”Varför vet jag allt?”

Hade en aningen komplicerad diskussion med W i bilen nyss.

”Mamma, jag vill fråga en sak, men jag vet inte hur”, sa han först. ”Varför vet jag allt?” frågade han sen när vi kommit in i bilen.

”Vet du allt?” sa jag. ”Eller menar du att bara du kan veta allt du vet? Att ditt allt är det enda alltet?”

”Nej, jag menar… äh, jag tänker något, men du kan inte förstå. Varför kan ingen annan veta vad jag tänker? Jag skulle vilja uppfinna en maskin som visar vad jag tänker, för det är så svårt att förklara saker. Jag vill att andra ska se vad jag tänker”.

Jag försökte förklara att vi bara kan veta vad vi själva tänker med våra egna hjärnor, men att jag förstås kan försöka förstå honom genom att lyssna på hans ord och se på hans kropp.

”Nej, du förstår inte…” Han suckade och frustade. Det var helt klart någon väldigt svår tanke han hade och han hittade inte ord för den.

Så kom jag in på Wittgenstein och ”det man inte kan tala om måste man tiga om”. Men det gillade han inte alls. ”Man kan ju inte bara ge upp, jag vill försöka!” sa han som svar på den frasen.

Tycker att han borde få börja studera filosofi så snabbt som möjligt så han får försöka. Tyvärr tror jag att de inte släpper in sexåringar som inte börjat skolan ännu.

Tårarna sprutade

Tori Amos-konserten igår placerar sig på delad första plats med Björk 1998 för mig. Det var främst de gamla sångerna som fick mig att minnas olika tonårsångestsituationer. Tur att jag var tillräckligt förutseende att ta med näsdukar. Detta spelades:

Shattering Sea
Graveyard
Suede
Baker Baker
Mrs Jesus (Solo)
Marianne (Solo)
Girl Disappearing
Cloud on my Tongue
Star Whisperer
Running To Stand Still (Solo)
Sister Janet (Solo)
Caught a Lite Sneeze (Solo)
Cruel
Nautical Twilight
Snow Cherries From France
Winter
A Multitude Of Shades by The Apollon Musagete Quartett
Your Ghost
Mr Zebra (Solo)
Tear In Your Hand (Solo)
Silent All These Years (Solo)
Carry

Alltså hennes musikaliska begåvning är helt svindlande. Hennes röst lät mycket bättre live, och kanske den har fått ett nytt djup nu när hon är äldre också. Hon spelade med endast en stråkkvartett, så tycker egentligen att konserten borde ha hållits i t.ex. musikhuset (fast har ju inte varit där så vet egentligen inte, men något intimare hade varit bra). Skulle gärna också ha suttit närmare scenen, för såg tyvärr inte hennes ansikte alls. Men ändå så var musiken som en elektrisk kabel som skickade in känslostötar rakt in i hjärtat. Särskilt Caught a Lite Sneeze och Winter… Och deras fantastiska arrangemang av Cruel. Stråkkvartetten agerade som slagverk.

Nu måste jag återbekanta mig med hennes senaste skivor, för har inte hängt med riktigt de senaste åren. Och hoppas hon kommer hit igen, för då ska jag fixa bättre sittplats!

Och då ska jag ha på denna (ni får inte se mitt 4-timmars-sömn-ansikte):

Hälsningar fangirl med likbleka händer (damn Photobooth).

Hälsporreskorna

Har alltså gått omkring med dessa hela sommaren:

Fick liksom träningsvärk i fotbottnen av dem, men inget värre än extra trötta fötter. Men alltså färgen! Jag visste inte att jag kunde bli så förälskad i smaragdgröna skor. Nu är de dock så slitna så att de har pensionerats. Men sen för två veckor sedan gick jag på en jumpa som är rätt så fartfylld, med aerobicskor som tydligen behövde förnyas. Och pang! Då slog det till: smärtan vid hälen på vänster fot. Kombinationen: skor med dåligt stöd i tre månader + 10 år gamla aerobicskor = hälsporre.

Hurra.

Jag visste alltså inte att man måste förnya jumpaskor, för gummibottnen blir tydligen dåliga efter ett tag, så fick betala för min snålhet.

Dags att skaffa nya skor och börja tejpa fötterna.

Kan det finnas för mycket bra konst?

När jag körde hem efter att ha simmat 1 km, så spelade de Adele på bilradion. Gillar hennes röst, men inte riktigt så där älskar-gillar. Hon är ju bra, men i längden lite enformig. Men jag sjunger ändå alltid med i Set fire to the rain. Så kom jag tänka på att jag just läste en intervju med Tori Amos (hittat via Neil Gaimans sida, och det där att de är goda vänner kommer aldrig att sluta fascinera mig), där hon tillfrågades vad hon tyckte om dessa nya unga kvinnliga sångerskor (brittiska) som når framgång. Hon svarade: ”I think it’s exciting that such talented women are doing so well. I think it’s an important message for other women that are up-and-coming.” Så klart tycker hon att det är positivt. Vad annars skulle hon tycka? Att det tillför mera konkurrens? Eller vad? Skulle någon tycka att det är en dålig sak att det kommer nya artister och ny musik hela tiden? Att det liksom blir för mycket folk som håller på.

Stöter ofta på funderingar hos många som vill ge sig in på någon konstnärlig karriär om det alls är värt att försöka då det redan finns så många bra böcker/bilder/låtar eller vad det nu kan vara man vill göra. Men om man låter de funderingarna stå som ett hinder kommer man ju aldrig att veta vad man kunde ha presterat. Och jag tycker bestämt att det inte kan finnas för mycket konst. Det kan inte finnas för mycket bra musik, för många bra böcker, eller för många vackra bilder. Så alla som har viljan, passionen, behovet, tålamodet, energin… gör det ni drömmer om. Sluta alltså drömma, och gör. Man behöver inte få betalt för det direkt, man hittar tid. Det kan mycket väl hända att ingen gillar det man gör, men man kan inte veta om det blir så förrän man försökt. Våga ta den risken. Hämma er inte, för det kan hända att ni sitter på det finaste som jag eller någon annan människa kommer att ha läst eller sett eller hört.

Och samtidigt är det totalt onödigt att tänka att man måste bli bäst på något. I tonåren tänkte jag nog ibland att om man inte kan bli bäst, kommer man aldrig att kunna hålla på med konst. Men det funkar inte så. Ingen vet vad som är bäst. Man kan bli skicklig med mycket träning: och det räcker. Sen ger man av sig själv bara, jobbar på. Så blir det Något.

Ska försöka tänka på det här själv med min avhandling. För det är i det området som jag just nu har prestationsångest. Men det är bara att hålla på. Anstränger man sig så blir det knappast totalbajs av det. Så. Till verket.

Åhå! Jobbar ju!

Ja så är det måndag och plötsligt sitter man här framför datorn och hinner tänka lite. Så tyst det är… Barn skjutsade till dagis och förskola. Jobbmusik på. Avhandlingen fram. Skrivit en timme på temat organisationer som rationella system. Sprittande intressant va?

Försöker låta bli att fantisera om min onsdag denna vecka. Ska få se Tori Amos första gången i mitt liv. Har tappat bort henne nästan helt efter 1999, men säkert kommer rysningar ändå när man ser henne på scenen. Skulle det vara sjukt att färga håret rött som någon sorts tribut? Istället för bandtröja liksom?

Nä nu ska jag inte hänga här. Inget nät för mig, för annars klarar jag inte av att fokusera på ”Goal specificity” och ”Formalization” och ”Weber’s Theory of Bureaucracy”. Men först måste jag sticka till simhallen. Har inte heller haft tid att röra på mig ordentligt och då börjar jag känna mig osmidig som en sjöko (sirendjur är tydligen det korrekta namnet). Har tydligen också utvecklat hälsporre, så före jag fixat nya springskor så får det bli flytande aktiviteter som gäller.

Saknar min bok

Väntar ju på att få feedback på min senaste manusversion som jag lämnade in i augusti. Väntar med stegrande spänning. Skulle vilja ta tag i den igen. Längtar till världen som jag skapat där.

Så tittade på illustrationerna lite igår. Har hunnit börja på ett antal bilder, sex-sju stycken, och i augusti gjorde jag dessutom en lista på vilka bilder som behövs. Jag är nöjd med listan, men det blev lite för många bilder, men under processens gång får jag gallra. Diskuterade Cornelia Funkes bok Reckless på Maria Turtschaninoffs blogg. Har inte själv fått tassarna på den boken ännu, men såg på Amazon att den är rätt rikligt illustrerad (med blyertsteckningar på grovt papper, en stil jag gillar! men jag planerar färgbilder och digitalt) och blev inspirerad av detta. Det är ändå inte helt fel med mer bilder i en bok som är för lite äldre barn. För har oroat mig för det här med att den inte ska bli för bilderboksaktig. Samtidigt så vet jag att människor i alla åldrar tycker om illustrerade böcker, så det gäller bara att hitta en bra balans mellan mängden text och bild. Tror att jag har det i min lista nu. Men borde få lite mer feedback på texten också för att kunna planera mer exakt hur illustrationerna ska komma i takt med text och story.

Så i väntan på det tänker jag göra grundskisser på så många bilder jag hinner i dag (W är fortfarande hemma och sjuk så att skriva kan man ju glömma, men rita kan funka). Då är arbetet redan i gång. Utan något att titta på kan man inte avgöra om idén fungerar eller inte.

Här ett par detaljer av kartan i det skede den är nu (för alla fantasyböcker ska ju ha karta, men jag tänker köra färg helt igenom och inte den traditionella svartvita linjeteckningen; dessutom avslöjar jag ju fantasivärldens namn här, det är inte ett helt påhittat ord utan är gammal engelska):

Lite stressigt

är det just nu, så det kommer inte så många inlägg här. Hinner inte egentligen skriva alls heller. W har haft feber som går mellan 37,1 och 38,1 sedan fredag. Han fick MPR-vaccin förra onsdagen, och biverkningar borde inte ha kommit förrän en vecka senare (alltså i dag). Men enligt rådgivningsjouren som jag ringde på måndag så kan hans hosta och feber vara en biverkning. Men stegring i fem dagar och direkt efter vaccinet? Nä i dag blir det doktor. Orkar inte hålla på och oroa mig och vara ovetande. Det kan ju hända att han har någon helt annan inflammation som behöver vård.

Men har ju förstås en del jobbärenden och förberedelser som också måste göras denna vecka sjukt barn eller ej, och därför blir det lite minutprogram och fixande med våra kalendrar. Dessutom har vi haft bilen på reparation två gånger, och två föräldramöten (men vi fick skippa den igår). Men som tur kommer mommo och barnvaktar i dag.

Har varit så trött på kvällarna att jag har längtat efter sängen redan kl 20. Man hålls just och just uppe för att natta barnen. Jag som är en kvällsmänniska. Undrar om det också beror på det annalkande mörkret. Men: ingen egen tid, inget skrivande, inte ens något läsande. Man försöker bara hålla ihop allt – men i sovrummet växer klädberget, barnrummen ser ut som krigszoner, skrivbordet svämmar över.

På illustrationsfronten

Är hemma med båda ungarna i dag, för W har lite feber. Så har passat på att uppdatera en massa illustrationsportfoliosidor jag har lite här och där. Bland annat har Illustratörerna i Finland öppnat en ny webbsida. Tycker den ser helt snygg ut. Återstår att se om man får jobb via deras portfoliosida… Och har äntligen satt in ett projekt i Behance. Vet inte om jag tänker lägga tid på att hänga där, men tror att den får ersätta deviantArt i varje fall som jag tröttnat på.

Och en liten illustration som jag gjorde till mitt universitets egen tidning kom ut i dag också. Lite roligt att den handlade om bloggande…

Dessutom fick jag veta att läroboken Kampaus som jag jobbade på förra vintern åt WSOYpro ska komma ut i november. Den är just nu i ombrytning. Blir helt kallsvettig av förväntan när jag tänker på det. Är hysteriskt nyfiken på att se hur den blev. Men får alltså vänta knappt 2 månader ännu… Skulle verkligen vilja göra mer av den typens jobb, alltså illustration till läromedel eller olika vetenskapliga visualiseringar t.ex. Men det är ju kruxet med illustratörsjobbet: man vet aldrig när det kommer beställningar. Men har jag tid över just nu så är det min egen fantasybok som jag jobbar på…

Hårrapport: livet utan schampoo fortsätter

No poo funkar bra! Tvättar håret var tredje dag nu, men det är nog riktigt fettigt den där tredje dagen, men inte mer än vad det var andra dagen förut när jag använde schampoo. När håret är nytvättat ser det rent ut, men känns oljigare och tyngre och tjockare (wohoo!). Och kan plötsligt ha både fläta (som vanligtvis bara blir en fjunig råttsvans) och såna här hårgrejer utan att de halkar loss:

Använder alltså 1,5 tsk baksoda (utspädd i vatten) nu (det behövdes mer än en tsk för mig) och 2 tsk äppelcidervinäger med en skvätt citronsaft för sköljningen. Citronen verkar göra att håret blir lite mindre fettigt andra dagen. Så jag dumpar officiellt allt schampoo nu. Och blev lite inspirerad att låta håret vara långt nu ett tag till. Det är rätt långt redan, men tänk om det skulle hålla bättre nu och man kunde få riktigt långt hår också…