Stressigt

När barnet inte vill äta. När barnet visar sig ha öroninflammation, och han ska äta antibiotika, och det tar 15 minuter att övertala honom att ta medicinen. När medicinen får barnet att kasta upp och äta ännu mindre. När man inte klarar av att ge honom mer antibiotika, fixar en ny sort i pillerform, men inte vågar ge honom det då allt rinner igenom honom (och man inte ens vet hur man skulle få honom att äta piller då han inte äter något annat heller). När barnet blir litet och blekt.

När man inte vet hur man ska få barnet att äta, när han säger att allt smakar illa. När till och med choklad smakar illa. När allt får honom att gråta.

Men så är han ändå piggare idag. Utan antibiotika. Men vem vet om man måste ha honom hemma en vecka till för att han ska få tillbaka aptiten, för att man ska vara säker på att inflammationen är på väg bort. Att inte veta hur det ska gå, om man måste springa till doktorn igen, testa mer medicin, vem som ska vara hemma, när man själv ska hinna jobba.

Och imorgon ska jag själv dricka pestsmakande tarmsköljningsmedel för att på tisdag kunna gå på tarmundersökning. Vem ska köra vem när och vilket barn ska vart? Och vad var det jag jobbade med nu igen då? Någon måste diska, städa, hitta på mat som matvägraren går med på att äta.

Och så snöar det. Bästa aprilskämtet. Ser framemot att vardagen snart ska komma tillbaka.

4 thoughts on “Stressigt

    • Tack tack :) Men jag tror vi lyckas pussla ihop det nog. Och det ser ljusare ut med W. Han åt just en hel (liten, men ändå) portion med potatis/zuccini-soppa med fetaost och en hel bit kladdkaka till efterrätt! Så kanske vi fixar det utan antibiotika (för man skulle verkligen inte vilja testa nån ny sort och förstöra hans mage igen…).

    • Alltså han var så smal från början också, jag kan verkligen förstå paniken nu som föräldrar till äldre barn som svälter sig själva kan känna… Och allt är ju relativt, är glad att det ändå ”bara” är öroninflammation och inget allvarligare, men kanske jag tänker lite positivt nu för han har börjat äta bättre i kväll! Jag tror ibland att den läkaren vi ofta får är lite väl ivrig med antibiotika… trots att han nu hade dubbelsidig inflammation och var svullen i halsen… kanske det läker sig själv ändå (ska inte ropa hej, vi ska se hur det går imorgon).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s