Kolofont

någonstans mellan konst, vetenskap och trams

Kategori: Visualisering

Ny banner?

Är förresten sugen på att byta bannerbild… har ju haft de där photoshoppade svarta banden där uppe ganska länge. Om någon undrar så är de förresten en restprodukt av mina illustrationsfunderingar till Bildbindaren. Svarta band har en liten roll i texten nämligen. Men just det här i bannern kommer nog inte med i boken.

Tror att jag vill ha lite tecknat där uppe. Men kan inte bestämma mig för vad. Någon som har förslag eller önskemål (illustratören är beroende av beställning)? Själv är jag lite inne på växter och något snyggt med skrämmande djur, typ en insekt… kanske en trollslända. Eller ödlor…

Filter på livet

På lördag bestämde jag helt plötsligt att börja använda Instagram (eftersom jag märkte att den också finns till min lursort). Och det är så otroligt kul! Här är dagens första bild från morgonpromenaden genom stan:

Men man börjar fundera. Jag följer alla som jag också följer i Twitter och fb, och det är spännande och roligt att se bildflödena. Sökte sedan runt lite om det fanns någon annan feed man kunde följa, men så finns det ju sådana enorma mängder av folk som man inte känner där, och det var svårt att avgöra vilka flöden som är ”bra” eller ”intressanta” då allas foton egentligen liknar varandra så mycket.

Och det är ju liksom det lilla problemet. Alla använder samma uppsättning filter som inpregnerar ens mobilfoton med stämning och mening, och allas bilder blir lika snygga. Vilken paradox: bilderna får mer karaktär, samtidigt så liknar de varandra mer!

Men jag tänker nog fortsätta instagramma. Det är tillfredsställande att så enkelt kunna göra mobilbilderna snyggare, och se dem samlas där på kontot och bilda sitt lilla livspussel. Och jag måste ju erkänna att jag är av den typen som är besatt med att dokumentera sitt eget liv på olika sätt. Och dessutom älskar jag att kunna kika in på andras liv också. Eller vad är det för bilder av livet som dessa foton ger?

Att natta barn som inte somnar – silent scream

Suttit med A i 45 minuter nu. Man kan inte lämna henne ensam i sängen för hon följer efter. Man måste liksom sitta där tills hon somnar. Och i dag, som ungefär 75 % av alla nattningar av A, så tar det evigheter. Kom på den perfekta lilla youtube-videon som illustrerar känslan av att försöka få barn att sova som inte vill sova:

sorry mycket frustration i dag… hade några trevliga ögonblick med disken och lite musik nog också.

Omslaget!

Tror jag vågar lägga in det nu här. Det är inte en slutlig version, men en version som kommer att finnas i en svensk bokkatalog. Så möjligen putsas och justeras det lite ännu. Grafikern är Emma Strömberg, och tycker att hon hittat en mycket fin font till texterna! Bilden och bakgrunden har jag gjort. Så här ser alltså huvudpersonen Lucina ut (huh mitt hjärta hackar lite nu när jag ska trycka på publicera).

Serie: favoritillustratörer

Roligt att märka att folk googlat Björn Landström och Tord Nygren för att komma hit! Båda dessa är bland mina favoriter. Tänkte att jag skulle lägga upp fler inlägg om illustratörer. Här kommer en som jag gillade som barn (och tror jag har nämnt henne tidigare också): brittiska Jane Ray. För någon vecka sedan hade min mamma med sig alla mina gamla Jane Ray-postkort som jag inte sett på 20 år.

Superstarka färger och djur och glädje. Kanske inte så ”trendig” stil just nu. Och som vuxen tycker jag att det är lite grällt. Men jag samlade på hennes kort som barn, älskade dem, försökte imitera dem. Efter dessa kortserier (det finns flera, ofta med bibliska motiv) har hon hunnit illustrera en hel del böcker, som tyvärr inte är så lätta att hitta i Finland (men på Åbos stadsbibba finns ett litet antal!). Här är hennes webbsida.

Alla tycks vara sjuka… och klädfunderingar

Ser man på fb-flödet så har februari verkligen varit en sjuk månad för väldigt många. Här hemma är det bara jag nu som inte drabbats av den senaste vågen av feber och snor. På sätt och vis är det skönt att takten minskar lite då man inte behöver föra till dagis/förskola. Men samtidigt har jag en kurs att börja förbereda på jobbet. Men har hållit den förut så känner mig inte särskilt stressad alls. Tvärtom tycker jag att det ska bli kul att träffa de nya studenterna (håller en grundkurs för förstaåringarna) och föreläsa och diskutera.

När det gäller bokillustrationerna har vi nu bestämt att det blir svartvitt inne i boken och färg på försättsbladet (och omslaget förstås). Känner mig inspirerad av detta. Det känns mer rätt. Linjeteckning är ändå liksom min ”grej”. Har dessutom många skisser redan som bara behöver lite mer bearbetning, så det är inte alls som att börja på nytt (den ursprungliga planen var färgbild också inne i boken). Jag ska också fotograferas nästa vecka. Måste fundera på kläder… vilken bild vill man ge av sig själv? För varje gång man väljer kläder, frisyr osv. väljer man ju att presentera sig själv på ett visst sätt. Jag kan nog lätt börja tänka för mycket på sånt… jobbar man med bilder blir man lite överkänslig för vad olika visuella uttryck betyder. Men kanske det är dags att gå ut och köpa något nytt. Nu har jag ju en bra ursäkt (är annars väldigt dålig på att köpa kläder, hittar aldrig det jag vill ha i rätt storlek, så orkar knappt försöka).

Omslag och Odysseus

Lång dag i dag. Men nu är i varje fall min omslagsillustration godkänd och hos en grafisk designer på vidare ”behandling”. Jag väntar nyfiket på resultatet… Och släpper ut en lättnadens suck. Arbetet med texten och funderingar kring bilderna inne i boken fortsätter. Och jag vet när boken ska komma ut. Slutet av oktober (bokmässetid i Helsingfors).

Nu måste jag sova på all input som jag fick idag. Min flitiga lilla hjärna får jobba på lite omedvetet i några dagar.

Men en sista inspirerande puff fick jag nyss. Kvällslitteratur för W har varit Thomas Danielssons Expedition Odysseus som är en av mina gamla böcker som jag släpade med mig från föräldrahemmet på hösten (de storstädar bort allt gammalt efter mig nu… låter hemskt, men de menar att då slipper jag göra det sen när de blir äldre). Den har nog påverkat mig mer än jag tänkt… när ni får min bok i handen förstår ni kanske varför. Men nu fäste jag också uppmärksamhet vid Tord Nygrens vackra illustrationer. Har alltid gillat hans stil.

Lite sjuttiotalistiskt sa D. Men jag gillar blandningen av linjeteckning och lavering. Och hur skickligt Nygren blandar realism och mer expressiva element… och alldeles särskilt gillar jag hur han fokuserar vid det väsentliga och samtidigt skapar en stämning och mystik i bilderna.

Nä nu måste jag sova.

Några saker

1) den nya kameran kom igår, men vet inte när jag ska hinna testa, på veckoslutet kanske…

2) funderar på omslag, gjorde på en idé hela kvällen igår och kom fram till att vissa saker inte funkade, insåg att jag måste ha en klarare vision från början, och inte bara testa och testa. Men vad vill jag? Hur ska liksom bilden på ens första bok se ut? Smakade lite panik då… Ska det vara mer åt det här hållet eller det här? Är lite svag för snygga snirkliga silver/guld-färgade typsnitt, så en kombination av det + klassisk fantasyillustration av huvudpersonen tror jag det får bli. Jag gillar enkla idéer framom komplicerade scenbetonade bilder… de blir lätt lite fjantiga liksom. Det ska ju vara mer stämning och mystik i omslaget än drakar och svärd (har dessutom inte skrivit om drakar, men kanske ni fattar vad jag menar).

3) varför vill A inte ha kläder på sig? Hon säger att hon vill vara en bebis, men har förklarat åt henne att då skulle jag ha lagt kläder på bebisen. Nu var det lite kamp på morgonen igen med kläderna. Men det har blivit bättre sen hon fyllde tre. Hon förstår liksom att man inte kan gå ut i bara trosor på vintern.

Skogen växer fram

Kan inte låta bli att lägga ut lite mellanskeden i arbetet med illustrationerna till Bildbindaren. Håller på och experimenterar med att använda ännu mer fotografi i bilderna. Men sen ändå med målade delar också. Det här är en detalj av vad jag höll på med en hel kväll denna veckan… man kan riktigt försjunka i photoshoppande och inte märka hur tiden går.

Det här nu alltså en totalt opolerad första version, t.ex. figuren i svart är bara snabbt skissad utan detaljer alls. Det finns alltså 6-7 olika foton av skog och växter (som jag tagit själv vid olika skeden) i ett sammelsurium här. Helheten måste ännu ges en mer enhetlig färg och rätt ljus, och gränser måste putsas. Allt måste dessutom göras dunklare och mer skymningsaktigt. Men blev lite förvånad över hur kul det var att jobba så här. Hade en idé, en skiss från början om var figuren skulle stå och ungefär hur skogen skulle se ut. Men sen lät jag slump och intuition styra. Vi ska se vart det bär av med bilden sen när jag fortsätter… nu ser det fortfarande för collageaktigt ut, med dåliga skarvar och allt, och meningen är att det ska se ut som en värld som kan finnas på riktigt. We’re not quite there yet. Vill också att det ska bli mer fantasyaktigt, med oigenkännliga växter.

Sen insåg jag härom dagen att jag kanske omedvetet är lite påverkad av Dave McKean. En favorit som jag hade glömt lite… (har bl.a. Cages och Black Orchid hemma men har inte sett på dem på flera år). Ska titta på honom lite igen och lära mig av en mästare…

Tänka tänka tänka

Vi ska se om jag får gräva ut bilen i dag för att komma hem från jobbet… det föll blöt tung snö i morse, men det ser ut att avta nu. Slut på väderrapporten!

Har inte orkat blogga, men har ändå tänkt på en hel del de senaste dagarna. Tänkt på organisationers fysiska struktur, den geografiska placeringens betydelse och symboliska mening. Har funderat på det här med när en fysisk struktur övergår i en social. Det är samma fråga som när natur blir kultur. Alltså människor är biologiska varelser, med fysisk struktur, men så finns våra idéer och relationer och meningar, vår sociala och kulturella struktur (örk blev nu trött på ordet struktur). När övergår det ena i det andra? Men så sa professorn något fiffigt när vi talade om detta: vi är 100 % biologiska, och 100 % sociala, inte 50/50. Då tänker jag att det är något fel med våra kategorier.

Så har jag bläddrat i Lars Vilks nya bok Art: den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten (Nya Doxa 2011). Han har en del bra poänger, men tycker han fastnar lite för länge hos vissa konstteoretiker. Och så saknas det funderingar kring vad konstnärlig kvalitet är. För en social definition (det som konstvärlden säger är bra är bra konst) räcker inte. Den teorin förklarar mycket, men är ett cirkelresonemang. Varför tycker ”konstvärlden” (eller de med makt i den världen, i det fältet) om vissa konstverk och inte andra? Varför tycker folk olika inom konstvärlden? Det som jag främst tyckte var kul var hans blyertsteckningar (fast det skrivs inte ut vem som gjort dem). Istället för bilder på folk och konstverk som han tar upp, har han tecknat av dem. Det är en sorts visuell sociologi som han utövar då, och tänker att han kunde få mer ut av sin egen analys om han funderade mer på den här metoden. Jag har själv funderat på vad som händer om man tecknar små delar av ett socialt sammanhang. Vad lyfter man fram? Vad hittar handen i de visuella intrycken? Ser man mer då man tecknar? Är det ett mer etiskt sätt att forska, mindre inkräktande än t.ex. fotografiet? Vad skapar teckningen?

Så har jag tänkt på mode, eftersom jag fick ett lärobokstips av planeraren som jag gjorde hårboken med (skriver mer om boken när jag lagt vantarna på den). Hade sedan ett ljuvligt lunchsamtal med en kollega igår, bl.a. om hur vi tycker att man borde göra för att göra vårt ämne bättre och intressantare och mer attraktivt för studenter. Vi hade båda tänkt på att vi borde få in mer kurser om design och mode, så hoppas det blir av att vi gör en gemensam kurs med det temat. Har själv tänkt en del på hår på sistone (pga läroboken), men har ju också en livslång komplicerad kärlek till kläder och dräkthistoria. Det tror jag kan bli en populär kurs, med tanke på hur många som bloggar och läser modebloggar. Och superkul att göra dessutom. En chans att lära sig mer själv.

Ah, måste blogga mer om mode! Vet att jag skrev det redan på hösten… men man har ju så mycket liggande i huvudet som vill ut… Har i varje fall ett annat tema som jag tänkte skulle passa på bloggen. Tänker gå igenom gamla foton som inte finns digitalt, och samtidigt skriva lite om minnen och livet osv. Tänkte så här: jag är nog inte så intresserad av att skriva självbiografiska böcker, autofiktion… men en blogg… det är ju en självbiografi som liksom växer fram organiskt. Kanske dags att utveckla den tanken lite, och titta lite bakåt i sin egen historia.

Ja, sånt här har jag tänkt på i min lilla fullpackade hjärna. Oftast känns det som om den nog är för liten för allt.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 346 other followers