Vackert bevis

Igår kom äntligen böckerna jag beställde om hur man visuellt presenterar kvantitativt material, bl.a. Beautiful Evidence av Edward Tufte. Och jag är helt förälskad i boken! Om jag kan uppnå något som ens närmar sig ”vackert bevis” i min avhandling så skulle jag vara mycket nöjd. Först var jag lite skeptisk till att han använder ordet beautiful, men så här skriver han i inledningen:

”A colleague of Galileo, Federico Cesi, wrote that Galileo’s 38 handdrawn images of sunspots ‘delight both by the wonder of the spectacle and the accuracy of expression.’ That is beautiful evidence.” (Tufte 2007 [2006] s. 9). Det handlar alltså om det sköna i det sanna. Att Galileos avbildningar av solfläckar lyckas förmedla korrekt information. Det sköna i det korrekta och noggranna.

Har på senare tid ofta tänkt skönhet = sanning, och sedan känt mig lite efterbliven, eftersom det är en så uråldrig tes. Sådant är tänkandet, man har läst och läst, men sen förstår man något först när man själv tänker fram det man läst. Har man tagit till sig något omedvetet, eller har det bara tagit tid för kunskaperna att sjunka in? Eller tänker man i cirklar, om och om igen har vi alla samma insikter? Kanske redan stenåldersmänniskorna tänkte detta, men de skrev bara inte upp det någonstans.

Hur som helst så är Tuftes bok sprängfylld med härliga bilder som presenterar kvantitiva data, eller ”bevis”, men han är också mördande kritisk mot sådana visualiseringar som helt enkelt inte håller måttet vetenskapligt. Han är t.ex. inte så förtjust i Power point-mallar. Och mycket av det han skriver känner jag igen i mina egna tvivel över hur jag ska presentera mina tankar. Det enda som är smått deprimerande är när man vet hur mycket tid som går åt till att skapa vackra presentationer, därav missbruket av färdiga mallar. Noggrannhet kräver tid, och tid är den aspekt av forskningen som håller på att bli allt mer begränsad. Till min lic.avhandling kommer jag knappast hinna göra mer än de mest grundläggande tabeller och grafer, men sen när jag forsätter med produktionen av en publicerbar doktorsavhandling (ska vara färdig 2013) tänker jag placera målet mycket högt. Det handlar ju inte bara om en snygg presentation, utan kopplas skönhet till sanning, så är steget inte långt till forskningsetik. Fula visualiseringar förvanskar också forskningsresultaten, och forskaren har ett etiskt ansvar att sträva efter sanningsenlighet.

Så där har vi det: ett bra exempel på hur skönhet, sanning, moral och vetenskap fortfarande kan kopplas ihop. Ett djupt sittande arv.

Klappa händerna på finska

Igår var jag och sonen (4 år) och dottern (15 mån) äntligen på vår första musiklekgrupp, eller babyrytmik, eller musikjumppa, eller vad det nu heter. Men vi kan inte gå på den svenskspråkiga eftersom den är på förmiddagen på en vardag. Så vi gick på den finska på musikkonservatoriet här i stan. Och det funkade riktigt fint, jag tror att det är det absolut bästa sättet för barnen att börja lära sig finska. Genom barnsångerna och rörelserna och de korta sagorna kommer orden att börja få betydelse. Jag ska definitivt piska mig själv att gå dit med ungarna varje onsdag. Piskan måste ut för det var verkligen inte helt enkelt att vara där ensam med två barn. Otroligt energikrävande att hålla reda på dem, har träningsvärk i ryggen och armarna idag, eftersom dottern inte kan gå själv ännu var jag tvungen att bära henne mer än vanligt. Och sonen började yra mot slutet och mellan sångerna. Han var verkligen förvånansvärt pratsam och uppsluppen, med tanke på att det var en finskspråkig grupp, och han ibland blivit väldigt blyg när vi träffar finskspråkiga. Så jag fick rusa av och an och samla in barnen och svettigt var det. Bra gymnastik för mig iofs.

Dessutom var det avstressande, trots stressen att ta sig dit. Efteråt var jag och barnen glada. Vi sjöng och dansade hemma på kvällen. Dottern verkligen älskar musik och dans. Och jag hade för en liten stund glömt forskningen och alla miljoner tankar som oftast susar omkring i huvudet.

Det är viktigt att koppla av arbetshjärnan emellanåt. Kroppen och den mer intuitiva delen av tänkandet måste också användas. På jobbet sitter jag ju bara framför en skärm och pendlar mellan myriader av tankar och idéer och informationsöverflöd och extrem koncentration när man försöker pressa fram text. För ett tag sedan kom en dokumentär om hur människor med mycket talang har lyckats lära sig och bli så bra. Förutom det där självklara med att det tar mycket hårt arbete och övning (någonstans har jag hört att det tar 10 000 timmar att bemästra något) så kan det också vara bra om man känner till hur och i vilken miljö man lär sig bäst. Vissa är sk introverta personer och andra extroverta. De introverta fungerar bäst ensamma och i ro, medan de extroverta presterar bra i en händelserik och social miljö. Alla är vi nog kombinationer av dessa, jag tycker själv att jag behöver lite av båda. Men mitt konstanta musiklyssnande när jag arbetar tyder på en extrovert personlighet. Också musik och att själv skapa musik tror jag är ett mycket effektivt sätt att lära sig nytt, att skapa nya nervbanor. Gissar att i varje fall mina barn kommer att ha stor glädje av att få utöva musik redan från en ung ålder. Inte behöver de bli proffsmusiker, men av egen erfarenhet kan jag säga att ett liv utan musik bara skulle vara ett halvt liv.

Illustrerande, visualiserande, vetenskapande

Har länge funderat på olika sätt att kombinera mina två olika yrkesroller, för vill inte släppa någon av dem. Är alltså både forskare och illustratör. Det lustiga är att förmågan att  illustrera är väldigt nyttig i min forskning. Jag handskas bland annat med kvantitativa data, stipendieansökningar och stora mängder information om dem som sökt stipendier. Det finns förstås olika sätt att visualisera kvantitativa data: grafer, kakor osv. Men det skulle vara spännande att vidareutveckla detta. Därför beställde jag just ett par böcker av Edward Tufte, bl.a. Beautiful Evidence (2006) – en inspirerande titel.

Förvisso har jag redan för länge sedan funderat på just illustration och att kunna visualisera komplexa sociala sammanhang, t.ex. konstens fält. Men inte förrän nu har jag insett att det finns massor att hämta inom området informationsvisualisering. Men det som jag saknar i det områden är funderingar kring estetiska och konstnärliga aspekter och vetenskaplig visualisering. Till exempel funderar jag över om datateknik är det enda sättet att skapa vetenskapliga visualiseringar, vad säger t.ex. en mer traditionellt producerad bild, eller en bild skapad av en mänsklig hand. Också konstbilder förmedlar information, och gör anspråk på att säga något om verkligheten. Men är den konstnärliga och den vetenskapliga bilden så olika i sitt sätt att presentera information att de inte kan förenas? Hittade denna länk, men om någon har tips på mer skriverier om temat så kommentera här!

Kan illustration användas som forskningsmetod? Konstnärlig forskning har ju funnits ett tag nu, men t.ex. teckning som forskningsmetod är ju inget nytt, det använde man före det fanns kameror. Och fotografering är förstås en helt etablerad del av både konstvetenskaplig och t.ex. etnografisk metod. En visuell vetenskaplig metod kan bli konst men det är förstås först när det får en plats på konstfältet, alltså beroende på vem som gör vad i vilken kontext. Jag kan egentligen fritt använda visuella metoder och dessa är vetenskapliga. Frågan är varför jag skulle vilja göra konstnärliga anspråk med bilderna och det är alltså beroende på vilket fält jag vill positionera mig på. Jag får lämna den frågan öppen än så länge, för jag har inget svar.