En debutant och Hoppet

Det fladdrade ordentligt i magen på mig när jag läste Debutantbloggens senaste inlägg. Det är Sofia Hallberg som skriver om känslan av att ha sin första bok (Mina fräknar) färdig framför sig. Jag har börjat fundera mer på hur det kommer att kännas för mig. Vågat fundera på det alltså. För hittills har all energi gått till att jobba på den.

Å ena sidan vill jag inte göra en så stor sak av det, för min egen skull. Så att livet inte kommer helt ur balans. Det är ju en topp, en enorm personlig framgång för mig, men också det positiva som sker i livet kräver energi. Och sen vill jag inte få för höga förväntningar heller. Inte förvänta mig något alls av reaktionerna. Just nu har jag ingen aning om vad läsare kommer att tycka. Inte en blekblå aning. Det kan lika väl bli flopp som succé eller bara ett blekt mjää. Och jag vill inte heller förvänta mig att det ska bli lättare att skriva nästa bok, för då kommer jag troligen bara bli bitter. Jag kan inte förvänta mig något drömscenario heller, där jag skulle få sitta och skriva böcker och illustrera dem varje dag, utan ekonomiska bekymmer. Det funkar inte så. Så jag lever inte i någon illusion om att jag nu har ”fixat det”, att allt kommer att glida på. Att det som varit före den här stunden var det svåraste och nu är det bara smooth sailing. Så funkar inte livet.

Men jag skulle inte heller göra det här om jag inte hade hopp: hoppet om att faktiskt få fortsätta arbeta med detta. Faktum är att jag redan har arbetat med att skriva och illustrera länge, jag är redan där. Den här första boken som jag har gjort nu, den är ”bara” ett steg i att kunna fortsätta (ett ganska stort steg). Men som sagt. Man kan inte jobba så här som jag gjort om man inte hade hoppet.

Men läs Sofias text! Hon uppmuntrar också alla som drömmer om att bli utgivna att inte ge upp hoppet. Jag säger också: ju mer man arbetar på det, desto bättre blir man, och desto mer ökar chansen att man når sitt mål. Ger man upp kan man ju aldrig veta vad man har i sig.

4 thoughts on “En debutant och Hoppet

  1. Jag skall läsa Sofias text strax, men måste bara säga: Du skall gläda dig åt prestationen! Det är en ren, ogrumlad glädje som är oavhängig mottagande och framtid. Det är inte lätt, jag vet, vi vill så lätt se framåt hela tiden. Men du har gjort ett stort jobb, och du har gjort det så bra du kunnat, och DET skall du glädas åt och fira! Sen hur boken tas emot är en helt annan sak, och kan kräva separat firande :-)

    • Åh, fick en tår i ögat av din kommentar. Ska försöka komma ihåg det. Tänker för mycket framåt ofta… men är nog också mycket nöjd – redan :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s