Författare och pengar och karriärer

Simona Ahrnstedt länkade till en artikel där den svenska författaragenturen Salomonssons representanter uttalar sig om att sälja svenska böcker till den engelskspråkiga marknaden.

Det här citatet tyckte jag var intressant:

Whatever impact the agency has had on the industry, there’s one area where there’s still work left to be done — getting the word out to Scandinavian writers. When English speakers want to learn about becoming a writer, they do a quick bit of internet research and read about everything from publisher slush piles to agents to self-publishing. Swedish blogs, however, tend to focus on the craft of writing, says Drake, perhaps because modest Swedes are reluctant to talk about how to monetize their work. The end result is that seeking out an agent still isn’t necessarily an intuitive step for a budding Scandinavian author. As a result, Salomonsson Agency attends writers’ workshops to procure talent.

Att söka en agent före man ens fått en bok publicerad är väl otänkbart här. Men i t.ex. USA går det väl till så att författaraspiranter skickar sina manus till agenter först, sen försöker agenten sälja in manuset hos ett förlag. Men tänkte alltså på detta med att bloggande författare eller blivande författare inte skriver om hur man ska ”monetize” sitt arbete, göra pengar av det alltså. Jag tänker på de bloggar jag läser (se min blogroll nedan), så stämmer det kanske att pengar sällan är ett diskussionsämne. Men det kommer nog fram ibland. Många är mycket tydliga med att det är svårt att klara sig ekonomiskt på att bara skriva böcker (och det kan förvåna mig att författare med flera publicerade böcker fortfarande har svårt med ekonomin, det är också rätt deprimerande). Och vissa nämner ibland (sällan) att de har olika idéer och planer på hur skrivandet kunde göras ekonomiskt mer lönsamt.

Men i Norden är vi nog inte alls lika penga- ock framgångsfixerade som i USA. Det finns förstås helt tydliga orsaker till det: här förknippas konst fortfarande med ointresse av ekonomiskt framgång (det är kanske ett europeiskt drag, det kulturella ska inte besudlas av det ekonomiska); konkurrensen är kanske fortfarande inte lika hård som i den engelskspråkiga världen, och det gäller i synnerhet för den svenskspråkiga litteraturen i Finland, och ju mera konkurrens desto påhittigare måste man vara för att ”sälja sig”; man talar inte om pengar i vår kultur, man är inte lika öppen med löner eller karriärstrategier, därför bloggas det mindre om det, man är rädd för att avslöja för mycket osv. Någon som kommer på fler orsaker till att det är så hos oss?

När det gäller agenturer har tanken inte ens slagit mig att skicka något till en. Jag har trott att det är de som ”headhuntar” författare. Jag har nog övervägt att skicka en portfolio till illustratörsagenturer, men så vitt jag vet finns bara en i Finland… Så här har jag nog lidit av ”jag är inte tillräckligt etablerad ännu” och tänkt att det är något man förhoppningsvis kan fundera på längre fram. Men varför inte nu, tänker jag sen (men då kommer osäkerheten krypande, jag är nog inte tillräckligt intressant).

Sen det här med framgång. Det är nog svårt att skriva om det för oss nordbor. Man får ju inte skryta, man får inte verka för kalkylerande, man får inte vara självgod, men man ska inte verka desperat heller, man får inte tigga pengar, man får inte ”sälja sig” osvosv. Man ska behålla sin integritet, det är viktigast (och visst är det ju viktigt, tycker jag). Men är det inte lite väl många vettiga, naturliga, behövliga strategier som aldrig diskuteras för att gränsen för vad som är värdigt är överdrivet snäv?

Själv har jag aldrig känt skam eller hämningar när det gäller att prata om löner och arvoden, och hur mycket pengar man tjänar osv. Tvärtom tycker jag det är viktigt att vara öppen med det för att få en känsla för vad som är rimligt och rättvist. Men så har jag gjort några klavertramp och frågat fel personer om deras löner och fått onda ögat och blivit försiktig. Men vad jag nu ville säga med det här är att jag tycker det vore intressant att läsa hur andra resonerar om sina karriärer. Vad drömmer ni om, och hur har ni tänkt gå till väga för att nå dit?

8 thoughts on “Författare och pengar och karriärer

  1. så bra igen.
    Ska försöka svara kort.Svaret på din sista fråga blir:
    Jag vet inte. Jag blundar. Och kör. Tutar ibland.

    • hehe, min strategi är att jag tror att jag har koll men sen hänger ändå allt på tillfälligheter och sist och slutligen kör jag också på ganska blint (eller på någon sorts känsla).

  2. Jag tror din lista över orsaker till att det är annorlunda hos oss jämfört med USA är ganska komplett. Där headhuntar nog agenter aldrig författare. Här vet jag inte hur praxis är – jag blev headhuntad, men jag vet inte om det är vanligt eller ovanligt. Min agent sköter dock bara utlandsrättigheter. I USA är det ju för domestic sales de har agenter i allmänhet.

    Och ja, jag håller helt med dig: här är det inte fint att bry sig om marknadsföring, att nå ut, att planera sin karriär. Här skall man bara bry sig om Konsten, som enligt vårt (europeiska?) sätt att se är helt oförenlig med Brödfödan.

    • ska precisera: konst fick inte besudlas av pengar efter att estetiken uppstod på 1700-talet (i Tyskland och Frankrike, någon engelsk filosof var väl med på det också) vilket innebar att konst separerades från t.ex. vetenskap och hantverk + efter att konstinstitutioner grundades med det estetiska konstbegreppet som grund under 1800-talet och myter som kreativa genier uppstod under samma period. I slutet av 1800-talet hade sedan ett konstfält bildats i Frankrike där folk kämpade om makten att få definiera vad som är konst och vem som får vara konstnär (det här är sociologen Bourdieus teori). Eftersom konsten drevs framåt av konstnärer som tog avstånd från borgerligheten, tog man samtidigt också avstånd till pengarna. Intressant nog var de flesta avantgardekonstnärer ursprungligen från en borgerlig medelklass (vissa enstaka var också från adeln), de gjorde alltså en ”fadersrevolt” om man tolkar det i freudianska termer… samtidigt var det tack vare borgerskapets köpkraft som konstfältet utvecklades och kunde existera. Paradoxalt!

      Förlåt kunde inte låta bli att föreläsa lite… kände att det var lite slarvigt av mig att bara skriva ”europeisk”… Men det här mönstret finns ännu kvar till en viss grad i det västerländska konstfältet som blivit ganska globalt, men både nyliberalism, marknadsekonomi och den digitala revolutionen nöter på det…

      Ja så här försöker man navigera mellan konsten och pengarna, när de ändå alltid är beroende av varandra.

  3. Så är du klar med boken eller vansinnig nu?

    Märkte också det där med agenturer i engelskspråkiga stora världen då jag surfade omkring på författarsidor. Amerikanska och brittiska förlag läser sällan sånt som skickas in direkt utan låter agenturerna sköta första sållningen. Det betyder att det finns ännu en mellanhand som ska ha sin del av det boken eventuellt säljer, men det är en sån mellanhand som möjligen pressar upp den procent författaren får. Där är både antalet manus och antalet potentiella bokshoppare så mycket större.

    Jag tror att författare och andra konstnärer här i Finland har väldigt höga konstnärliga ambitioner och rätt tydliga mål, men dålig uppfattning om vad man kan ställa för ekonomiska mål. Att leva på sitt skapande, vad betyder det? Det är väl lite fult att ens tala om sånt. Själv tror jag på lapptäcke av vanligt jobb och skapande jobb, trygghet och frihet, men samtidigt en kamp om tiden.

    • hihi, tänkte att jag borde skriva in en liten parentes i slutet av inlägget att jag inte riktigt ännu är vansinnig, men en bild blev färdig idag + jag hann fortsätta på en annan.

      Lapptäcke tycks vara det som jag håller på med nu redan. Och troligen fortsätter det så ett tag till, men man kan ju sträva efter att göra de lappar man tycker bäst om att bli lite större. Eller det är alltså mitt mål.

    • Men alltså. Konsten ÄR det viktigaste.
      Jag är glad om någon vill publicera det jag skriver. Om jag får hyfsade recensioner och folk blir kära i texterna. Det räcker. det är målet.Det är nog och därför jag skriver. Karriär hör liksom till bankvärlden och Momos fiender.
      Kanske skulle jag tänka annorlunda om jag blev världsberömd över en natt. Men tror mer på att jag sku bli argsint och demonisk och fly till en annan planet. Vidrig absolut. Jag tål varken brännvin, socker eller berömmelse. Blir snurrig av sånt.
      Men alltså vad menar du med karriär. Egentligen? Hur tänker du kring det?

      • Jag tror också att man måste fokusera på konsten, det man gör, allra först. Man gör det för att man älskar det, och man blir bättre på det när man gör det. Sen kräver det kanske att man når ut med det man gör, för att man ska kunna ha en yrkesidentitet. Och då behövs t.ex. förlag, eller utställningar, beroende på vad man gör, och sedan både symboliska och ekonomiska belöningar (så att man kan bidra till hushållskassan, heh).

        Jag är själv ganska kluven till ”karriären”. Å ena sidan är jag ambitiös och nästan tävlingsinriktad (och jag går igång på utmaningar). Samtidigt så tycker jag också att det är lite generande att lyckas, är rädd för framgång samtidigt som jag vill ha den, svårt att beskriva… Det jag vill göra är att skapa, beröra andra, göra någon skillnad, belönas så pass mycket att jag kan fortsätta skapa. Så en karriär för mig betyder att jag lyckas få den yrkesidentitet jag behöver för att få skriva och teckna etc. Jag är väldigt medveten om vad som krävs socialt för att det ska bli så, men samtidigt vet jag att extremt mycket beror på tur och sammanträffanden.

        Jag tycker inte att jag kommit särskilt långt på min ”karriär” men den är på väg åt rätt håll, genom underliga kringelikrokar som ändå har varit nödvändiga, och underligt nog motsvarar den rätt långt vad jag önskade som 20-åring. Man liksom nöter in sig själv i ett sätt att vara efter att man förstått vad det är man vill vara.

        Ja så… karriär för mig är att hitta min yrkesidentitet, och uppnå mina mål… (och få en inkomst, jösses, man är ju hela tiden bara några steg från den ekonomiska nollpunkten, inom akademia hänger jobbet på en skör tidsbunden tråd)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s