Nätnärvaro

Idag har jag gjort en sorts renovering av nätnärvaron. Har länge funderat över vad jag ska lägga var (och man måste ju synas på nätet!). En sak är säker och det är att fotografier lönar det sig inte att uppdatera via MobileMe. Så startade ett Flickr-konto för det. Har också fantiserat om en handarbetsblogg ett bra tag, så nu startade jag en sån också.

Varför blogga om sitt stickande och skapande? Det är ensamt att bara sitta och beundra sina händers verk hemma. Dagens samhälle tycks gå ut på att det är för besvärligt och tidskrävande att träffa folk in real life. Skulle mer än gärna vara med i någon syklubb (och en miljard andra klubbar och körer etc), men jag har inte tid. Man rör sig i princip mellan hemmet, dagis och jobbet. Ibland lyckas jag klämma in ett gymbesök. Och kvällarna är heliga, då vill man vara med familjen. Så då kan man blogga och träffa folk virtuellt istället. Betyder det att man är mentalt frånvarande när man är hemma? Ibland kanske, men åtminstone sitter man inte i bilar eller bussar på väg någonstans. Man kan stänga av datorn på några sekunder.

Apropå nätnärvaro: när jag för ett tag sedan googlade mig själv för att kolla vad som dök upp, märkte jag att en professor i USA hade använt en av mina målningar i sin power point-presentation. Märkligt. Hon länkade nog till min hemsida, men på den står också att man ska fråga mig först om man tänker använda något. Men jag vet ju att bilder används fritt på webben. Fick mig en funderare, men är mest positivt förbryllad över att på ett universitet i Californien får nu studenterna se en av mina målningar som illustration i lärarens föreläsning. Det är faktiskt mest kul. Jag hade ju ändå inte förväntat mig att någon skulle betala för den där bilden.

Den skapande publiken

Förra veckan såg jag Eddie Izzards framträdande i Helsingfors. Det påminde mig om hur lite jag varit ute och upplevt ”kultur” på sistone, och då menar jag sedan 2005 då mitt första barn föddes. Har helt glömt hur roligt det är att vara kulturkonsument (har bara hunnit med att läsa och se film och tv egentligen, och det har också varit begränsat). Men en sak har slagit mig i samband med min forskning. I samband med konstsociologi brukar man ofta dela upp fältet i en produktionsdel och en konsumtionsdel. Jag har varit väldigt fokuserad på produktionsdelen, på hur konstnärer blir till, hur de klarar sig ekonomiskt osv. En viktig del av konstnärskapet är att ha en publik. Men vem är publiken? I konstsammanhang brukar det vara allt från andra konstnärer till konstkritiker till ”allmänheten”. Men denna allmänhet: hur många av dem är det som själva är skapande individer? Ska man dra en gräns mellan professionella och amatörer så är antalet mindre, men i dag är det många fler som skapar trots att de inte är professionella. Gränser håller på att suddas ut. Kanske är det så att man inom bildkonsten försökt hålla kvar dessa gränser längst? Å andra sidan finns det sådant som klassisk musik där det säkert också dras tjocka linjer mellan proffs och amatör.

Varför kom jag att tänka på det här i samband med Eddie Izzard. Jo i hans publik gick det att ”bonga” en hel del ”mediafolk”, andra ståupp-komiker t.ex. Folk ur den s.k. underhållningsbranschen. Det slog mig att konsumenterna abslut inte ”bara” är någon sorts grå allmänhet som inte vet något om skapande verksamhet, eller som bara är där för att underhållas, utan också för att inspireras professionellt, eller lära sig något av andra. Tvärtom tycks olika sorters kreativa produkter oftast konsumeras av andra kreativa personer.

Det här är förstås något som man redan insett i den kulturpolitiska forskningen. Det är bara jag som hade en liten aha-upplevelse. Och när jag tänker efter så har jag förstås känt till en massa exempel på kulturella aktiviteter där producenter och konsumenter är svåra att skilja åt. Till exempel så har sci-fi och fantasylitteratur stora fan-organisationer runt sig, där fansen själva skapar kulturella produkter som konsumeras av andra fans (se t.ex. Saara Taalas text ”Notes on Fan Organization – Organization of Consumption in Copyrighted Economy”, ur Pyykkönen, Simanainen, Sokka, 2009). Digital teknologi spelar en stor roll som skapare av möjligheter att sammanföra kreativa individer. Det här utnyttjas i olika grad på olika konstnärliga fält.

Jag skulle säga att de konstnärliga fältens makthierarkier kan rubbas av de möjligheter som den digitala teknologin ger. Man talar om att istället för att portvakter filtrerar kulturella produkter åt allmänheten så är det allmänheten som i dag får filtrera fram det de är intresserade av själva. Urvalet är enormt och växande och det kan säkert kännas frustrerande för många när man måste använda sitt eget omdöme om vad som är ”bra”. Samtidigt ger den digitala teknologin ”allmänheten” möjligheten att bli producenter. Internet kan vara en genväg in på det professionella fältet. Produkterna får då tala för sig själva. Kvalitet definieras inte nödvändigtvis av ”den stora massan” utan av olika intressegrupper, t.ex. bra illustrationer bedöms då ofta av andra illustratörer eller av personer som är intresserade av illustration. Inget säger att detta skulle innebära en kvalitetssänkning.

Inom musikbranschen har MySpace och dylikt lett till att folk också hittar till konserter. Månne detsamma gäller för ståupp-komik? Man har ju sett fall där YouTube-klipp t.ex. har lett till kontrakt inom reklambranschen för den som lyckas vara rolig och samlar på sig intresse på webben. Eddie Izzard är nu inte en av dem som upptäckts på nätet, men han verkar vara tagen av nätets möjligheter, för i sin föreställning pratade han ganska ingående om Wikipedia och hur han lärt sig allt om världen där. Och vi i publiken fick världshistorien filtrerad för oss av en mycket rolig man.

Hej värld! brukar wordpressbloggar börja med

Vad är det här för blogg? Den ska handla om att skapa texter och bilder. Egentligen skulle jag vilja göra en sån där crafts-blogg, om stickning eller nåt sånt. Men redan i första inlägget håller jag på och krånglar till det. Kan inte göra något så där rakt på sak bara, utan det blir alltid en himla massa funderande och osäkerhet och grubblande över vad man håller på med. Kan inte hjälpa det. Men det här är nu i varje fall min blogg på svenska. Får se vad det blir.