Plötsligt kom jag på att söka på mitt eget namn på AdLibris, och där fanns ju Bildbindaren redan! Den går att bevaka också om man är väldigt sugen på att beställa *winkwink*. Men man får ju vänta ganska länge… om väntan blir för lång kan man följa mig här över sommaren när jag sliter med illustrationerna. Några färdiga, en himla massa ännu to go.
På lördag bestämde jag helt plötsligt att börja använda Instagram (eftersom jag märkte att den också finns till min lursort). Och det är så otroligt kul! Här är dagens första bild från morgonpromenaden genom stan:
Men man börjar fundera. Jag följer alla som jag också följer i Twitter och fb, och det är spännande och roligt att se bildflödena. Sökte sedan runt lite om det fanns någon annan feed man kunde följa, men så finns det ju sådana enorma mängder av folk som man inte känner där, och det var svårt att avgöra vilka flöden som är ”bra” eller ”intressanta” då allas foton egentligen liknar varandra så mycket.
Och det är ju liksom det lilla problemet. Alla använder samma uppsättning filter som inpregnerar ens mobilfoton med stämning och mening, och allas bilder blir lika snygga. Vilken paradox: bilderna får mer karaktär, samtidigt så liknar de varandra mer!
Men jag tänker nog fortsätta instagramma. Det är tillfredsställande att så enkelt kunna göra mobilbilderna snyggare, och se dem samlas där på kontot och bilda sitt lilla livspussel. Och jag måste ju erkänna att jag är av den typen som är besatt med att dokumentera sitt eget liv på olika sätt. Och dessutom älskar jag att kunna kika in på andras liv också. Eller vad är det för bilder av livet som dessa foton ger?
Pust, kanske man kan uppdatera sig här också! Har alltså slutat blogga på Svängrum nu och kommer att rikta bloggenergierna till en ny plats istället. En blogg som förhoppningsvis kan nå lite utanför akademin och vara lite kul att göra (och läsa också hoppas jag ju). Så numera bloggar jag också på ämnet Visuella studiers blogg. Kom dit och kom med idéer och roliga bloggtips. Det handlar om allt visuellt, högt som lågt, fint som fult. Och ofta är det ju det fula som verkligen fascinerar…
Det här blogginlägget innehöll ordet ”blogg” 10 gånger (inklusive rubriken)! Bloggbloggbloggblogg (+4), ok nu ska jag sluta flippa ut och fortsätta jobba.
Kunde gå till universitetet i dag och jobba, äntligen. Som tur råkade en folkloristvän stå i aulan med en massa böcker som hon sålde. Ordet ”Mytologi” fastnade i ögonvrån när jag skulle ner till kaféet, och jag kom inte vidare. Köpte istället en massa gamla böcker för billig peng:
Den svarta boken heter ”Hexicon”…
Hurra, en massa bra researchmaterial! Man kan undra varför det aldrig slagit mig att studera folkloristik… ja, det har helt enkelt inte slagit mig… skriver dessutom hellre fantasy med mytologi- och folkloreinspiration än forskningsrapporter. Hur som helst lönade det sig att gå till jobbet i dag. Gråtskrattade igen men nu tillsammans med min rumskompis och kollega. Vi tittade på en massa bloggar och funderade på det visuella i dem (som konstvetare jobbar vi ju med det visuella faktiskt, och håller på att planera en design- och modehistoriakurs till nästa läsår), och det var här som tårarna började spruta (sidan handlar ju faktiskt om design). Måste klämma in lite om dessa bloggar i min kommande bildsociologikurs…
Apropå bloggar. Bildsociologin hör till biämnet Visuella studier vid ÅA som jag varit med att starta 2008. Nu har den nuvarande koordinatorn startat en blogg till ämnet, och jag borde så småningom sätta igång med att skriva där (den är tom än så länge)… när vi listat ut vilken riktning vi ska gå. Men snart ska vi lansera den! Här är en annan blogg som kunde vara kul att gör lite visuell analys på… jag menar, what makes those pictures so awkward?
Förvånar mig att man hittar hit på ”glasögon”, att inte optiker osv. slår ut min blogg i Google… Musikleksaken som sök upp är ToneMatrix. Se här för en demonstration:
Och ”etik ontologisk naturalism” är jag mycket intresserad av! Det är typ min religion…
Den här bloggen kan man ju ha som källa för bildmaterial till en eventuell kurs i dräkthistoria… verkligen OMG.
Har bloggentusiasmdagen! Plus att jag och kollegan fick inspirationsflöde och började spåna på ännu mera idéer och samarbeten. Mera sånt i livet borde man ha! Och få springa ner till biblioteket för att hetslåna böcker (springa ner för jag är på andra våningen och fakultetsbibban på första och en bit bort).
Det är förstås en smått försenad tanke, men är så nöjd med mina prenumerationer på Google reader just nu: en perfekt blanding av författarbloggar, modebloggar, föräldrabloggar, kulturbloggar, vetenskapsbloggar, konstbloggar. Det som kanske saknas är ännu lite mer insiktsfull konstkritik, och filmbloggar… Jag var en glossy tidskrifts-junkie i tonåren. Läste Empire, Details (minns någon den?!), Bibel, Vogue, Vanity Fair, Illustrerad vetenskap, Damernas värld ibland… och minns inte alla men testade förstås det mesta… Nu har det helt ersatts av bloggar. Och det känns faktiskt som en uppgradering just nu. Har inte ännu allt som jag läser i min bloggroll, men ska uppdatera den samtidigt som vissa bloggar etablerar sig som favoriter!
Het i dag: Vilda barn!
Skrev ett inlägg med råd åt unga konstnärer på Svängrum!
Och i kväll ska jag festa med frisörer!
Förnyade min blogroll lite. Insåg att det saknades en del bloggar där som jag ändå följer just nu:
Gryningstiger den andra – en fantasyförfattare skriver om sin process
Manne Fagerlind – författare som debuterar i år
Flyktlinjer – kulturvetare som bloggar om kunskap och universitet
Const – blogg på Rodeo, en av de få som jag hittat som faktiskt handlar om konst på ett kritiskt och liksom modernt sätt (en sådan blogg jag önskar att jag orkade skriva, men eftersom jag sist och slutligen inte tänker så mycket på samtidskonst så kan jag inte)
Och dessa tre bloggar är de som jag följt längst och som jag alltid kollar först (och man blir glad när det kommit ett nytt inlägg)!
Amanda Hellberg (alla har en bok)
Glorybox (Sara Bergmark Elfgren)
Det är annars lustigt det här med den finlandssvenska bloggvärlden (för den eventuella rikssvenska läsaren så är jag alltså själv så gott som finlandssvensk, med viss reservation alltså). Har försökt läsa några av de populäraste bloggarna, men i längden orkar jag inte följa dem. Det som jag t.ex. är allra minst intresserad av är att se vad folk gör med sina vänner. Ett undantag är om jag faktiskt känner de personer som bloggar/bloggas om. Då är det ju kul att veta vad som händer i deras liv. Men får lite smått obehag när det uppstår olika sociala klickar och vänkretsar som det sedan skrivs om på webben. Det blir som om hela bloggvärlden då är ett stort högstadium där den bästa är den som är coolast (eller snyggast, och då är det ju bara att ge upp för min del). Jag gillade inte högstadiet (jag var varken cool eller snygg). Sådana sociala sammanhang ser jag helst på med mycket distans, om alls. Men som tur väljer man själv vad man läser på webben. Och här ovan ser ni vad jag är intresserad av för tillfället…
En helt okänd person började följa mig på Google+ för några veckor sedan. Jag följde tillbaka. Och sen kom en till följare, och en till. Och alla verkade otroligt trevliga och intressanta typer som delar med sig av sina liv.
Nu finns det liv i flödet i Google+ igen (det var ganska tyst där under hösten, men å andra sidan, jag följde väldigt få, bara vänner och bekanta). Och märker att jag hellre kollar där nu än i facebook. Och har själv lättare att veta vad jag ska dela med mig på Google+. Vet att man kan ordna sina ”vänner” på fb i grupper (har inte gjort det), men det är nog lite vettigare ordnat på Google+, med kretsar. Och man har lättare att följa helt okända personer utan att det ”betyder” något. Och atmosfären på Google+ är öppnare på något vis… Men så är ju nästan alla närmare vänner bara på fb, då vill man ju kolla in där då och då. Nu hoppar jag av och an mellan, och det är ju lite störande. Måste man skriva saker två gånger? Lägga upp bilder två gånger? Läsa dubbelt så mycket flöden? Hmm… Vad tänker ni som läser här? Har ni provat Google+? Någon annan som är lätt trött på fb?
