Bloggpaus fortsätter

till 22.12!

Skriver för fulla muggar på ”bebis nr. 3”, alltså avhandlingen (eller nr. 4 kanske det blir… kanhända att Boken är bebis nr. 3, för den hinner ”komma ut” före avhandlingen). Men det verkar gå bra. Har c. 220 sidor med extremt varierande kvalitet, vissa delar ska fyllas ut, andra komprimeras osv. Måste ännu fixa massor av tabeller… ja och blabla. Hursomhelst hinner jag inte vårda Kolofont, men tänkte att det kanske är bra med ett datum att återvända på. 22.12 ska så stora delar som möjligt av avhandlingen till min handledare och sen får jag slappa på julen.

Och som en liten tröst för den som kommer att slita i sitt hår av saknad (alltså för att jag inte bloggar på en månad, det måste ju vara en hård förlust), en rolig bild som min kompis Mikaela tog på ungarna tidigare i höst:

Måste ha denna som skärmbild nu fram till jul så man hålls glad…

Efter spelet

Hemma igen. Saknar nästan ord för att beskriva hur glad jag är av att ha fått uppleva lajvet Skyrmion: 11. Det var roligt, tungt, utmanande, spännande, fint, konstigt… känner mest av allt en stor tacksamhet. Tack till arrangörerna som slitit ut sig för att ordna allt. Och till alla spelarna som satsade 100 % på att göra det till ett intensivt och givande spel. Saknar redan mina närmaste medspelare. Har ont (skönt) i musklerna av att ha dansat mig igenom fredag och lördag, och särskilt efter att ha fått dansa butoh inför alla i en betonggrop djupt under marken där Sveriges första kärnreaktor en gång har varit. Blödde till och med lite där, efter att en vass sten skrapade ett hål i min häl. ”Allt för konsten” sa min rollfigur då. Kanske jag själv inte skulle ge riktigt allt för ”konsten” men det var mäktigt att få leka att det var så för ett par dagar. Men ett litet sår är nog konsten värd alldeles på riktigt. Och träningsvärk är bara ett tecken på att man har levt.

Har inte själv tagit ett endaste foto. Hoppas på att få stjäla lite foton av andra om de lägger ut dem på webben. Vet att jag också hamnat på film. Den skulle jag också vilja se.

Länge leve leken

Har haft P3 Spels program i iShufflen den senaste veckan. Jätteintressanta program om (digitalt) spelande. I förrgår lyssnade jag på deras prat om hur kvinnor behandlas i spelvärlden. Har som tur inte råkat ut för så mycket skit i den riktningen för spelar inte webbspel alls (där kommentarerna frodas). Och i programmet om ”Hur gamers påverkar världen” är det roligt att höra Josef Fares berätta hur han ÄLSKAR spel mer än något. Och att spelen lärt honom tålamod. Andra i programmet nämner att man lär sig engelska och kan bli allmänbildad. Och så nämner de ”spelifiering”, dvs. att man ser verkligheten som ett spel för att t.ex. lösa problem snabbare, eller bara ha roligare när man ska göra något som annars är tråkigt. Det observerar jag hos W ofta, senast på söndag när vi var ute i skogen så var han och A på en spelbana. Tills A tröttnade och så började de bråka istället. Men W har ”spelat” hem A några gånger när vi har haft en promenad från bussen framför oss. Hon kommer faktiskt hem snabbare och på ett roligare sätt när de ”plockar stjärnor” och ”hoppar på svampar” på vägen.

Men det som jag tycker är det roligaste med spel är att också vuxna kan ta sig lite tid att ”bara” leka. Bara ha roligt. Det är nyttigt i sig. Så klart finns det alltid en risk att vissa spelar så mycket att de försummar sin hälsa, men det är ju inte bara spel som kan ha en beroendeframkallande effekt. Är man benägen av att bli beroende så finns det mycket att välja mellan.

Nu när jag lyssnat på spelsnack blev jag sjukt sugen på att spela, men det får bli något via Steam i så fall. Och först sen när jag fått mina två megaprojekt för vintern klara. Under tiden finns det ju också en massa icke-digitala spel att ägna sig åt. W köpte ett ”bräd”-Angrybirdsspel med egna pengar för några dagar sedan. Riktigt roligt (och väldigt nyttigt för honom att lära sig att handskas med besvikelser på ett mindre allvarligt plan, tro mig han var inte glad hela tiden, det var mycket gråt och frustration inblandat, men för varje gång tålamodet testas så antar jag att man lär sig sätt att handskas med ilskan eller ångesten).

Och faktiskt. Nu på helgen ska jag på liverollspel. Är otroligt peppad, nervös, glad, orolig och förväntansfull. Det låter kanske helt galet att en vuxen människa tänker åka till Stockholm för att låtsas att den är en annan person i två dagar tillsammans med 99 andra som också låtsas att de är någon annan. Men hallå. Lika sjukt låter det ju om man försöker förklara varför vi läser, ser på teater, ser på TV-serier, målar tavlor, spelar musik osv. Berättelser fascinerar människor. Och leken är viktig för oss. Också för vuxna. Det är nyttigt att stiga ur sin bekvämlighetszon ibland och testa hur det kan vara att vara någon annan ibland.

Uppdatering: och så länkade en kvinnlig bekant till denna nyhet på YLE (på finska) om att pojkar presterar bättre i engelska än flickor för att de spelar mer…

Bra tipslista om att skriva en roman

Finns här! Håller med om alla tipsen, men kanske främst att man måste ta sitt skrivande och boken man skriver på allvar. Och att man får prioritera bort en del saker tillfälligt (TV-serier, städning, facebook, prydlighet osv…). Och ja att det skulle ta några månader att få färdigt ett manus… inte när man har två små barn och jobb. 1,5 år tog det för mig att skriva första utkastet. Ytterligare 1,5 år för redigering när manuset var antaget. Det behövs massor massor med TÅLAMOD då. Och en tydlig målsättning. Det som jag lärt mig om mig själv under de här senaste 3 åren: jag klarar av att vara målinriktad en mycket lång tid…

Bra dag

var det i dag. Förutom att vi glömde skicka med maskeradkläder till dagis åt A. Men hon fick låna en kanindräkt där. Pust!

I dag har jag haft en idealisk avhandlingsdag. Har bara skrivit (och inte tänkt alls på en del undervisningssaker, men ingen panik med dem, nästa vecka får det bli). Har inte räknat hur många sidor jag skrev men skulle tippa på 8-10. En del var att referera ganska mycket ur en bok, och en annan att översätta en engelsk konferenstext från förra året så att den passade in i avhandlingen. Så kapitel 3 nästan färdigt. Sen ska kapitel 4, som är i ett tillstånd av anarki, dras ihop till flytande text. Och sen ska ungefär 3/4 av kapitel fem skrivas helt från början. Så finns det slutsats och bilagor och annat smått och gott filande. Men ser optimistiskt på deadlinen 22.12.

Har dessutom duktigt fixat massor av andra mindre saker denna vecka. Egentligen har det varit rätt hektiskt. Men underligt nog har jag inte känt mig överväldigad alls. Kanske det är för att har det mesta planerat, så då behöver man liksom inte ha det i huvudet.

Det som stör mig är att det inte har funnits en endaste minut över för att skriva på Boken. Har ju en del ändringar att göra. Skulle tro att jag kan få dem fixade på en vecka ungefär. Men har inte det. Har spridda ögonblick här och där… Borde i princip planera in någon timme här och där. Och sen bara göra det. Ska dra fram kalendern direkt, annars händer det inte.

Men inte ikväll. Nu måste jag ut och gå (trots att foten blir värre av det), men är stel, vill ha frisk luft och röra på mig efter att ha suttit hukad framför skärmen hela dagen.

Slutspurt

Det blir lite mindre blogg nu i november/december och lite mer avhandling (+ bokillustrationer). Skriver kanske lite nu och då, men inte varje dag. Har främst satt deadline åt mig själv att ha första utkastet till avhandlingen klar till 22.12. Och tror att målet är realistiskt. Men då måste jag fokusera 100 % på det.

Idag pressade jag mig igenom 100 år av finsk kulturpolitisk historia (mycket komprimerad då förstås). Visste ni t.ex. att vadslagning blev lagligt på 1940-talet och staten började samla pengar från spelen till kulturen? Lotto kom 1971, och numera går största delen av vinsterna från lotteri och vadslagning till kultur och idrott. Den som kom på den grejen är ett geni tycker jag. Folk kommer alltid att vilja roa sig med spel, men istället för att pengarna går till kasinon eller liknande går de till vårt välfärdssystem och till att ge ekonomiska möjligheter till kulturutövare, bland annat. Strålande. Hursomhelst. Kapitlet jag skriver på handlar om att försöka se på språkaspekten i kulturpolitiken. Efter det ska jag gå in på stipendierna och min statistik. Så är det bara slutsatsen kvar sen… December kommer att bli 9-10 timmars skrivdagar för D är ledig och kan fixa all dagislämning och hämtning. Hoppas jag hinner. Så kan man slappna av totalt på julen sen.

Men nu, tjofaderittan, är det slutskrivet för idag! Ska föra A till hennes danshalvtimme och sitta utanför dörren och läsa i kaoset av föräldrar och barn i balettkläder…