värsta som kan hända? Knappast något alls faktiskt.

Jag hoppas att jag har blivit bättre på att ta det där med att inte gillas av alla. Man kan inte finnas i världen utan att någon ogillar det man är och gör. Det finns ingen poäng i att försöka behaga alla. Jag vill inte heller ge andra den makten över mig.

Ända sedan Bildbindaren kom ut och jag fått en del recensioner (och åsikter av människor jag mött) så har den här insikten blivit allt djupare. Egentligen har varken positiv eller negativ respons inflytande över vad jag vill skriva och vad jag kan skriva. Visst man kan känna sig uppmuntrad och glad när någon säger snälla saker, eller kritiserad när någon säger negativa saker, och man kan lära sig av feedbacken (men faktiskt inte av all feedback, det gäller att se på den med distans). Men inget av det har något alls att göra med lusten att skriva och teckna. Lusten kommer från någon annan plats, som inte har mycket med andra människor att göra. Ändå vill jag förstås nå ut med det jag gör. Bli läst och sedd. Förstås. Men det är inte den ursprungliga drivkraften. Då skulle det ju inte egentligen spela någon roll vad det är man skriver. Då skulle man väl skriva det man tror att någon viss målgrupp vill läsa. Men så funkar det inte. Lusten kommer från njutningen att skriva och teckna sådant som man själv älskar. Och naturligtvis älskar inte jag samma saker som alla andra i världen. Men när någon hittar det man gjort och gillar det, så klart blir man glad av det! Men makten att skapa har jag redan; jag ger mig tillåtelse att teckna och skriva, ingen annan gör det.

Hmm, började med att skriva om kirskål, och så blev det något helt annat…

Gjort och tänkt i dag

Posted on by

Gått lång promenad och lyssnat på Ender’s shadow. Tog kopiösa mängder mobilfoton på vägen. Instagrammade en tredjedel. Krattade lite ute på gården. Fick hettande kinder av den kalla blåsten. Bakade havrekex till imorgon när jag ska göra föräldrarelaterade grejer i skolan på kvällen. Stickat några rader på tröja. Skrivit ner lite tankar om att skriva romance och fantasy. Tänkt att jag borde skriva mer i anteckningsboken. Skrev igenom 3 anteckningsblock förra året, och detta år har jag bara kommit igenom en tredjedel av ett. Funderade på vad jag ska skriva på skrivretreat om ett par veckor. Bestämde att jag bestämmer det på plats. Gnällt på ett av barnen om det här med att vara otacksam för mat och att gnälla över att det alltid är fel på maten, och blivit sams igen. Tänkt att det är skönt att barnen lekt bra med varandra. Inte kunnat bestämma mig om det är bra eller dåligt att jag har allt mer tid att vara inne i mina funderingar och fantasier när jag är hemma. Funderat på om jag är närvarande eller frånvarande. Funderat på om jag funderar för mycket. Gett en födelsedagspresent åt maken. Bara tänkt en eller två gånger på att jag inleder en ny kurs imorgon. Tänkt att det är otroligt skönt att torsdag är ledig, och ska ta en fyra dagars helg med ungarna hos mina föräldrar. Tänkt att jag ska läsa, äta och gå på promenader där. Tänkt att jag inte ska stressa över att jag inte hinner skriva på avhandlingen.

Egentligen skriver jag det här för att jag inte kommit fram till att skriva en helt annan typs texter som ligger och gror någonstans inne i kroppen.

Enastående speltrailer

Posted on by

Alltså huh. Kolla in denna trailer för ett kommande spel inspirerat av bl.a. Portal.

De är bara två personer som jobbar på detta spel (man ba, vah?? Tydligen är de genier…). Ett finsk indie-spelbolag. Det som jag skulle säga lyfter den här trailern är en enkel och avskalad story + mycket välslipad grafik. Jag blir väldigt nyfiken på spelet kan jag säga.

Efter förra veckoslutets filmkurs är jag på något vis fortfarande inne i tankar kring hur man gör en bra kortfilm. Samlar på mig insikter om vad som fungerar. Försöker bygga upp en inre karta för vad som är bra. Den här speltrailern kommer nog att inspirera och lära mig en hel del. Och lustigt nog påminner den också om Mies van der Rohes gamla motto: Less is more. I en filmtrailer lönar det sig nog att tänka så också.

Igår var jag på träff med författare (lite trött idag, var så upp i varv när jag kom hem så jag sov inte värst bra) och böckers längd kom på tal. Gäller Less is more där också? Jag har ju nog plöjt igenom en hel del fantasytegelstenar, och i många fall är ”more” motiverat. Men inte alltid. Avskalat och kärnfullt kan faktiskt vara bättre för dramatiken. Och har också märkt att jag i mitt eget litterära skrivande är mer benägen att göra ”less”. Och just nu är jag väldigt inspirerad av kortfilmsformatet. Kanske min ”less”-läggning är en fördel när det gäller att skriva filmmanus… Kugghjulen i hjärnan snurrar vidare…

Är det normalt?

Posted on by

Att vara 35 år och ha en CV som är 6 sidor lång skriven tätt med fontstorlek 10, och där jag dessutom lämnat bort alla mina ungdoms- studietidsjobb som inte är relaterade till konst/skrivande?

Så klart tar alla konferenser och publikationer och enskilda kurser som jag undervisar och illustrationsbeställare och sådant lite mer plats än vanliga arbetsplatser… men ändå… en knapp sida är bara stipendier…

Måste säkert snart börja rensa och sammanfatta mer…

Men jag var glad i dag då jag kunde lägga till en punkt som har med utställningsverksamhet att göra, eftersom mina bilder visades upp i Åbos babyvecka förra veckan. Ammande mammor och bebisar lär ha suttit och tittat på bildspelet som jag snickrade ihop av gamla illustrationer för några veckor sedan. Det är i princip min första utställning! Passar utmärkt med bildspel för en som allt mer sällan producerar bilder som kan hängas på väggar (mitt konstnärsskap existerar i den digitala världen, ja och till en viss del i böcker)…

Jag och en kompis har förresten bestämt att vi ska ha konstutställning tillsammans år 2020. Jag tar det på blodigt allvar. År 2020 ska jag ställa ut stora målningar. Vet också vad de ska innehålla. Måste bara göra dem först… längtar efter att kladda med färg och stora penslar på enorma dukar… lite utrymmesbrist just nu dock (det är väl därför det är så praktiskt med digitalt, det tar liksom ingen större fysisk plats).

Kroppsklockan

Posted on by

En kompis länkade till denna artikel på fb. Handlar om det här med kroppens interna klocka och att vissa är sådana som stiger upp tidigt och andra sent, ifall de får välja själva alltså.

Jag har tänkt mycket på det här under min livstid. Och då kan ni säkert gissa vilken typ jag är. Rätt! Nattuggla. Då är man en av de där ”lata” som har svårt att komma upp på morgonen. Och det är faktiskt inte någon fördel i det här samhället.

Efter att barnen föddes så har jag tvingats stiga upp tidigare på morgonen, och på sätt och vis också vant mig vid det. Att stiga upp tidigare gör också att jag har lättare att somna. Men jag är också generellt mycket tröttare under dagen, till exempel mellan 15 och 17. Men varje veckoslut sitter jag hellre uppe på kvällen (igår till kl 1 och såg på en dokumentär om Joan Baez), och försöker dra mig i sängen så länge som möjligt på morgonen (vilket i småbarnsfamiljen högst sträcker sig till 9-tiden). Om jag har haft en lugn dag så är det nära på omöjligt att somna tidigt. Jag har en viss benägenhet att få insomnia, men bara det första insomnandet. Jag har aldrig svårt att somna om i småtimmarna som många andra.

Om jag får vara ifred med mina egna tider faller jag oftast in i en rutin där jag somnar 2-tiden och stiger upp 10. Det händer som sagt nästan aldrig mer. Kanske jag kommer tillbaka till det när ungarna är i tonåren (för då blir de flesta människor sådana som sover sent).

När jag tänker på min egen tonår så är det nästan smärtsamt, men tanke på att jag hade så lång skolväg att jag måste stiga upp klockan 6 de flesta vardagsmorgonar. På veckosluten och sommarloven sov jag sedan till 12-14-tiden. Ibland vände sig dygnet helt.

Nu lever jag med D som är morgonmänniska. Han är ungefär lika bra på att vaka på kvällen, som jag är på att stiga upp på morgonen… Och sonen har visat sig vara morgontyp. Mycket skönt på skoldagar, not so much på helgen. Men han stiger upp själv och börjar spela på Wii före jag har kommit upp.

Jag och dottern är kvällstyper. Det är en evig kamp att få upp henne i tid på morgonen och hon är surare än en surskorpa.

Så detta med kroppsklocka är verkligen i allra högsta grad en realitet och vardag. Att inte vara morgontyp innebär att man får kämpa, särskilt i förhållande till skolans tider. Så länge jag har ungar i skolan (ännu 11 år till) så är jag tvingad till ”social jet lag” som det heter i artikeln i länken. Jag tycker också lite synd om dottern som kommer att bli tvungen att kämpa. Det är redan nu lite hjärtekrossande att riva upp henne om morgonen.

Jag antar att det är för mycket att önska att samhällets institutioner skulle anpassa sig efter interna kroppsklockor, eller att man i varje fall skulle få välja tidig eller sen tidtabell…

Babyn

Posted on by

Hade en så märklig, lång och lustig dröm i natt. Drömde att någon lämnat en liten nyfödd baby åt oss som jag snabbt måste börja ta hand om. Babyn ville inte alls ha mat, men den ville vara i famnen hela tiden. Varje gång den dök upp i drömmen hade den vuxit åtminstone en månad. I slutet av drömmen satt den redan upp. Storyn bakom var att det var en studerande som hade lämnat den åt oss, men vi visste inte om det var hans baby eller någon annans. Hela drömmen sprang jag omkring på universitetet (som inte var sig särskilt likt, det var sunkigare än i verkligheten) och letade efter babyns pappa (hade inte en tanke ens att leta efter mamman). Har minnesbilder ur drömmen där jag står och ruskar om en långhårig kille från religionsvetenskap och skriker ”Vem är pappan!?” i hans ansikte. Och in i detta råddades dessutom in en annan historia där en viss professor som varit framme mycket i media nu pga sparåtgärderna ville beställa illustrationer av mig till en mörk folksaga. Sagan hette något med ordet ”mörker” i sig. När jag vaknade hade vi inte ännu hittat babyns pappa. Något i mig ville inte heller ge tillbaka den om vi hittade honom. Jag tyckte det var så praktiskt att få en baby utan att själv behöva vara gravid först.

Ja pust. Baby-historien kommer nog från att jag nyss började läsa en romance-bok som handlar om en kvinna som tvingas ta hand om sin systers baby och börjar med att leta efter pappan (Lisa Kleypas Smooth Talking Stranger). Men att det i min dröm just var någon okänd yngre studerande som inte ville ha sin baby; undrar vad det säger om mig, haha. och det här med att jag drömmer att någon på universitetet vill ha mina teckningar!? What’s that about…?

Skön kväll och vardagssnack

Posted on by

Har haft en skön torsdag kväll. Ruggigt väder gör det alltid snäppet mysigare att häcka inomhus.

IMG_20130418_173919

Inomhus fanns en del att ta itu med. Inte en del… massor… Hushållet är ju de facto hela tiden på kaosets brant. Men eftersom jag är sjukt trött på att tänka så var det bara trevligt att göra lite hemarbete…

IMG_20130418_173626

Berget…

Hittade denna T-shirt:

IMG_20130418_175301

D är nämligen just nu och leder Undra-diskussionen på Kåren (i Åbo, ifall någon inte är bekant med staden; kolla på filmerna så ser ni vem jag är gift med förresten…). Här finns videosnuttar från förra omgången (då experter fick svara på frågor, konceptet liknar väl Fråga Lund). Så trots att jag gärna också skulle gå och lyssna på diskussionen så går det ju inte eftersom någon måste vara med ungarna.

Just nu sitter de förresten trollbundna framför Nalle Puh-filmen (den senaste).

Tror att det här blir det vardagligaste inlägget någonsin.

Men tänkte också bara nämna att jag är stolt och lättad över att ha tagit mig i kragen lite när det gäller mat också denna vecka. Har haft väldigt dålig matlagningsinspiration hela våren. Bara. Inte. Orkat. Tänka på mat. Så vi har ätit massor av skräp, i princip. Men nu fick jag nog. Det beror på våren också. Brukar alltid få ett ryck i april, och minska på socker, dåligt fett, stekt mat osv. Och det känns så oerhört skönt att ta lite kontroll igen. Man mår ju genast mycket bättre.

Hörde på radion här om dagen att de flesta människor har mer sötsug på vintern (i mörka delar av världen), och att man ofta går upp i vikt på vintern. Sen tappar man vikten på våren-sommaren. Och så har det varit för mig många år, fast jag har länge haft dåligt samvete för det. Men insåg också för ett tag sedan att det är normalt. Ingen idé att kämpa emot. Men nu känner jag att vikten har gått upp lite för mycket. Så matrenoveringen behövs. Och att se till att öka vardagsmotionen. Är så otroligt trött på att köra bil av och an mellan dagis-skola-jobb. Men skulle jag ta bussen med ungarna skulle det gå 2 timmar extra tid på resor varje dag. Det här ändras när ungarna går i samma skola. Om ett och ett halvt år. Då ska det fanimej vara slut på bilpendlandet. Men redan i juni så kan jag cykla till jobbet. Då är ungarna på semester och bara jag jobbar. Jag har 7,3 km till jobbet, och cyklar jag bara 2-3 gånger i veckan så blir lårmusklerna stenhårda på nolltid! Längtar!

Kommentarer till arbetslinjen

Posted on by

Hittade via Peppe denna artikel där Roland Paulsen intervjuas om arbete i dagens samhälle och den så kallade arbetslinjen. Såg nyligen på ett föredrag (eller halva hann jag titta på, får ta upp tittandet igen snart) med Paulsen (som också lär ha varit på filosofikafé i Åbo tidigare, synd att jag missar sådant, han verkar sympatisk; UPPDATERING: besök av R.P i Åbo är på kommande fick jag veta i en kommentar nedan, så jag har inte missat det ännu!).

Jag tänker också mycket på detta förstås, med tanke på att jag är en som arbetsmässigt hör till prekariatet, även om jag för tillfället finns i den mer privilegierade änden av den gruppen (har en tillfällig anställning, har till en viss grad börjat etablera mig i en yrkesroll och kanske kanske kan lita på att det kommer mer jobb). Men samtidigt. Också nu när jag har en anställning som tar slut i slutet av detta år, måste jag konstant planera framåt. Söka finansiering (jag har haft tur med detta i år, men hur går det nästa år?). Planera hur jag ska få frilansjobb när anställningen är slut. Slänga ut trådar hit och dit och upprätthålla min yrkesroll. Uppdatera mig, utvecklas, förbättra min portfolio osv. Dessutom har jag ju länge upplevt att jag arbetar med tre jobb samtidigt, varav ett nästan helt gratis, med förhoppning att det ska börja löna sig någon gång i framtiden. För att det är ett jobb jag hellre gör än det jag just nu får betalt för.

Så man pusslar och strävar. Visionerar och planerar. Jag har helt klart blivit tvungen att ta till mig den där entreprenörsandan. Men samtidigt så är jag inte egentligen alls lagd åt det hållet. Jag avskyr att tänka ekonomiskt, vad som kan sälja, hur jag ska presentera mig själv för att kunna sälja det jag gör. Men ändå så tänker jag ju förstås konstant på hur jag ska ”monetize”, samtidigt som jag är rätt dålig på det… fattar t.ex. inte att ordna tävlingar på bloggen eller hitta på olika marknadsföringsidéer.

Skulle jag vinna på lotto skulle jag också (som Peppe) sitta och skriva (skönlitterära) böcker på heltid och illustrera dem (och andras böcker gärna också). Men jag skulle kunna lägga mer tid på alla projekt. Inte behöva jobba på kvällar och helger. Det drömmer man ju om att slippa. Egentligen är jag lite glad över att pengarna är slut på universitetet, för då kan jag glömma att hänga mig fast där. En sak mindre att sätta energin på. Jag får ändå inte plats där (och jag har egentligen aldrig heller velat jobba på universitet).

Det jag är oroad över är att bli helt arbetslös. Det gick inte så bra förra gången, jag fick inget arbetsmarknadsstöd pga att jag sökt forskarstipendier, och att jag fick in c. 100-200 euro per månad för frilansjobb. Man lever inte på det. Jag borde ha slutat helt med forskning och frilansande. Bytt jobb helt alltså. Och där satt man och fyllde i en blankett över vilka kompetenser man har (teckna, skriva) och kände hur det inte fanns en chans i världen att de skulle kunna hjälpa mig att få jobb.* Jag måste skapa mitt jobb själv, och därför tvingas jag till entreprenörsskap. Men alla de gånger jag gått på olika företagarrådgivningar poängteras hur otroligt hårt man måste arbeta om man är företagare. All tid går till det! Man måste vara förberedd på att gråta blod! Typ. Måste bilden av företagaren/entreprenören vara sådan? Eller speglar detta igen ”arbetslinjen”?

*Nu tror jag att mina möjligheter är annorlunda jämfört med 2007 då jag var arbetslös hela våren. Arbetsmarknaden ser annorlunda ut, och min cv ser väldigt annorlunda ut. Jag är inte egentligen så orolig i nuläget, men allt kan alltid skita sig.

Söndagsångest

Posted on by

Ja, i dag har jag det. Antar att det är en stor klubb jag gått med i då? Jag behöver semester. Den kommer 1.7. Så en bit kvar. Problemet är dels att jag måste upprätthålla två jobb samtidigt, och dels sådant som jag helst inte skriver öppet. Och jag har skrivsorg (finns ingen tid kvar att ta till skrivandet, och även om jag satt 30 minuter i dag och slipade på en text, så räckte det inte; jag vill sjunka in i texten och världen, vara där hela tiden, men jag kan inte, inte just den här månaden… men i maj blir det lättare).

Annars är det mest spännande som hänt i dag en promenad där A fick ledsenhetsutbrott för hon ville hälsa på två kompisar, men ingen av dem råkade vara hemma. Så hon satte sig på en bänk 50 meter från vårt hus och skrek ”Jag vill inte hem!” i 20 minuter. Kan ju vara en bra sak att hon lär sig att ta besvikelser… hon är inte så bra på det…

Och att ungarna börjat bråka mer (kan det vara att de också behöver semester? Finns ett visst mönster, de brukar bli lite grinigare mot slutet av våren). Och när de leker låter det som om de bråkar. Och de skriker. Så man är på helspänn hela tiden. Och kan inte tänka. Och man får troligen hörselskador. ”Jag vill inte hem!” ekar i min hjärna fortfarande.

Men det är skönt att det har varit vårigt ute i dag.

IMG_20130414_152412

En annan kul grej är att när jag spelar något spel på datorn brukar sonen stå bredvid mig och peppa: ”Bra mamma! Yes! Vad duktig du är!” osv. Det är rätt trevligt faktiskt, haha. I dag spelade vi Zuma (man är en groda som skjuter färggranna kulor som närmar sig ett aztek-liknande dödskallegap).

Jag skulle vilja sitta och spela spel i en vecka helst. Eller läsa mer Lisa Kleypas. Provar på en contemporary romance av henne nu. Intressant… Det som jag avskyr mest med jobbstress är att den gör att man inte kan njuta och vara entusiastisk över sådant man gillar. Man har liksom ingen energi kvar. Men får skala bort saker. Sänka kraven. Inte tänka på jobb när jag gör andra saker, som diskar eller är med ungarna. Måste sluta grubbla och släppa kontrollbehovet.

Tror att lite JustDance på Wii:n nog borde hjälpa!