Plötsligt fattar man

Igår såg jag dokumentären om Scott Walker på YLE Teema (finns bara kvar några dagar till på Areena!). Fastnade liksom framför den. Och när den var slut så var man ju helt omtumlad.

Först fattade jag ingenting, det var ju nästan lite som en parodi (har man sett Spinal Tap är man evigt skadad när det gäller rockumentärer och klipp från 60-talet osv.). Men långsamt insåg jag att den här killen finns bakom en massa ljud som jag gillar, trots att jag inte visste det om det. Brittisk pop och rock är ju liksom genomsyrad av den här mannens musik. Ta t.ex. Goldfrapps första album och sången Utopia (en av mina favoritsånger är det nog).

Ja så jag får erkänna jag kände inte till Scott Walker, men gör heller inga anspråk på att veta allt om musik, så so what, nu har jag ju något nytt och fint att upptäcka. Måste lyssna igenom allt på Spotify (och har nu börjat med hans album Scott 3)… Det ska bli intressant… det nyare stoffet kändes minst sagt pretentiöst och utmanande, men jag är fascinerad av allt som balanserar på gränsen mellan det normala och acceptabla och det konstiga och obegripliga.

Det som också slog mig när jag såg dokumentären är hur den på ett intressant sätt belyser den kreativa processen. Walker säger att han inte vill tvinga fram något, att det inte blir bra då. Läste nyss en HS-artikel (på finska alltså) om att forskning kanske skulle tjäna mer på att de som sitter och tänker och ska kunskapa skulle ta det lite lugnare och inte tvinga fram produkter. Hjärnan behöver tid att behandla information, att lära sig tar tid, att tänka stora komplicerade tankar kräver lugn och ro. Walker säger nog också att han kunde ha varit lite snabbare ibland, men hans långsamhet verkar också delvis ha orsakats av yttre krav och press. Men samtidigt så säger han att det helt enkelt går långsamt för honom att skapa. Själv tycker jag också att jag bara blir långsammare hela tiden. Men kanske det är för att uppgifterna blir svårare och för att man ställer högre krav på sig själv. Man har höjt ribban helt enkelt. Hjärnan blir ändå inte mer effektiv för det.

Och NU ska jag alltså ta mig tillbaka till avhandlingen. Måste bara skriva ur mig det här som Teema-dokumentären (BBC:s var det förstås ursprungligen) planterade i mig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s