Min dystopifobi

Igår såg vi på Nicolas Cage-filmen de visade på Fyran: Knowing. Den var rätt spännande, men med irriterande moment: elden såg fejk ut, Nicolas Cage, dåliga barnskådisar, smått förutsägbart, blev mer och mer X-files-aktigt mot slutet osv. Men eftersom den handlade om (SPOILERVARNING) hur jorden utplånas av en enorm solprotuberans så var det som värsta skräckfilmen för mig som berövade mig nattsömnen. Jag har rymd-mänsklighetens undergång-solen/jorden-förstörs-fobi. Om det är temat i en film så spelar det inte så stor roll om den är bra eller inte, bara tanken ger mig djup existentiell ångest. Hur som helst tänkte jag, hur fasen ska man handskas med det här? Kunde man skriva av sig den här fobin, typ basera en bok på något undergångsscenario och sedan liksom behandla skräcken?

Så såg jag nyss det här boktipset på Dark Places. En bok som kommer i juni som heter The Age of Miracles, som är en uppväxt/dystopisk-bok. Så tydligen går det att skriva åt unga med sådana teman (så klart, det finns ju mycket ungdomsdystopier nu, som Annika Luthers De hemlösas stad). Men måste säga att bokens naturkatastrof låter liiite krystad, men kanske man sväljer det sen ändå. Jag menar är det ens naturvetenskapligt möjligt? Är dock fascinerad av idén (läs blogglänkarna så ser ni vad det handlar om). Och vilka effekter som uppstår när omvälvande världshändelser krockar med en uppväxt… Så måste låta min fobi inspirera snarare än förstöra min sömn…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s