Kolofont

någonstans mellan konst, vetenskap och trams

Kategori: Teckning

Tänka tänka tänka

Vi ska se om jag får gräva ut bilen i dag för att komma hem från jobbet… det föll blöt tung snö i morse, men det ser ut att avta nu. Slut på väderrapporten!

Har inte orkat blogga, men har ändå tänkt på en hel del de senaste dagarna. Tänkt på organisationers fysiska struktur, den geografiska placeringens betydelse och symboliska mening. Har funderat på det här med när en fysisk struktur övergår i en social. Det är samma fråga som när natur blir kultur. Alltså människor är biologiska varelser, med fysisk struktur, men så finns våra idéer och relationer och meningar, vår sociala och kulturella struktur (örk blev nu trött på ordet struktur). När övergår det ena i det andra? Men så sa professorn något fiffigt när vi talade om detta: vi är 100 % biologiska, och 100 % sociala, inte 50/50. Då tänker jag att det är något fel med våra kategorier.

Så har jag bläddrat i Lars Vilks nya bok Art: den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten (Nya Doxa 2011). Han har en del bra poänger, men tycker han fastnar lite för länge hos vissa konstteoretiker. Och så saknas det funderingar kring vad konstnärlig kvalitet är. För en social definition (det som konstvärlden säger är bra är bra konst) räcker inte. Den teorin förklarar mycket, men är ett cirkelresonemang. Varför tycker ”konstvärlden” (eller de med makt i den världen, i det fältet) om vissa konstverk och inte andra? Varför tycker folk olika inom konstvärlden? Det som jag främst tyckte var kul var hans blyertsteckningar (fast det skrivs inte ut vem som gjort dem). Istället för bilder på folk och konstverk som han tar upp, har han tecknat av dem. Det är en sorts visuell sociologi som han utövar då, och tänker att han kunde få mer ut av sin egen analys om han funderade mer på den här metoden. Jag har själv funderat på vad som händer om man tecknar små delar av ett socialt sammanhang. Vad lyfter man fram? Vad hittar handen i de visuella intrycken? Ser man mer då man tecknar? Är det ett mer etiskt sätt att forska, mindre inkräktande än t.ex. fotografiet? Vad skapar teckningen?

Så har jag tänkt på mode, eftersom jag fick ett lärobokstips av planeraren som jag gjorde hårboken med (skriver mer om boken när jag lagt vantarna på den). Hade sedan ett ljuvligt lunchsamtal med en kollega igår, bl.a. om hur vi tycker att man borde göra för att göra vårt ämne bättre och intressantare och mer attraktivt för studenter. Vi hade båda tänkt på att vi borde få in mer kurser om design och mode, så hoppas det blir av att vi gör en gemensam kurs med det temat. Har själv tänkt en del på hår på sistone (pga läroboken), men har ju också en livslång komplicerad kärlek till kläder och dräkthistoria. Det tror jag kan bli en populär kurs, med tanke på hur många som bloggar och läser modebloggar. Och superkul att göra dessutom. En chans att lära sig mer själv.

Ah, måste blogga mer om mode! Vet att jag skrev det redan på hösten… men man har ju så mycket liggande i huvudet som vill ut… Har i varje fall ett annat tema som jag tänkte skulle passa på bloggen. Tänker gå igenom gamla foton som inte finns digitalt, och samtidigt skriva lite om minnen och livet osv. Tänkte så här: jag är nog inte så intresserad av att skriva självbiografiska böcker, autofiktion… men en blogg… det är ju en självbiografi som liksom växer fram organiskt. Kanske dags att utveckla den tanken lite, och titta lite bakåt i sin egen historia.

Ja, sånt här har jag tänkt på i min lilla fullpackade hjärna. Oftast känns det som om den nog är för liten för allt.

Komplimangbombad

Så, var på utgivningsfest igår för frisyrläroboken. Fick höra en fin presentation om hela processen som tagit över 3 år. Fick om och om igen höra hur mitt arbete uppskattades. Det var nästan svårt att veta hur man skulle reagera på det efter ett tag. Kunde bara säga tack, fantastiskt, jättefint, strålande, skönt, otroligt… Sa gång på gång hur glad och tacksam jag var att ha fått göra jobbet, och att jag faktiskt saknade det. På riktigt. Fick mat och snyggaste tårtan!

Jag åt munnen.

Boken har redan sålt mycket. Det har gjorts puffar och inslag i branschtidningar (Pinni) och t.om. finska Elle (tyvärr hade jag bara mobilkameran med så suddiga bilder… min hand skakade lätt hela kvällen):

Dessutom hade boken lyfts fram av Akademiska bokhandeln i deras katalog tillsammans med Finlandia-fackboken om lavar. I deras pufftext stod något i stil med ”Är ditt hår som en lav? Kolla in den här boken” (minns inte vad det stod på finska). Så det här tycks vara en lärobok som når ut lite bredare än bara till studeranden. Kan själv rekommendera den åt vem som helst (som kan finska) som vill lära sig hur man gör frisyrer. Det är verkligen en mycket tydlig och klar, och visuellt lyckad bok (om jag nu får lyfta fram min egen del lite också, men jag hade ju inget med helheten att göra, där går all cred till författarna, planeraren och bildredaktören!). Det är fantastiskt kul att ha varit med i ett lyckat samarbete! Och grattis till författarna Pia och Marika!

Cirkeln fanart

Första gången ever som jag gör fanart. Men tyckte mest om Minoo och Anna-Karin i Cirkeln, så ritade dem först:

Det var från skissblock till lite photoshop. Tyckte svartvitt var en bra idé…

Strandskisser

Vi var på Ekvalla simstrand. Fint väder – inte för hett. Tog med skissblocket (testar en sån där Moleskine, men fattar inte grejen, pappret är ju dåligt, det syns igenom, återgår till mina vanliga skissböcker).

Hann inte rita särskilt länge så kom inte riktigt igång. Man måste ju se till att ungarna klarar sig. Nästa gång åker jag ensam någonstans med skissboken. Annars är stränder perfekt. En massa modeller överallt – alla former :)

Inspirerande tecknare

Brukar läsa en blogg som heter lines and colours. Bloggaren där lyckas väldigt ofta hitta sådant som passar min smak precis. En hel hög olästa bloggar från honom hade jag att se framemot och hittade två guldkorn nyss:

Nina Johansson, en svensk konstnär som skissar och målar i akvarell. Väldigt prydligt, men jag faller alltid pladask för folk som kan sitt hantverk. Och färgerna! Men bäst av allt: hennes skissböcker. Jag bara måste skissa mer själv. Bara sånt man ser omkring sig. Brukar fastna i kroppar och ansikten ur mitt huvud, och glömma totalt att man kan använda akvarell och t.ex. gå ut och rita, eller gå på museer och skissa. Gjorde det oftare förut. Men kanske dags att ta någon timme per vecka bara för att hålla igång färdigheten s.a.s. Blev väldigt inspirerad av detta, gå in och kolla!

Och Calum Alexander Watt, en ”concept artist” som det heter som jobbar mest digitalt (herregud, mitt drömjobb tror jag…). Här fascinerades jag av effekterna som han använder som liknar foto: vissa delar av bilden otydliga mindre utarbetade, suddiga, monokroma osv. Känslan av realism ökar när man lånar kameraeffekter. Men sen har han mycket måleriska effekter, särskilt akvarell. Genomskinliga färger, penseldrag, en lätthet som ger ett skissartat men virtuost intryck. Och vikten av att begränsa färgerna… mycket för mig att komma ihåg. Tyckte jag lärde mig något nytt av att titta på hans bilder (lägger inte upp någon av dem för kunde inte bestämma mig för vad jag skulle plocka ut, gå in och kolla hans webbsida!).

Tror att jag måste rita lite nu.

 

Porträtt av L

Så här ser hon ut just nu, min huvudfigur i Bildbindaren.

Funderar på omslaget – vill gärna ha henne där. Än så länge svartvitt och sen lägger jag på färger i lager. Helt som i gammalt oljemåleri, alltså att man arbetar med en grisaille först. Insåg att många gör så i digitalt måleri, och det är ju dessutom mycket enklare så. Man får ljus och skugga rätt först, utan att behöva tänka på färg ännu. Sen kan man prova färgsättningen skilt i photoshoplager. Men vi ska se om hon hinner förändras ännu. Själv tycker jag att det här börjar bli rätt så bra…

Going ape över naturvetenskap

Bokleverans igår! Härligt, härligt… hittade nya boken Field Notes on Science & Nature (ed. Canfield, 2011) som poängterar tecknandets fördelar i naturvetenskaplig forskning. Blir helt sjukt inspirerad av detta:

Omslaget:

Jag vill liksom göra det här med människor och min egen forskning! Tycker nog mycket om att teckna växter och djur också. Skulle man få arbeta så här som naturvetare hade jag ju kunnat bli biolog! Men sen är jag inte så värst intresserad av att kategorisera och syssla med fågelskådningsliknande saker… men att teckna av verkligheten! Det är oerhört länge sedan jag satt ute i naturen eller på ett café och skissade. Tänkte redan förra året på att det skulle vara kul att få teckna mer i min egen forskning, men hade aldrig tid att göra det (för det känns som om man bara borde sitta fastkedjad vid datorn hela tiden). Just nu känns det oerhört träigt att sitta och skriva om organisationshistoria och kulturpolitik. Kanske jag kunde teckna mig ur svackan? Men vad ska man teckna då? Det är det jag inte vet… människorna? Byggnaderna? Varför? Dessutom har jag fastnat i historisk tid, då skulle man ju få teckna av gamla foton eller något, och det finns ju ingen mening med det (eftersom bilderna redan finns). Jag måste grubbla på det här. Vad skulle teckning kunna tillföra, och vad skulle i så fall behöva avbildas?

Meanwhile så ska jag sluka i mig lite gamla favoritämnen: kroppsspråk och mänskligt beteende (ur zoologen Morris perspektiv):

En märklig sorts apa fångades också på bild…

Uppdatering 28.5: läste lite i Morris igår kväll, och redan på första sidan skrev han sådant som inte kan gå ihop med hur man ser på vissa fenomen i dag, nämligen homosexualitet. Morris tycks föra tesen att homosexualitet bara dyker upp när människor trängs i städer och fjärmas från naturen! Va? Det finns ju belägg för att homosexuella handlingar begåtts rätt så länge, längre än vi haft moderna städer, t.ex. om man läser Sexualitetens historia berättar Foucault ingående om antikens Grekland (men man kan ju förstås diskutera vilka typers städer Morris menar är destruktiva för oss, tror inte han menar städer före 1800-talet dock). Så kollade lite mer på vad han skriver om sexualitet, och han verkar också tycka att masturbation (i en ”överdriven” mängd, vad det nu sen är) också är ”onaturligt”. Hjälp vad är detta? Han använder termen ”naturligt” på ett högst ogenomtänkt vis… Kan hända att jag inte mera kan gilla Morris nu. Men ska läsa noggrannare och kanske det så småningom kommer en liten rapport… kanske…

Mario och monster

Det bästa med torsdagens danskväll var att Wilmer var och tittade tillsammans med sina morföräldrar, och han fick se en grupp 5-åriga pojkar dansa break dance med Super Mario-tema. Jag såg honom skutta upp i stolen och peka glatt. Sen tyckte han förstås också om att se sin mamma dansa. Men Mario det var grejer det.

Igår gick hans monstermani in i en ny fas, han har börjat rita alldeles fantastiska teckningar med olika typers monster. Nu har jag inte hunnit scanna ännu (och nu sover dessutom A i min famn när jag stjäl några minuter vid datorn, så bilder får det bli en annan gång), så ni får lita mitt ord helt enkelt. Jag var på Åbo brinner-utställningen med honom, och efteråt gick vi till Hansa och åt glass och köpte böcker. Taschens senaste genomgång av samtidskonsten åt mig (de har rea på konstböcker just nu på akademen) och Stora monsterboken åt W (på finska, men bilderna var så bra att vi måste ha den).

På kvällen blev han så inspirerad av monsterritandet att han brast ut att han aldrig mer vill spela Super Mario igen (!) han ska bara rita hela tiden. Men han tog tillbaka det på morgonen i dag, och spelade sen ändå lite. Och ritade också.

Monstertemat fortsatte vi vuxna med efter hockeysemifinalen och hyrde Monsters på Soneraboxen. En förvånande film. Satt och väntade på blodbadet, men så var det liksom en romantisk alienfilm. Ganska snygg, och helt ok. Men man kände sig lite snuvad på  konfekten efter. Något saknades, skrämmande var det i varje fall inte. Samtidigt var många detaljer fina. En lågbudget film som överraskar i varje fall.

Hemmavapp

Det var visst festhelg. Men vi gjorde inget särskilt eftersom W är vattkoppig. Men han började må bättre igår så han sprang omkring och lösgjorde uppdämd energi. Tror förresten att jag kanske aldrig har festat på vappen… inte ens under studietiden. Jag hade inte ens någon studenthalare (halare = overall, för eventuella icke-finlandssvenska läsare). Jag har väl haft lite svårt tidigare att göra sånt som ”alla andra” gör. Men nu när vi har barn har vi nog varit på besök hos kompisar ibland och fått mjöd och struvor och sånt. Men igår var det nu bara slumpen som gjorde att vi satt hemma. Vi hade det trevligt med god mat och ungarna fick ballonger från butiken istället. Och i dag fick A komma ut med sin pappa för att höra första maj-talen. Dessutom har vi varit effektiva och städat och jag har försökt utrota ett ogräs som sprider sig mer varje år. Vet inte vad det är för växt men den dödar blommorna genom att ta över deras växtplatser. Jag missade dem förra året och fattade inte att det var ogräs. Men nu är det krig – jag kniper av dem nu när de just hunnit sticka upp bladen, så att blommorna ska få lite försprång och växa förbi.

Har också försökt komma vidare i Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Men jag hinner ju bara läsa i små 10 minuters sjok, så man blir ju mest störd på att inte ha lästid. Och dessutom borde jag i dag, på första maj, sitta och läsa föreläsningsanteckningar, eftersom jag ska föreläsa tre timmar imorgon. Det känns lite vagt orättvist. Dessutom vet jag att lilla A troligen får vattkopporna senare nästa vecka, så då försvinner mer arbetstid. Det känns som om feedbacken på manuset kom för flera månader sedan, fast det bara gått några dagar. Men jag är redo att börja jobba på texten nu. Men har alltså inte tid. Det finns inget annat att stjäla tid från heller. Då blir jag sur och frustrerad. Och är trött för förkylningen vill inte riktigt släppa heller. Därav detta klagoinlägg.

Men har antecknat vid varje lediga stund och tänkt lite på illustrationerna (till Bildbindaren) igen. Lite tekniska grejer. Som att det lönar sig att jobba fram dem så här: 1. thumbnails (för att få fram bästa kompositionen), 2. söka bildkällor (eller skapa dem själv med kamera/scanner, behöver t.ex. lite tygtextur till den bilden jag börjat med, och något snyggt mönster…), 3. svart linjeteckning i Photoshop, 4. ta fram ljus och skuggor men SVARTVITT först, alltså grisaille som det heter på konstspråk, sen tar jag bort de svarta linjerna, 5. lägga till färger i ett nytt lager (inställd till multiply) och då går det att experimentera lite, tror att ju mindre färg desto effektivare, 6. detaljlager och framhäva ljus och skuggor (med t.ex. dodge och burn-verktygen).

Dessutom skulle jag behöva träna på att måla landskap. Det är min stora svaghet, är ju mest inne på att teckna människor och kanske också växter. Men hus eller breda vyer är jag sämre på. Men det borde finnas några såna bilder också. Håller på och nosar på sk. concept artists, som målar digitala landskap till bl.a. spel. Där finns mycket att lära sig om hur man får fram ett dramatiskt landskap…

Tydligen har jag tänkt på en hel massa nu på helgen ändå (men det räcker inte att tänka när man borde producera texter och bilder!). Tyvärr inte alls på föreläsningen i morgon. Men det går nog bra ändå. Det är bekanta grejer. Bara så svårt att tvinga sig att göra en sak när varje hjärnfiber man har egentligen vill fokusera på att få färdigt boken. Försöker skrapa upp frustrationen och forma den till en liten hård boll av motivation istället. Ju mer jag börjar längta efter att få skriva och rita på boken, desto lättare kommer det att bli sen att jobba på den när jag lyckas roffa åt mig tid.

Men nu måste jag slita loss W från Super Mario, hänga tvätt och sen få någon mat i oss…

Flodvågor och djuphavsdjur

tycks också vara ett tema i dag. Har läst lite åt sjuklingen här hemma, och han fastnade för Farlig midsommar av Tove Jansson. Som förstås också handlar om en översvämning (som Ponyo):

Måste erkänna att jag inte gillade Muminböckerna som barn. Men nu när jag läste första kapitlet högt åt sonen så blev jag helt såld. Funkar jättebra för högläsning eftersom man kan göra de olika rösterna, och det finns tokroliga inslag. Nu väntar W otåligt på att parkvakten ska göra sin entré.

Sen lekte vi med Photobooth:

Han är ganska prickig nu stackaren. Och det kliar med jämna mellanrum på olika obehagliga ställen… behandlar med Bepanthen.

Sen ritade han en Ponyoinspirerad bild som vi Photoshoppat:

Det är djupt nere i havet, sa han.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 346 other followers