Varför vill man bli publicerad?

Tycker Maria har ett bra svar på den frågan. Så är det för mig också. + att jag dessutom också gärna gör bilder som når ut till andra. Och på samma sätt som Maria så är jag mycket ambitiös på det området, men inte så mycket på andra…

Just i dag är jag lite kluven. Satt i går kväll och brann fram text på nästa bok. Hann bara sitta någon timme. Men har kommit in i ett skede där jag kan glida in i boken när som helst och göra bara lite, utan att tappa trådarna. Det betyder att den surrar på konstant i bakhuvudet. Samtidigt så är det en pusselvecka. Ungarna är hemma, men jag har uppsatser att printa och läsa, doktorsdisputationer att lyssna på (ska dit alldeles strax, är mycket intresserad av ämnet och vill försöka norpa åt mig en bok). Just nu känns det jobbigt att bara ta sig till duschen. Skulle vilja jobba på böckerna. Men samtidigt vill man ha semester och hänga med ungarna. Det jag hoppas på är att så småningom lyckas skapa en situation där jag får tillräckligt betalt för skrivandet/tecknandet att jag kan göra det på ”arbetstid” och inte vara tvungen att jobba hela tiden.

Visst är det möjligt att ha ett ”dagjobb” och skriva. Men det är tungt. Mycket tungt. Men där måste man börja.

2 thoughts on “Varför vill man bli publicerad?

  1. Man borde ha två liv, ett som är ekonomiskt balanserat och ett där man har tid med familj och skapande. Jag har ett vanligt jobb, och gör illustrationsjobb vid sidan om. Ungefär som du då. Mig irriterar det enormt att allt hushållasarbete tar så mycket tid från skapande. Vi delar på sysslorna, men ändå, hur många tvättmaskiner har jag inte tömt i superspeed för att hinna måla, bara för att upptäcka att maten måste börja lagas just när jag är klar. För nästan ett år sen svalde jag stoltheten och skaffade städerska. Det hjälper. Och färdiga matkassar har också gett mig flera extratimmar. Inget vandrande i butiken mer. Och faktiskt, teveförbud för ungarna. De första veckorna var gnälliga, men nu när de vet att de inte får se, så börjar de spontanleka mycket lättare. Och jag måste inte hålla koll på klockan och det dåliga samvetet över hur länge de nu har hängt vid teven är borta. De har filmkväll nu som då, men slötittandet dagligen har vi slopat. Har ingen patentlösning tyvärr…

    • Har funderat på städhjälp ibland när det känns som tyngst, men så har vi ändå inte skaffat det. Som tur har jag en partner som gör mycket hemma, men när det t.ex. är jag som är hemma med ungarna nu i juni så är det ju automatiskt så att man borde göra mer hushållsarbete. Eller jag får i varje fall dåligt samvete om jag inte gör det. Just nu känns det också som om vi inte har råd, och något annat är det också som inte känns helt bra med att anställa städare, men det är inte alls någon sak jag har en klar åsikt om…

      Borde införa mer tv-begränsningar åt minstingen nu, hon ser för mycket på film…. men spontanleker gör de rätt bra nu, trots TV:n!

      Pust, det är nog ett pusslande. För att det ska funka måste man verkligen anstränga sig för att skapa arbetstid… och det är inte alltid så lätt när man känner sig som en skurk som kräver att andra ska ge upp sin tid. Då kan jag verkligen förstå att man anställer städ- eller t.ex. barnvaktshjälp… har övervägt det sistnämnda faktiskt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s