Tiden

Hade en diskussion med barnen häromdagen. Jag sa något om att ”när jag var barn så…”, och båda ungarna frågade mer om hur det var när jag var barn. Jag sa att tiden gick långsammare då, eller åtminstone kändes det så. Nu tycker jag tiden går så snabbt att man knappt hinner med. Sonen sa att han också tyckte tiden gick snabbt. Jag funderade en stund på om det kan bero på att jag hade färre tv-program och digitala spel osv. när jag var barn på 80-talet. Visst hade man ett överflöd av serietidningar och böcker och liknande (och lite barnprogram, och ett Donkey Kong-spel som man fastnade i någon sommar). Men jag hade ofta tråkigt. Ofta. Och då går ju tiden långsammare.

Nu blev jag lite rädd att sonens tid går för snabbt, för han har för roligt och för lite tråkigt. Men sen kom jag ihåg hur irriterande jag tycker det är med prat om hur vi borde ha mer tråkigt och leva långsammare, och hur särskilt barn borde ha mindre stimulans och tvingas vara lite kreativa själva. Tycker sådana omdömen är lite moraliserande. Jag har nämligen aldrig upplevt att tv och spel skulle ha hämmat mina barns kreativitet. Tvärtom hänger de upp egna historier och rollekar på det de ser i filmer och spel. På samma sätt som man gjorde före det fanns tv och spel (då använde man väl sagor och annat för att stimulera fantasin).

Men jag tycker att det är lite hemskt att sonen inte upplever den långsamma barndomen… Eller är det hemskt? Nyss låg han i soffan och orkade inte hitta på något att göra. Han låg säkert en halvtimme där, utan att göra något. Så visst kan han ha tråkigt också. Undrar vad han tänkte på den där halvtimmen och hur snabbt tiden gick då?

Jag har extremt sällan tråkigt nuförtiden. Jag sa åt barnen att det var för att jag har hittat på jobb åt mig själv, och att det är jobb jag faktiskt vill göra. Varje stund tänker jag på dessa jobb, så det finns inget utrymme för att ha tråkigt, förutom när man är för trött för att orka hitta på. Men pga av allt jobbande så flyger tiden fram. Jag försöker konstruera saker att längta efter. För längtan saktar ner tiden. Som när jag var gravid, då gick tiden lite långsammare för att man väntade, och jag försökte se det som en bra sak för livet kunde bli lite längre då.

Konstigt hur tiden är flexibel, tänjbar.

Jag tänker i varje fall inte sitta och oroa mig för att jag eller barnen har för lite tråkigt. Livet är som det är.

Och apropå långsamhet. Är lite slö på nätet nu, orkar inte göra spår av mig här. Barnen är hemma igen. Jag jobbar vidare med alla mina jobb. Har glömt kroppen en vecka och börjar må deg, så ska nog vara ute också. Och inte så mycket här. Man gör så som det känns bäst.

2 thoughts on “Tiden

  1. Undrade just när du ska skriva nåt som jag vill kommentera… Jag vill också ligga en halvtimme på soffan utan att göra något. Klok son du har.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s