2012

Nu åker vi snart till mina föräldrar till nyåret. Så ska skriva en kort lista på vad jag vill göra nästa år:

– Bli färdig med Bildbindaren, och publicera den på hösten (och, on that note, börja skriva på ett nytt projekt så snabbt som möjligt när B är klar, har ett antal idéer att välja mellan, det kan bli svårt att välja…)

– Skicka in min avhandling till förgranskning på hösten.

– Dansa så mycket som möjligt, helst Butoh. Komma ihåg att gå i skogen.

– Resa (vi har redan en Thailandsresa inbokad, har inte rest långt bort på många många år…), hitta mer enkla resmål i närheten där man kan vandra. Besöka min bror och hans familj i Sverige.

– Bli av med plantar fasciten i foten så att jag kan gå långt igen utan att få ont.

– Träffa gamla vänner! Få nya vänner!

Och det som är så självklart att det borde vara först på listan, men som ändå kommer sist nu: Njuta av att vara med min familj, krama dem alla många gånger varje dag. Skratta med dem.

2011

Gjorde 334 illustrationer till en lärobok om frisyrer. Det var mycket hår att rita. Lärde mig samtidigt att arbeta helt digitalt.

I januari gjorde jag omskrivning 1 av Bildbindaren.

Har bloggat på Svängrum. Har tänkt mycket på min egen livsåskådning, och fått nya ord och argument för hur jag tänker. Har bloggat mycket mer här också och fått nya, fina kontakter via bloggandet.

I juni-juli gjorde jag omskrivning 2 av Bildbindaren. Och efter det började manuset se riktigt hyfsat ut. Många större problem löste jag. Sitter nu på mellandagarna och tar tag i nästa redigeringsrunda. Texten kan ännu bli mycket bättre. Publiceringen planeras till hösten 2012. Ett projekt som jag startade för drygt tre år sedan börjar nå sitt slut.

Under sommaren läste jag nya forskningsböcker, mest teori. Gick på konferens och luftade nya idéer. Hade avhandlingskris och förvirring. Men kom under hösten in på rätt spår igen. Och nu i slutet av året har jag strax under 300 sidor på manuset (före hösten var det c. 150).

Fortsatt med Lilla Konstklubben 10 gånger på hösten. Mycket givande, roligt och intressant arbete.

Barnen fyllde 3 och 6. Sonen började förskolan och har mognat enormt mycket. Han har tappat två tänder (den senaste i dag!). Dottern slutade med blöja och började på dansskola. Båda två är så roliga, fina människor. Ibland känns det som om jag ändå glömmer hur små de ännu är. Att tiden har inte gått så fort som jag föreställer mig. De senaste tre åren har känts som 20. Skönt att märka att vi alla ännu är rätt så unga. Vi har gjort massor av roligt tillsammans. En höjdpunkt var stugan i östra Finland där vi varken hade el eller rinnande vatten. Nu planerar vi längre resor…

Jag hittade ett nytt intresse. Butohdans. Har gått två workshopar, och dansat också i andra sammanhang. Det känns som något som jag kommer att hålla på med i resten av mitt liv. Dansen har inspirerat mig på alla plan.

Var på ett liverollspel första gången på 11 år. Omtumlande, energikrävande men givande.

Magen har mått bra. Men har haft problem med foten sedan september, och har det fortfarande.

Känns som om jag gjort lite väl mycket 2011. Men å andra sidan har jag sett mindre på TV och överlag konsumerat mindre filmer/böcker (tyvärr, men man måste sova ibland också för att orka). 2012 kommer inte att bli ett lugnare år… det blir ett år för avslutningar. Mer om det i nästa inlägg.

Spänningen stiger

Fick veta att läroboken som jag illustrerade förra vintern nu har kommit från tryckeriet. Har inte själv ännu fått ett ex, men fick veta av författarna att de bokat in releasefest i januari. Hoppas, hoppas det kommer en bok åt mig på posten snart… spricker av förväntan. Mår nästan lite illa av spänningen. Hur ska den se ut? Kommer jag att hitta en massa småfel eller sånt som kunde ha varit snyggare? Hittade i varje fall en länk till boken i Bookplus, men där syns inga illustrationer, bara omslaget (som är ett foto).

För övrigt var det svårt att komma in i skrivandet idag. Men är nu i varje fall på kapitel 6 i redigeringen och har löst ett par större problem. Ännu två dagar kvar av skrivtid. Sen blir det att skriva (och illustrera) på kväll och veckoslut… (och vet ärligt talat inte hur jag ska klara det; några ton självdisciplin, mycket sömn och motion kommer att behövas för att ro iland två av mina största projekt någonsin samma vår, men kanske det motiverar lite att få se läroboken snart… jag menar: jag kan slutföra saker, det är bara att jobba på).

Skrivvecka

Har fyra timmar per dag på mig denna vecka att skriva på Bildbindaren. Sitter nu vid matbordet med laptopen på den röda julduken och en kopp kaffe (med massor av mjölk). Sonen ser på 90-tals-Super Mario-videosnuttar på You Tube på bordsdatorn. Dottern leker i sitt rum med sin pappa. Ute skiner en mörkgul sol och träden svajar av stormen. En gran har fallit över vår cykelväg på natten. Såg människor med hundar gå runt den genom det leriga diket, såg två herrar på promenad som gick rakt igenom den enorma granen (den är så stor att man kan gå under stammen som vilar mot grenarna).

Försöker samla mig. Har inte sett på texten på länge. Feedbacken har rullat runt någonstans i mitt undermedvetna och har då och då antecknat idéer på hur jag ska lösa en del problem. Men det känns som att börja från början igen. Har bara tänkt på organisationsteori i november och december. Nu är det dags för fantasin att få komma fram igen. Det sista jobbet jag gör det här året. Ska återkomma med någon form av årssammanfattning förresten…

Nu till texten.

 

Grön jul

Var ute i skogen med lilla A nyss och samlade in mossa och lingonris. Det var en dov och magisk stämning ute. Mörkt, grått, duggregn. Vind högt uppe i trädtopparna. ”Det doftar skogvind”, sa A som njuter lika mycket som jag av att gå på skogsstigar.

Jag brukar inte ha så mycket väderförväntningar: somrar får vara grå, vintrar får vara grå. Det är inget att sura över, det är inget man kan göra något åt. Visst är det ju fint med gnistrande vita snödrivor eller stora fjäderlätta snöflingor som singlar ner medan man är inomhus och förbereder julen. Svart jul, står det på löpsedlarna. Men går man ut i skogen så är det en grön jul. Så jag och A tog in lite grönt åt våra små porslinstomtar så de känner sig lite mer hemma.

God jul!

Lika som böcker

Ett möte på matbordet nyss. Två rätt olika böcker som liksom ser ganska likadana ut råkade ligga bredvid varandra:

Det är baksidan av Bosse Hellstens bok Solen dånar på som ser ut som Lasse Bergs Gryning över Kalahari. Båda rekommenderas varmt!

Baka jul

Igår fick jag ett ryck och gjorde julstjärnor (som åts upp inom 30 minuter). Och efter bastun (det lär vara traditionellt att också baka sig själv i bastun på julen) fick jag för mig att laga ischoklad, eftersom vi haft en massa kokosfett liggande i kylen som snart skulle nå bästföredatum. Men hade inte lagat ischoklad förut… Hittade ett intressant recept i den där rutiga kokboken som alla säkert har.

Ischoklad med kakao:

  • kokosfett 250 gr
  • ägg 2 st
  • florsocker 3 dl (jag hade bara ekoråsocker, men det blev helt ok ändå)
  • kakao 1 dl
  • vaniljsocker 1 tsk
  • finhackade russin 1/2 dl (eller syltade apelsinskal… nåt sånt hade vi inte, så det blev russin)
  • knäckformar (och på bilden syns att mina tog slut och måste hälla resten i muffinsformar, haha här är vi inte så väl förberedda, eller prydliga)

Först ska man smälta kokosfettet (väldigt märklig doft det får), och låta det svalna. Så ska ägg och socker vispas poröst. I med kakao och vaniljsocker. Sen häller man sakta i det avsvalnade kokosfettet lite åt gången och vispar ordentligt. Så till sist russinen. Det blev en ganska bökig smet, så det blev klumpiga små praliner. Men gott blev det och ungarna märkte inte av russinen (dolda konstigheter i mat kan annars vara förödande, de gillar russin, men om det dyker upp på fel plats så…).

Men det här med kokosfett. Hur är det nu? Är det onyttigt eller inte? Det räknas till mättade fetter som smör, men hälsoguruerna säger numera att dessa är bra, och att kokosfett till och med skulle ha antibakteriell effekt. Vem ska man tro på?

Och vad hände: jag tog en tupplur

Min hjärna stängde av sig totalt. Texten hoppade omkring på skärmen och jag fattade inte vad jag skrivit. Allt förlorade sin mening. Allt var ett enda kaos av ord och referenser till en massa teoretiker. Och i dag ska jag vara färdig med detta kapitel.

Jag var helt enkelt för trött för att tänka (somnade sent igår, steg upp tidigt). Så gav upp 10.30 och gick och lade mig. En timme sov jag. Sånt kan jag inte göra sen när jag flyttar in på universitetet i januari för där finns varken soffor eller sängar. Vad ska man göra då när det inte går att arbeta?

Så eftermiddagen får gå till att fixa till noter och flytta texten till Word. Sen skriver jag vad jag tänkt med det där perspektivet som jag alltså inte lyckades beskriva, och frågar handledaren om han tycker att det behövs. Jag kan helt enkelt inte tillräckligt mycket om det för att kunna skriva om det. Kapitlet är redan 60 sidor och har redan massor av bra metoder att testa på materialet. Det får vara nu för det här året. I januari nya tag (för på mellandagarna ska jag redigera Bildbindaren).

En idé som får en sista chans

Så idag ska jag pressa ur mig ett sista stycke i ett kapitel i avhandlingen. Det är ett ställe som jag fastnat på. Det beror på att jag inte vetat tillräckligt om det, så har läst och läst. Och funderat. Ska detta med? Är det alls en vettig idé? Jag måste känna till det för att kunna avgöra om det ska bort. Just nu är jag osäker. Men tror att jag har hittat en väg. Om den vägen går att färdas på återstår att se. Det märks när man går på den – alltså skriver. Men så kommer de arbetsekonomiska tankarna. Är det värt att ta med ännu detta? Skulle jag spara tid om jag tar bort? Blir avhandlingen bättre med ytterligare det här perspektivet? Och eftersom jag inte vet, så har jag fastnat där. Gör ett försök ännu i dag att skriva detta stycke. Kastar mig in i det okända. Det kan bli fel, eller så kan det bli bra. Att forska är att ta risker.

Kan inte hålla mig mer… lite julstämning!

Alltså. Hade skrivit att jag fortsätter blogga 22.12. Men orkar inte hålla mig mer, så kommer tillbaka nu med lite julstämningsfoton:

Dessa är alltså tagna den kortaste dagen på året. Vintersolståndet är 22.12 kl 7.30 (fick jag lära mig på Svängrumbloggen idag). I dag har jag inhandlat de sista julklapparna. Alla mor- och farföräldrar får etiska presenter, från Unicef och i-Aid. Vi har varit rätt generösa med barnens presenter i år (men det är mer åt hållet bok/film/spel än leksaker)… och själv är jag mycket nöjd över vad jag hittade på åt D (det är något som går att förtära, men förhoppningsvis inte allt på en gång, utan i små små portioner och med andakt – nej det är inget olagligt).

Förresten det här med julstress. Jag fattar inte. Varför? Är det för att man är rädd för att det inte ska vara perfekt? Jag har aldrig någonsin upplevt julförberedelser som stressiga, det är ju roligt! Jag har inte ens problem med att gå omkring i smockfulla mataffärer. Man ordnar ju så att man ska få det skönt och mysigt. Jag kan knappt hålla mig till julafton så att jag ska få se när mina familjemedlemmar öppnar julklapparna. Som barn längtade man efter att få paket, nu längtar man efter att få ge dem. Och julgröt. Och TV. Och choklad. Och i år ska vi försöka gå ut och höra julfreden läsas upp på Åbos Gamla stortorg.

Så trevligt vintersolstånd åt er alla! Imorgon vänder det mot ljusare dagar igen.

UPPDATERING: Kortaste dagen är tyvärr idag, den är 3 sekunder kortare (men förra natten var i varje fall den längsta)… Klockan är 8.30 just nu och det är svart ute. Lyssnar på Mirel Wagner – Despair on #Spotify http://open.spotify.com/track/5X8fZjWmGCi8kIUwafqko3