Kroppen och jobbet

Har haft flera blogginlägg som pyrt på i huvudet på mig, men inte kommit mig för att skriva. Det genomgripande temat i livet för mig just nu har ändå varit omställning av arbetsrutiner och då har jag särskilt ansträngt mig att få en mera balanserad och frisk arbetsmiljö. Jag har övergått till en period med stipendieforskning varvat med flera olika väldigt spännande och roliga frilansjobb (som berör allt från illustration till konstundervisning för barn). Och då känns det som om jag har chansen att vara min egen chef och planera in också sådant som kommer att hålla mig frisk.

Jag älskar att få skriva i mitt arbete, men det gör man främst framför datorn. Vill också hänga med i webbflödet, och det gör man också sittandes framför datorn. Datorn är mitt främsta arbetsverktyg. Men kroppen klarar inte åtta timmar sittande arbete varje dag (får lätt ryggproblem). Inte heller ögonen och hjärnan. Så har planerat in simning, anmält mig till en danskurs och tänker börja ta sånglektioner igen. Allt har inte satt igång ännu, förutom att simhallen öppnat så det har jag börjat med nu (simmade 1750 meter igår, helt fantastiskt skönt att simma igen, det var min favoritsport i tonåren). Men bara att få planera in detta och skapa nya egna rutiner känns enormt lyxigt. Men livsviktigt också. Jag har haft den kroniska tarmsjukdomen ulcerös colit nu i drygt åtta år. Den har hållits under kontroll men (troligen) bara för att jag äter medicin hela tiden. Nu vid månadsskiftet har min mage varit lite orolig, och jag har blivit tvungen att öka på min medicinering lite. Det är svårt att veta vad det plötsliga skovet beror på, men jag har bestämt att det är min kropp som säger att jag måste varva ner (och att semestern var för kort och invaderades av jobb). Att jag måste göra sådant som kopplar bort arbetet en stund och som är bra för kroppen hela tiden. Samtidigt kan jag inte låta bli att ta chansen att få ta med min kropp mer i arbetet också… jag vet inte ännu hur det kommer att ta sitt uttryck. Men känner att jag absolut behöver göra de här sakerna nu (dans och sång är det nya).

När jag var i tioårsåldern sa många åt mig att jag säkert skulle bli skådespelare när jag blir stor. Det blev jag inte. Och jag har aldrig drömt om att ha det yrket. Har aldrig haft någon särskild dragning till teatern, även om jag kan förstå hur den miljön kan vara lockande. Däremot njuter jag väldigt mycket av att undervisa just nu och har börjat se föreläsandet som en sorts uppträdande, ett tillfälle där jag ska förmedla information och förhoppningsvis insikt åt dem som deltar. Jag har märkt att berättelser, humor och en samtalande ton är det som funkar bäst för mig. Men varför inte utveckla detta mer? På hösten ska jag tala om konst med barn, men faktiskt också med pensionärer. Att bli mer medveten om både sin kropp och sin röst kommer att göra de här tillfällena ännu bättre, det är jag säker på. Så känner mig lite som om jag kommit in i en ny skola, men jag har själv satt ihop läroplanen, och själv sökt fram de platser och personer som jag vill undervisas av. Så även om det låter lite nyandligt och flummigt så behövs allt detta, och balansen, för att jag ska kunna bli ännu bättre på mitt jobb. Intressant nog behövdes det här ombytet från anställning till frilansande för att jag skulle börja utveckla den här helhetssynen. Det är egentligen tragiskt, för det betyder att min arbetsmiljö tidigare fungerat hämmande och stressande.

Nu ska jag fortsätta förbereda min undervisning för nästa vecka, som lustigt nog handlar om kroppen i konsten. Men just nu har jag världens bästa jobb: nu när det är varmt ute kan jag sitta ute på vår veranda här hemma med avhandlingsböcker och MacBooken i famnen!