Färger på bordet

Lite artsy dag i dag. Var till och med ute och filmade regnet (kanske dags att börja lägga ut mina skakiga vardagsfilmer på YouTube). Nu slåss ungarna igen, så måste kila. Ska tillverka en skinkfrestelse åt dem, eftersom de inte äter något annat (förutom smörgåsar). Ja och DVD-stoppet brast i dag då A såg så ynklig och förkyld ut i morse och tiggde om att få se Mullvaden. Men spelstoppet håller.

Ateistpressen

Tyckte Daniels kommentar till min text om yoga och kristendom var rätt kul: ”För övrigt hade det vart fint om nån kunde skicka mig ateistpressen så jag också kan få nått att irritera mig på… ;)”.

Kyrkpressen är nog en stor källa för blandade känslor av irritation och munterhet för mig. Skulle det finnas en ”Ateistpressen” skulle jag vara överlycklig, men å andra sidan skulle jag ju bara hålla med om det mesta där, och inte ha något att reta upp mig på.

Men tänkte för övrigt att jag skulle bli lite bitskare på Svängrum nu och skriva rakt ut när jag stör mig på saker, helt ärligt. Mest bara för min egen skull för jag fattar ärligt talat inte varför eller hur man kan tro på Gud och vad man menar med det. Och jag tycker inte om att inte fatta saker.

Och hej! Nu vill jag att någon startar Ateistpressen! Kom igen, vem känner sig manad? :D

Svampigt

Jag är vanligen inte en sån som vurmar för ”natur”, men det går ju inte att förneka att det är oerhört upplyftande att gå i skogen. Som sagt ville W plocka svamp igår, och vi var på en 30 minuters svampletarpromenad igår kväll. Det var mörkt, fuktigt och fullt med svamp i skogen. Tror att vi hittade en del ätbart, men eftersom jag inte är någon erfaren plockare så vågade vi inte äta något. Men den här tror jag vi kunde ha ätit:

Lär vara en mandelkremla. Jag plockade mest svampar som var ”snygga” och W tyckte bestämt att det var mycket dumt. ”De är helt säkert giftiga då!” sa han. Han var faktiskt väldigt rädd för giftsvampar… men tog ändå hem den knappa skörden och tänkte söka namnen på våra exemplar, bara för att lära mig nåt. Men det var svårt att söka på nätet. Säkert dags att inhandla svampbok så att man kan söka på bilderna. Verkar som om jag ändå är en sån som vill veta vad det som växer där ute heter…

Man känner sig som en lyckad förälder

när man har ont i halsen av att ha gallskrikit åt ungarna. Men den äldre försökte sätta sig på en stol som var på den yngres huvud. Då måste jag lyfta bort storebror och så skrek jag något i stil med ”Slutaslutasluta jag blir galen!”. Och tyvärr släppte jag ur mig någon svordom också. Det här var efter att jag tjatat i 45 minuter på att de skulle lugna ner sig, sen tog tålamodet slut. Men nu har alla sagt förlåt (jag tycker att jag själv måste säga förlåt om jag skriker som en galning) och de lyssnar på Kraftwerk och bläddrar i Barnens uppslagsbok. Som om inget hade hänt.

Hur ska jag vi klara vår spel/DVD-fria månad?

En positiv sak är ändå att de redan har börjat hitta på nya saker att göra. Vi har läst massor (vilket kanske också bidragit till min sträva hals). Och nu vill de ut och plocka svamp. Bara det att jag ungefär aldrig har plockat svamp. Men om man håller sig till kantarell och Karl Johan borde det väl gå bra…

Jaha. Barnens uppslagsbok-läsandet har övergått i att testa hur ont det gör att klämma fingret i den tjocka boken. Samt att lilla A fick en knytnäve på näsan av W när hon inte kunde säga vad ett skelett är. Brutala inlärningsmetoder. Men skämt åsido. De verkar ha en fas där storebror försöker kontrollera lillasyster på alla möjliga sätt. Han har t.o.m. lärt sig att hota/muta. Man hör sina egna desperata trick upprepas. Så nu har jag bestämt att jag inte får göra det mer heller. Dessutom kan vi ju inte hota med att ta bort spelen/filmerna, eftersom de redan är borta. Så här står man maktlös. Tvingad att säga ”tryck inte lektältet/kudden/nallen i hennes ansikte!” för tusende gången. Giv mig styrka.

Veckoslutets upplevelser

Var på Henrik och Häxhammaren igår och hade kul. Fantastiskt väder: Varm sensommar. Har fått i uppdrag att skriva recension, så den borde komma imorgon i Nyan (helt otippat). Men det var faktiskt superroligt att producera en text så snabbt igen som omväxling (länge sen sist jag skrev recensioner och första gången för ett kulturevenemang av den här typen). Kunde göra det oftare… (så om någon kulturredaktör läser nu, ta kontakt ;))

Senare i dag ska hela familjen på circus. Vi ska se hur det går. För det här veckoslutet har jag också fått inblick i vad ”lilla tonåren” innebär. W fyller 6 om en vecka, och känslorna har minst sagt stormat de senaste dagarna. Troligen främst för att vi tar paus med Wii och DVD. The children are restless… men vi har gett dem pizza och hembakta syltkakor.

Skönt att vara hemma

efter konferensen i Hfrs. Fick jobba på mitt eget föredrag in i det sista, till och med på morgonen i dag. Men det gick sen helt bra. Underligt nog. Men bäst av allt var att träffa nya och gamla vänner och få prata om intressanta saker med dem. Vad gäller konferensen så vet jag inte hur mycket som fastnade i huvudet på mig. Jag är lite trött på att tänka och ta in ny information för tillfället. Men det som slog mig nu när jag fick ungarna att somna rätt så tidigt var: jag har verkligen lust att skriva. Så jag gjorde det en liten stund. Lättnad.

Intressant diskussion om fantastik/paranormal romance och kvinnliga författare

finns på Sara BE:s blogg! Har inte själv hunnit formulera tankar kring de intressanta frågor som Sara ställer i inlägget. Men läs gärna kommentartråden.

Det jag nog håller med om gällande kvinnliga författare är att det tyvärr fortfarande hör till vår kultur att nedvärdera ”kvinnlighet” eller kvinnor (borde kanske finnas citationstecken runt ordet kvinnor också), och de egenskaper som associeras till kvinnlighet. Märkligt och onödigt är det (fast i vissa fall måste jag säga att också sk. manliga egenskaper nedvärderas, det är inte så enkelspårigt det här, ytterst komplicerat är det ju, men det beror på en grupps dominans inom ett område). Litteraturens genrebestämningar är nog mycket grova verktyg och man kan bara hoppas att majoriteten av läsarna inte väljer böcker bara utgående från dem.

Själv är jag mycket gränslös. Läser vad som helst, bara det inte är tråkigt :) Men det är ju helt subjektivt. Vissa skulle säkert tycka att de fackböcker jag läser inom feministisk teori är tråkiga… Sen att läsa ”mainstreamlitteratur” eller det som på kultursidorna ses som fint: ofta tråkigt för mig. Försökte läsa lite på hypeade Knausgård, men orkade inte längre än några sidor. Så man får ju se om jag ger den en chans till. Däremot gillade jag Haruki Murakami, som också är uppskattad.

För övrigt så ska man läsa Saras blogg om man vill ha de bästa boktipsen. Har nu t.ex. reserverat Jemisins bok (som Sara skriver om) och ska strax hämta den på bibban.

Men nu måste jag tillbaka till min konferenspresentation och boken som jag borde ha läst färdigt i dag, men som jag fortfarande bara kommit till hälften i. Så en hopplös uppgift alltså. Ibland kommer omständigheterna (det icke-akademiska livet) emellan, och man får nöja sig att göra det bästa man kan, trots att det inte ens kommer nära ambitionsnivån. Men duktighetshjärtat värker. Försöker se helheten istället och tänka att en konferens är bara en liten punkt i mitt forskningsliv och att huvudsaken är att jag sen efter konferensen i lugn och ro kan läsa färdigt den viktiga boken och sedan skriva en briljant artikel (man jag ju alltid drömma).