Romans

Läs detta inlägg av Simona Ahrnstedt. Har läst artiklar på olika ställen om att romance är ”nästa stora grej”. Och Simona skriver att förlagen vill ha det. Eller förlagen vill förstås ha välskrivna, dramatiska, engagerande och gripande berättelser. Men det verkar som om det varit lite för svart och ångestfyllt i litteraturen ett tag, och nu önskar ”man” mer ljuvlighet och romans.

Jag har inget emot romancegenren, inte alls. Men har jag läst det? Nja, inte mycket ”ren” romance (var nu sen gränsen går för denna genre, det finns ju också fantasyromance, som kanske är lite mer min grej). Hade en fas för 10 år sedan då jag läste igenom alla Marian Keyes böcker (det var då alltså de fyra första, sen har jag glömt henne tydligen, och det har ju kommit många fler böcker nu). Och det var ju roligt, mycket underhållande, minns dem bra också. Är nu halvvägs genom Simonas första bok Överenskommelser, men har inte kunnat ta upp den efter att det började bli lite spännande och jag var så uppslukad av karaktärerna och berättelsen att jag fick djup ångest av komplikationerna i deras romans, och måste av hänsyn till mina svaga dramanerver lägga boken på en liten paus. Jag kan verkligen rekommendera den, verkligen. Ska nog avsluta min läsning bara jag lugnat ner mig med lite andra böcker först. (Och snart kommer Simona ut med bok två, hur ska mina nerver klara det?).

Så alltså. Jag gillar oftast böcker som har stark tyngd på det romantiska. Slukar just nu färdigt Murakamis 1Q84 del ett (som också var på en månads paus), och det som driver mig att läsa vidare är delvis kärlekshistorien i den, trots att den är inbakad i en massa annat. Jag borde alltså helt klart läsa mer romance, men det som kanske har stört mig lite i genren är att det kan bli lite konventionellt. Boy meets girl osv. Och pojkarna och flickorna får inte vara för vanliga för min smak. Men det finns så klart bra och dålig romance, precis som det finns bra och dålig fantasy. Det finns säkert en bredd i genren som jag tyvärr inte är så insatt i.

Hur är det med er som läser detta? Vad tycker ni om romantik och romance? Finns det alls finlandssvenska författare som är inne på något liknande romance? Eller är de romantiska elementen alltid en del av en annan genre här? Kärlekshistorien måste ju ändå som tema vara ett av de vanligaste i litteratur överlag… vad utmärker just romancegenren då?

Tur att romantiken är på väg upp i varje fall, för min bok två kommer att ha en romans som huvudsaklig handling, men i en annan värld än denna.

10 thoughts on “Romans

  1. Jag är så gott som alltid intresserad av att läsa om romanser. Själva genren Romance är jag dock inte bekant med, fast jag har för mig att jag har hört om Simona.

    Mina krav på romantik är att det inte får bli för förutsägbart à la Danielle Steel (det gör inget att man fattar att de kommer att få varann, men böcker där karaktärerna känns som stereotyper på föreställningar om kvinnligt och manligt beteende orkar jag inte riktigt med.) Men det är ofta det romantiska som gör att jag blir extraintresserad av människorna i en bok. Det, eller att de är bra på något, som Katniss träffsäkerhet i Hungerspelen eller Karous talang att teckna i Daughter of Smoke and Bone (nu halkade jag in på ett sidospår här, ursäkta).

    • Vi tycks ha ungefär samma krav och inställning till romantik. Just precis könsstereotypier stör mig. Efter att jag skrev inlägget började jag fundera om jag också stör mig på heteronormen. Kanske inte så mycket. Jag är ändå själv heterosexuell, men kan ändå tycka att en homosexuell kärleksskildring kan vara precis lika gripande när den är väl skriven: kärlek och förälskelse är ändå något man kan identifiera sig med oberoende av könet på de inblandade. Men det att kvinnor alltid vill ha samma saker (och kan nu inte uttala mig om det alltid är samma saker kvinnor vill ha i romanserna, men anar att det är så…) är störande.

      Jag gillar också att läsa om talanger! Och jösses nu måste jag ju läsa Daughter of Smoke and Bone eftersom min figur i Bildbindaren har just den talangen… Såg att du skrev om den förut, så har noterat att det är en läsvärd bok… gäller att få sina klibbiga fingrar på den ännu…

      • så fort jag hinner ut på promenad så… jag testar nu alltså audible. Gillar ljudböcker men tycker de är för dyra. Men vi ska se om man sparar på att testa detta.

  2. Har du läst Kazuo Ishiguros Never let me go? Romance låter Harlekin i mina öron, men i just den här boken finns en romans som är så stark och så bräcklig att man dör. Och det är på inget sätt konventionellt. Hur hinner du läsa så mycket?

    • Jag har hört om den (på en konferens där en litteraturvetare analyserade den, så har ganska ingående kunskap om vad den handlar om :)), vid något skede ska jag nog läsa, eller låna den på bibban i varje fall…

      Harlekin är ju en del av romancegenren, men har aldrig själv läst, har nog stora fördomar om den typens serieproducerade böcker… men igen så betyder det ju egentligen att jag inte vet något om dem.

      Hur jag hinner läsa? Jag har funderat mycket på det nyligen, ska svara i ett inlägg!

  3. Har läst högar med harlekinar i tonåren, i smyg förstås. De har nästan alla samma intrig, men platserna och tiderna byts ut. Oftast så här: 1. Vacker, ofta sorgsen ung kvinna kommer till ny plats (som sällskapsdam till åldrig kvinna i ensligt slott till exempel) 2. Hon träffar av en slump en man som är stilig men av missförstånd blir hon arg på honom. Hon tror oftast att han är någon obetydlig person, inte t.ex. en rik greve som oftast är fallet. 3. Hon blir uppvaktad av någon som verkar perfekt men på riktigt är en usel skurk. Greven försöker få henne att förstå att hon blir lurad men hon lyssnar inte. 4. En annan vacker kvinna kommer in i bilden och förför greven, som ändå i smyg djupt älskar kvinna nr.1. 5. Hon förstår sitt missförstånd men då är det redan för sent, greven har förlovat sig med den andra kvinnan. 6. Hon packar sina väskor och allt är så hemskt förtvilat ledsamt. 7. I sista stund dyker greven upp igen, har sagt upp sin förlovning och friar till huvudpersonen. PS. Lägg till lite tantsnusk och längtan så är det en bestseller!

  4. Jag är nog lite allergisk mot romantik, av någon anledning, särskilt som bärande element i en roman. Visst finns det några få riktigt bra kärlekshistorer också, som känns äkta och gripande, men oftast om jag gillar en romantisk bok så är det trots romantiken snarare än på grund av den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s