Vansinnesdåd

Chockad över nyheterna. Någon galning igen som skjutit folk. Denna gång på en midnattspremiär i USA av nya Batman-filmen. Jag funderade på att gå på den idag. Men vet inte om jag kan. Tänker på paniken, på folk som förlorar barn, familjemedlemmar. Och tänker på vad det är för sorts person som gör sådant. Jag börjar bli lite trött på att fundera på dessa personer, dessa unga män. Men vilket lyxproblem jag har då: ”jag börjar bli lite trött”, som om det har någon betydelse. Eller har mina funderingar en betydelse?

Men man undrar (igen), hur är denna avsaknad av empati möjlig? Vad är det i människor, i kulturen, i den samverkan mellan individen och gruppen, som ger detta resultat? Visst det är långt borta den här gången. Förra sommaren var det närmare. Och i Finland har vi haft flera av dessa fall (men här verkar gärningsmannen ofta ta livet av sig själv också). Avståndet har ingen betydelse (särskilt inte i dag då nyheter sprids snabbt över hela klotet). Det är samma galenskap, eller hur? Truth is stranger than fiction, eller ska vi säga mycket mycket hemskare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s