Fantasins baksida

Ensam i huset. Försöker hitta till ett lugn som behövs för att kunna jobba vidare. Familjen körde iväg norrut. Vinkade till de små ansiktena i bilen. Sa till chauffören att han skulle köra försiktigt, sa det några hundra gånger. Sa att jag ville ha regelbundna sms, helst vill jag ha dessa meddelanden med fem minuters mellanrum. Men jag får nöja mig med att få dem när de pausar, och kommer fram. Men tyvärr så räcker inte det heller. För sen är de framme, och jag är inte där. Och om jag inte är där kan ju vadsomhelsthända. Det finns tusen faror, som jag inte är medveten om, och därför blir de större, som osynliga monster i de bästa skräckfilmerna. Ibland är det inte så kul med bra föreställningsförmåga och fantasi.

Men man förstår ju hur fantasin utvecklats hos människan: för att kunna förutse katastrofer. Nu använder jag den istället för att hitta på historier. Och försöker påminna mig om att det inte är någon poäng med att oroa sig, det har ingen nytta alls i just denna situation. Snarare borde jag pusta ut och försjunka i arbetet. För nu har jag egentid så det gränsar till ensamhet. Nästa gång jag bloggar har jag antingen a) försjunkit i ett melankoliskt tillstånd av vansinne, eller b) fått jobb gjort (möjligen gjort färdigt Boken).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s