Vad tycker ni om stipendier?

Jag skriver ju på en doktorsavhandling (det är brödjobbet just nu). Den handlar om konstnärsstipendier och några organisationer som delar ut dem. Mer specifikt skriver jag om två finlandssvenska stora fonder + finska statens konstnärsstipendier. Sitter just nu och slipar på kapitlet som tar upp stipendier som en form av gåvor och som socialt kapital. Så kom jag på att jag förstås känner en massa folk som sökt och fått olika typers stipendier. Jag har ju själv fått stipendier för forskning.

Så tänkte nu utnyttja detta totalt ovetenskapliga forum och fråga lite av er som råkar läsa detta: vilka sorters känslor väcker stipendier hos er? Har ni sökt dem? Har ni fått dem? Hur känns det att veta att det finns fonder som stöder just er verksamhet? Hur resonerar ni kring att få avslag, vad tror ni det berodde på?

Man får mer än gärna dela med sig av erfarenheter och känslor nere i kommentarsfältet. Jag kommer inte att citera eventuella kommentarer, men kommer att låta dem färga mina egna resonemang. Det spelar ingen roll till vad ni sökt stipendier, är intresserad av de känslor som finns i samband med att söka och vilken betydelse de kan ha i arbetslivet.

Så kör på! Galla och lovord och analyser, allt är välkommet! (och man får vara anonym, det är bara jag som ser e-postadressen)

Uppdatering 3.6.2012: även om jag har lust att diskutera de kommentarer som kommer, så tänker jag inte göra det här. Väntar istället på att få mer kommentarer, och vill inte påverka potentiella kommentatorer med mina egna åsikter!

4 thoughts on “Vad tycker ni om stipendier?

  1. tja, alltid en känska av tiggeri, tyvärr, av nådegåva, hemskt men du bad om ärligt svar. Tacksamhet förstår, men tacksamhet som skapar skuld. Alltid känslan av priviligerad latmask och sånt. På utdelningstillställningar har jag märkt att jag blir väldigt provocerad och börjar bete mej dåligt just pga att man förväntas niga buga bocka och kyssa handen typ. Stoltheten naggas. Besvärliga saker men hej , det här var bara sånt man får svälja, för pengar är pengar som alla behöver… Men äckligt att bli utvald eller bortvald. Svenskfinland är så litet så orsaken kan verkligen tänkas vara att man skrek oförskämdheter på en höstöppning nånstans för fem år sedan.

  2. Jag har förstått att stipendier är den enda slag av verklig och betydande lön som finlandssvenska författare lever på, på några få undantag när. Ska det vara så? Hur känns det? Finns det något alternativt sätt att fördela kosingen? Hur skulle det gå om det inte fanns några stipendier alls, skulle det inte finnas författare och konstnärer och andra priviligerade latmaskar?

    Det mesta i kulturväg i svenskfinland har stipendiepengar i sig. En teaterproduktion för barn har ett manus, skrivet av en författare på stipendium, sen produceras den med stipendiemedel och föräldraföreninga söker pengar från fonderna så att de kan beställa teatern till dagis. Väldigt lite verkliga pengar kommer till i de olika stegen, kanske lite här och där men det mesta är samma fondpengar. Det är lite skrämmande.

    Jag har bara sökt och fått ett enda stipendium, och det var jag glad för (ingen skuld!!), det gav mig en känsla att nån tror lite på det jag gör. Men att ta steget ut från vanliga knegarlivet till ett liv i stipendieberoende känns inte så där värst lockande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s