A. Rackham-länkar

En blogg som jag följt länge är lines and colors, där skribenten har en fantastisk förmåga att hitta bra bilder och länka och informera om olika konstnärer. I dag hittade jag den här bilden i hans (uppdaterade) inlägg om Arthur Rackham:

Detta är en illustration till Nibelungenlied. Älskar håret i vattnet…

Är alldeles fylld av behovet att teckna och skriva. Min ena månad av ferie med barn är slut imorgon. På måndag ska jag börja jobba på avhandlingen igen, medan halva Finland går på semester. Eller är inte juli den vanligaste semestermånaden? Det ska bli skönt att fortsätta med projekten. Men har inte ännu riktigt löst problemet med vilken tid på dygnet jag ska göra bilderna till boken, har ungefär hälften av bilderna ogjorda. Troligen blir det sena kvällar, vilket tyvärr inte låter helt optimalt. Undrar hur länge det är så här. Att tecknandet förpassas till marginalerna.

Stor himmel, allt nära (och några ord om kreativitet)

Ur Little, big (John Crowley, 1981):

The sky had got big, you know, the way it does when it clears at last after a long rainy time, and everything looked near; the place the rainbow came down was near; and I wanted more than anything to go stand in it – and look up – and be covered with colors.

Detta är stället i boken då man bjuds in i det magiska.

Såg inte en regnbåge igår, men nog precis en sådan stor himmel efter långt regn.

Little, big är en fantastisk bok (och jag har bara läst 20 sidor… smakar på varje ord, drar ut på läsandet så mycket som möjligt). Undrar om den översatts till svenska? Det skulle vara en utmaning i varje fall. Språket är eget på ett sådant sätt att det kanske bara kan finnas på engelska. Men skulle vara intressant att se om någon lyckats översätta det.

Hörde också på en Writing Excuse-podcast igår, om det går att lära sig vara kreativ. Har aldrig själv försökt lära mig det. Men anser att det säkert går, samtidigt som jag tycker att det är en konstig inställning. För alla människor gör kreativa beslut hela tiden. Man kan kanske lära sig att vara kreativ på fler områden, eller på de områden man vill/behöver vara det. Men en sak håller jag med om i podcasten: att kreativitet är att lägga ihop två saker/idéer som redan finns, men tillsammans skapar de något nytt. Det är kanske omöjligt att hitta på något helt nytt (inget nytt under solen osv.), men saker kan kombineras och utföras på nya sätt. I dag morfade t.ex. några idéer jag haft i huvudet ihop, och pang! ett större projekt börjar se klarare ut, samtidigt som jag får kombinera fler saker jag vill göra i samma stora projekt.

Så ett tips: vad vill du göra? Är det massor av till synes olika saker, och det stressar dig att du inte kan göra dem alla, eller är det svårt att välja mellan dem? Bra. Lägg ihop dem och du har något nytt… Jag har själv sett gränser mellan vissa saker jag vill, men så plötsligt kom jag på att trycka ihop dem ändå. Det jag hittade på har just med litet och stort att göra, det är en grundläggande tematik, ett ramverk, som jag tänker hänga upp en del andra saker på, och sen göra på mitt eget sätt.

Hollywoodformeln

E kommenterade här och undrade om jag kunde länka till platsen där jag hörde om Hollywoodformeln. Javisst!

Jag hörde på en podcast som heter Writing Excuses: länk till programmet om formeln här. Det är manusförfattaren Lou Anders som berättar om vad han lärt sig om dramatiskt berättande i filmer. Det är en rolig intervju med honom, man greppar verkligen berättandets grunder i den, och han ger många intressanta exempel.

Här hittade jag en engelsk blogg som räknar upp de olika punkterna i formeln och ger några exempel.

För att sammanfatta formeln på svenska:

Det finns tre huvudsakliga rollfigurer: protagonisten, antagonisten och ”the relationship character”.

Protagonisten vill något och kämpar för att få det. Detta måste vara konkret och inte luddigt som ”fred på jorden”, utan snarare ”pengar för att kunna betala för mammas operation” eller liknande (vilket förstås speglar något bakomliggande högre ideal).

Antagonisten står i vägen (det behöver inte vara en person, kan också vara t.ex. ”polisen” osv.).

Relationship character, kunde vi kanske kalla förhållandefiguren, finns till för att dela protagonistens resa, för att man i dialog (nödvändigt i film) ska kunna informera publiken om vad protagonisten vill eftersom hen kan tala med förhållandefiguren om det. Förhållandefiguren brukar ofta vara den som i något skede av filmen berättar åt protagonisten vad den egentligen vill och vem den egentligen är.

Sen säger Anders att dramat byggs upp i tre akter, vilket är samma som i klassiskt dramatiskt berättande: I första akten introduceras figurerna och vad protagonisten vill och behöver, så kommer vändpunkt 1 som tvingar protagonisten till handling (utan protagonistens val att handla: ingen film/bok). I akt två trappas spänningen upp gradvis när protagonisten försöker få vad den vill. Anders säger att i slutändan av denna akt borde man nå protagonistens ”low point”, alltså den plats som är så långt från att nå målet som möjligt. Så kommer vändpunkt 2, och akt tre inleds: klimax och avtoning. I akt tre når protagonisten målet (eller kanske inte?) och försonas med förhållandefiguren (i slutet av Casablanca: ”Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship”).

Sen vill man ju inte att berättelsen ska bli alltför formelstyrd, man kan leka med reglerna (eller som min far ofta säger: för att få bryta mot regler måste man först kunna dem). Eftersom publiken är tränad att upptäcka dessa rollfigurer och akter, så kan man överraska, t.ex. behöver inte antagonisten vara ”ond” (i Thelma & Louise är antagonisten den snälla polisen som spelas av Harvey Keitel; han förstår protagonisten Louise, men försöker ändå ta fast henne och Thelma och stoppa dem från att få den frihet de vill ha), akterna kan vara av olika proportioner osv.

Tips: analysera filmer och böcker med mallen och se om du hittar de olika elementen! (Varning: sen är man för evigt skadad och ser inget annat när man går på bio…)

Besattheter

Böcker: Har lite för mycket böcker omkring mig nu… i travar och högar… det jobbiga i att veta att man inte hinner läsa dem alla.

Den här boken lånade jag i dag (efter att Catherynne M. Valente sa att det var hennes absoluta favoritbok i följande podcastprogram, en massa bra rekommendationer där förresten):

Och är besatt av tanken att skriva om småfolk/pysslingar. Också besatt av ordet ”Liten” (ordet little har jag förresten i mitt twitternamn… begrunda!).

Annan besatthet: graphic novels. Grafiska romaner? Serieromaner? Lånade en som hette Amulett (Del 1: Stenväktaren) åt W, och den var rätt häftig faktiskt. Barnen blev besatta av den, den måste läsas färdigt direkt, trots att den nästan var för hemsk för dem.

Börjar själv få tillbaka min gamla seriebesatthet, som varit borta ett tag. Vill göra en serieroman, eller vad man nu ska kalla det. Har velat göra det sedan tonåren. Har nu en plan. Oroar mig bara att det jag vill göra måste vara fyrfärgstryck och hög kvalitet… man undrar om förlagen har råd med sånt numera (men man kan ju faktiskt börja med att publicera på webben).

Men som alltid när jag har mina besattheter: Behöver tid. Och för att få tid behövs pengar. Överallt i mina planeringshäften slutar alla idéer med ”behöver tid och pengar”. Livets realiteter. Men det är ändå rätt kul att vara besatt.

Postmidsommarbabbel

Har ju varit i mitt gamla hem i Hyvinge sedan tisdag (och kom nyss hem), och midsommar kom och gick. Gick på trädgårdsinspektion som vanligt. Mina föräldrar har gröna fingrar:

Jag lider av det kända syndromet kan-inte-låta-bli-att-fotografera-blommor. Det är säkert urtråkigt att se på… förlåt… men skulle jag ha tid+plats att måla, skulle jag också måla enorma blomtavlor. Fotografering går smidigare bara.

Ja, och vad annat? Fick lite tid att jobba på onsdag och torsdag, så sökte bildkällor i min fars enorma boklager och skissade. Mest av allt spånade jag nya idéer. De kommer oftast av sig själv vid miljöbyte. Har också planerat framåt till ungefär bok fem, kommit på titeln på en av dem, gått promenader och lyssnat på SF-podcasts. Så mitt huvud har inte varit på någon semester. Tyvärr tror jag att jag kanske inte är kapabel att ha semester från skrivandet. Eller sen någon gång långt in i framtiden, när jag har tid att skriva och illustrera på normal arbetstid, då kanske jag kan ha semester…

Men har ju tvingats att ta det lugnt, eftersom jag haft dåligt nät och barnen och föräldrarna att umgås med. Kanske det är bra (även om det ibland kokar av otålighet i kroppen). Ännu en vecka har jag kvar tills min ferie är slut. Då börjar dubbeljobb och regelbundna cykelturer av och an till jobbet. Hurra! säger jag med lite bävan. Trots att man längtar efter att få jobba, så betyder det inte att det är lätt att jobba sen när man kan. Men tänker inte gnälla! Och ska nog slowblogga mig genom juli också. Men har satt upp lite restriktioner: jag får bara blogga när jag jobbat bra, som belöning alltså… är inte det lite fiffigt tänkt? Inte heller sociala nätverk tänker jag förbjuda: utan använda dem som belöning. Jag får titta in på fb/twitter/googlereader när jag nått små delmål. För man behöver ta pauser och vara lite ”social”, och i juli är det HELT TOMT på jobbet så… dessutom kommer jag troligen att vara ensam hemma i en vecka när resten av familjen åker norrut. Jag har helt enkelt inte tid att komma med detta år… ser också fram emot det med en blandning av lättnad och bävan. Vara utan familjen en vecka… men ha TID!

Följ bloggen så får ni se hur det går.

Vilken bra lista på kommande böcker!

Janina på Bläddra! Bläddra! har tagit fram de intressantaste höstböckerna! En fin lista (och tack tack tack för att jag fick vara med!!). Blev själv väldigt nyfiken på många av böckerna… Guus Kuijer har jag t.ex. aldrig läst, men efter att ha läst hans fina tacktal i SvD så blev jag inspirerad att ta upp någon av hans böcker. Och Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, har redan hört att det är en kommande kultbok…

Snart ska jag rusa till biblioteket och hämta The Weird-boken (VanderMeers som redaktörer) som jag fick dem att köpa in. Bra läsning till midsommaren… För i dag ska jag ta ungarna till mina föräldrar, så det blir ingen blogg på en vecka!

Trevlig midsommar! (här åskar och regnar det nu, men det gillar vi, särskilt dottern som absolut skulle ut…)

Mycket och lite samtidigt och slow blogging

Har en känsla av att ingenting händer när jag är hemma med ungarna.

Men samtidigt händer det massor: Har fixat färdigt ett litet layoutjobb och levererat produkten, läst 15 uppsatser, handlat och lagat mat förstås och diskat, vattnat blommor (och fotograferat dem), sett filmer och fotboll på TV, varit på bibliotek med ungarna, flera gånger, läst högt ur boken åt sonen (nu är vi på kapitel 13, och hittar massor av dåliga formuleringar och lite ologiskheter också, alltså världens bästa skrivtips: läs texten högt, gärna åt en annan person!), fått så fina kommentarer på bloggen och hittat fler intressanta författare på nätet att följa, insett att jag nu finns som debutant på Svensk bokhandels sida (och troligen i deras höstkatalog, men har inte den själv, borde kanske beställa den…), sonen fick simskolediplom, planerar en paneldebatt jag ska leda på måndag i Korpoström (spännande ska det bli! Vi ska diskutera bilder och verklighet… intressanta människor i panelen!), har gjort färdigt ett par illustrationer till boken, och planerat fler nya, sökt bildkällor, och t.o.m. hunnit lyssna på skrivpodcasts och lärt mig Hollywood-formeln och tänkt ut hur den passar på Bok 2.

Så hur kan det kännas som om jag inte får något gjort? Märkligt. Kanske för att de där stora sakerna inte är färdiga ännu (avhandling, Bok 1)? Men med små små steg rör det på sig. Måste påminna mig om att glädjas över de små stegen också. Kan nu verkligen inte sitta och känna att jag är ineffektiv. Verkligen inte. Bra att skriva ut det här!

Tyvärr kommer jag att utöva lite ”slow blogging” (bra koncept som jag plockade upp här) nu igen: familj och jobb kallar. Men den här veckan har jag också förstått hur oerhört värdefullt det är att lägga ner tid på att ha en blogg och en nätnärvaro: Man hittar de där fantastiska människorna som håller på med samma saker som man själv, det är väldigt fint. Det ger också mycket energi, och mening.

Men nu ska jag gå och tvätta toan!

(this blog post was powered by coffee)

Tidigt bildexperiment till Bildbindaren

Såsat runt med mina webbplatser och bestämde mig för att använda min Flickr-sida som illustrationsportfolio. Laddade upp en drös gamla illustrationer där. Och hittade t.ex. den här bland mina mappar:

Den här hade jag med mig när jag träffade min förlagsredaktör första gången (det är olja på tjockt papper). Den föreställer en bifigurs hand och klänning. Hade först tänkt att jag ville göra oljemålningar som illustrationer till Bildbindaren (för att det passar tematiskt med handlingen!). Men stilen utvecklades bort från detta, när jag dessutom lärde mig att arbeta digitalt (vilket går MYCKET snabbare). Ändå är jag nöjd med den här bilden, så den får vara med i portfolion. Så är det, man provar sig fram, gör kanske något helt ok, men så passar det inte in i helheten, eller passar inte annars bara. Det uppstår en massa sidoprodukter som aldrig trycks eller når ända fram, ändå är dessa försök troligen mycket nödvändiga. Om man inte provar så kan man inte veta om det funkar… detsamma gäller skrivandet!