Rousseau

Sitter och uppdaterar min kurs i konsthistoriens moderna period, som börjar vid nyklassicismen, och satt och googlade efter lite bilder, bl.a. på Jean-Jacques Rousseau.

Det här porträttet av Maurice Quentin de La Tour har jag förstås sett massor av gånger, men den här gången fastnade jag lite vid det. Visst ser Jean-Jacques väldigt trevlig ut? Alltså riktigt sympatisk. Något med ögonen och det lilla leendet. Man undrar hur väl konstnären fångat mannen på bild…

Wikipedia har de lyft fram det här citatet av Rousseau (Confessions – Book I):

Every night, after supper, we read some part of a small collection of romances [i.e., adventure stories], which had been my mother’s. My father’s design was only to improve me in reading, and he thought these entertaining works were calculated to give me a fondness for it; but we soon found ourselves so interested in the adventures they contained, that we alternately read whole nights together and could not bear to give over until at the conclusion of a volume. Sometimes, in the morning, on hearing the swallows at our window, my father, quite ashamed of this weakness, would cry, ”Come, come, let us go to bed; I am more a child than thou art.”

Det var alltså ordet ”romans” som jag ursprungligen var ute efter att illustrera i mina powerpointar. Här kom det ordet fram. Och att den här familjen nog hade sina prioriteringar rätt (och rätt så fantastiskt att lille Jean-Jacques, som vid den här tiden ska ha varit 5-6 år, orkade sitta uppe en hel natt!). Man känner igen sig i det här, det är modern tid… samtidigt så verkar vi ha rört oss mot ett annat håll. Till en mer ofri värld där man inte kan sitta uppe och läsa en hel natt med sitt barn för då skulle man inte hänga med i dagis/jobb och alla andra strukturer som får oss att leva ganska inrutade och ospontana liv… hmm.

Måste läsa mer om Rousseau!

6 thoughts on “Rousseau

  1. Absolut, han ser ju både snygg och trevlig ut! :)

    Det senaste jag läste om Rousseau var dock inte så sympatiskt, att han tydligen lämnat bort sina barn för att uppfostras av andra, trots att han ju själv hade en massa åsikter om hur man skulle uppfostra barn (sedan om det bara var ”vad alla gjorde” i hans kretsar kan jag inget om). Den rätt så (för tiden i alla fall) sympatiska synen på barnuppfostran som kommer fram i ”Émile” gäller ju också bara för pojkar… men det hör väl också till tiden, antar jag.

    • Ah just sånt borde jag läsa på:)

      Men jo det stämmer att i borgerliga kretsar (dit R också hörde) var det norm med ammor istället för att den borgerliga modern skulle bli alltför mycket kropp inför sina egna barn.

      Blev väldigt sugen på att läsa mer om 1700-talet plötsligt… och särskilt om kön och kropp och barn… Särskilt intressant skulle det ju vara att läsa något skönlitterärt som utspelar sig då…

      • men nu var ju R. pappa (och inte mamma, som jag insåg att min kommentar bara tog upp), så kanske farsorna hade ännu mindre kontakt med sina barn… där vet jag faktiskt inte vad normen kan ha varit…

  2. den bild jag fått av Rousseau är att han var ett riktigt praktsvin. (eventuellt kommer bilden av att ha läst en essä av Coetzee om bekännelser, där R kommer upp som ett exempel) :) kul alltså med den änglalika bilden. Eller så är jag dåligt underrättad – Confessions står på läslistan.

    • hehe, nu har jag lånat en biografi om honom, och han verkar nog vara ganska svinig, men samtidigt så tycks hans rykte åka upp och ner under tidens gång och efter hans död. Så här står det i boken jag lånade (M. Cranston 1983): ”He wrote his own autobiography in the form of Confessions, partly in order to unburden his conscience, but doubtless also, as he claims, with the aim of enlarging our knowledge of human nature by describing with absolute candour one man’s experience of a life on this earth. His memory was not always accurate, and he himself pointed out, he found it harder to admit to his shameful nasty little deeds than to really bad ones; he expected no absolution, but hoped for understanding…” Nasty little deeds… det är lite intressant det här med människor som beter sig som rövar och vad som sen händer när de skriver om det… kommer av någon anledning att tänka på Knausgård… :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s