Forska med bilder

Nu har jag insett att det finns något som kallas Visuell sociologi. Och det påminner mycket om det jag har funderat på om teckning, forskning och visualisering. Men, vilket t.ex. framgår på den här sidan, så handlar det främst om fotografering som forskningsmetod. Har inte ännu hittat något om teckning, men ett par exempel på måleri fanns det faktiskt. Men bilderna säger mig inte så hemskt mycket. Det verkar också vara många konstnärer som skriver texter om ”visuella forskningsprojekt”. Men jag tycker det är problematiskt att tala om ”konst” i det här sammanhanget. Förstås beror det på vilka uppgifter som man anser att konsten har, men den mystik som många vill att konsten ska inneha passar inte ihop med vetenskapliga målsättningar. Det behövs absolut en artikel eller studie som reder ut hur konstbegreppet används i samband med forskning idag. I vissa vetenskapliga discipliner ser man konstnärliga tillvägagångssätt som möjliga, och ironiskt nog är detta något som från konstvetenskapligt håll ofta ses som suspekt.

Dessa olika förhållanden mellan vetenskap och bild tycks finnas:

– Konstvetenskap: som undersöker bilder som producerats och konsumerats inom konstvärlden, historievetenskapliga och olika bildanalytiska metoder används. En ganska distanserad syn på konst, men samtidigt är konstvetenskapen kopplad till fältet genom museologin.

– Konstforskning: tycks vara både en riktning som finns inom konstvetenskap (närmar sig estetik/konstfilosofi) och i det konstnärliga fältet. Forskningen är en del av fältet och således inte distanserad.

– Visual culture, Cultural studies: som undersöker alla typers bilder, men främst mass- eller populärkulturella, och främst ur betraktarens/konsumentens synvinkel, kulturvetenskapliga teorier och metoder. Inte mycket intresse för konstbegreppet.

– Konstsociologi: undersöker konstbegreppet med sociologiska metoder och teorier. Mycket distans till konstbegreppet, konst undersöks som vilket annat socialt fenomen som helst.

– Visuell sociologi: man undersöker samhället med hjälp av visualisering och visuella hjälpmedel och metoder (fotografering, fotoelicitering, film). Använder sig av liknande metoder och ”hantverk” som konstnärer, därför kan konstnärer som utövar forskning passa in här.

Försöker alltså få lite koll på vetenskapliga discipliner. Det intressanta är hur olika områden försöker göra anspråk på vetenskaplighet. Att ta in bild och det visuella i forskning tycks vara en risk, något som både kan öppna dörren till flum men också ses som mycket innovativt och helt nödvändigt idag.

Det jag skulle vilja testa är teckningen. Främst för att fotografering kan föra med sig svåra forskningsetiska problem. Jag ser fältet framför mig, som en härva, ett garnnystan, av människor och relationer och känslor. I det nystanet borde jag gräva efter material, information. Men att dyka in i härvan med en kamera kan nog uppfattas som stötande av dem som undersöks. Kameran objektifierar. Och jag har mycket svårt att behandla andra som mina forskningsobjekt. För mig känns det fel att behandla de konstnärer som jag vill undersöka som objekt som ska hållas på ett avstånd, och de kan mycket lätt uppfatta mitt intresse som något ”från ovan”, att jag pressar in dem i teorier. Och det vill jag inte. Än så länge har jag bara (sam)talat och skrivit. Att faktiskt börja skapa visuellt undersökningsmaterial känns som ett enormt steg, som tar bort lite av den trygghet som finns i ordens distans. Bilden är omedelbar och avslöjar mycket. Ett fotografi tar brutalt upp alla detaljer, men är förstås som teckning och text också en tolkning av verkligheten. Men något i fotografiet är mer påträngande än en beskrivande text eller teckning. Sådant som är irrelevant kan skalas bort i texter eller teckningar. Men är det då vetenskap som man håller på med, eller ”konst”?