Ekonomiskt tänkande

Jag håller på och förkovrar mig i ekonomiskt tänkande för tillfället. Det har varit en liten brist i mitt avhandlingsskrivande att jag inte har koll på kulturekonomi, eller ekonomisk forskning. En varning förresten, det här inlägget kommer att spegla mitt sätt att tänka och komma till insikter och skriva: dvs. totalt kaos, famlande i mörker, gröt, mos, som ett steg i taget leder till enstaka fraser som förhoppningsvis innehåller något budskap som är relativt klart formulerat. Men har märkt att min inlärning funkar bäst om jag bara följer det som verkar spännande och intressant, på ett mycket instinktivt och lustbetonat sätt. Och sekunden jag försöker systematisera läsandet och infosökandet och antecknandet så blir jag uttråkad och börjar hata det. Sorry. Men så här långt har jag ändå lyckats komma på 12 år i universitet (att jag är i slutskedet av en doktorsavhandling) så det tycks ju funka ändå.

Men ekonomi alltså. Det har ju snurrat på i huvudet ända sedan man insåg att man måste jobba för att klara sig (detta slog mig kanske i gymnasieåldern). Och ända sedan jag studerade lite bildkonst strax före millennieskiftet så har frågan ”Hur klarar man sig ekonomiskt på ett skapande arbete?” också snurrat på i huvudet. Nu forskar jag om just detta, med fokus på att söka stipendier.

Igår satt jag på arbetsrummet och grubblade. Har just varit på en mycket stimulerande danskurs, och har högar av anteckningsböcker där jag funderat på hur jag ska få skapa allt möjligt och få betalt för det. Igår satt jag mest och tänkte på min egen ”karriär”. Nu har jag turen att ha en inkomst till slutet av 2013. Men jag måste ju faktiskt börja förbereda redan denna höst för vad jag ska göra 2014. Varifrån ska jag söka finansiering/jobb eller möjligen fortbildning i företagande kanske? Man kan nämligen INTE räkna med universitetsjobb, det är rena oförutsägbara sammanträffanden om sådana blir lediga (och om man då råkar vara den mest meriterade). Jag skriver oftast dagbokstext om dessa funderingar. Och det slog mig rätt nyligen att jag kan titta på vad jag själv skrivit under åren som en del av forskningsmaterialet (det är alltså autoetnografiskt material). Jag har ju hunnit stöta på ett och annat i ”konstfältet”, eller där i utkanterna av dess gränser.

Så det att jag grubblar på min egen ekonomi, är inte alls bort från mina avhandlingsgrubblerier: och DET kallar jag fanimej arbetsekonomiskt tänkande. Men hur som helst. Jag har alltid tyckt att ekonomi som vetenskap är förvirrande. Alla dessa siffror, och försök till förutsägelser, och ändå så handlar det ju mest om psykologi. Ekonomi är liksom den mest flummiga vetenskapen, men samtidigt går den omkring i kostym och påstår sig vara korrekt och kvantitativ. Jag får inte det att gå ihop. Jag är ju humanist, och enligt fördomarna är det ju jag som borde vara flummig. Men jag misstänker att detta med vem som är mest vetenskaplig inte är en kamp om att skapa den mest säkra kunskapen, utan en kamp om makt inom universitet och vetenskapliga samfund (och en kamp om PENGARNA förstås).

Nå hursomhelst. Läser alltså nu en del kulturekonomiska texter, men insåg att jag behöver en annan typs text först: en som förklarar saker åt mig på ett populärt och samtidigt mer distanserat sätt än ekonomerna själva. Så läser nu med stort nöje Katerine Kielos Det enda könet, som handlar om hur teorin om den ekonomiska mannen har skapat en del problem för ekonomins anspråk till kunskap (och för hela f***ing världen). Visst boken är journalistisk förstås. Men den bekräftar mycket av det jag anat (och journalistik strävar ju också efter att komma fram till sanningar). Och boken ger mig en del tankar om detta med kulturekonomi. Konst och kultur har ju ett mycket ambivalent och paradoxalt förhållande till ekonomi (efter 1800-talet). Till exempel är konstnärsyrket ett kall, inget man gör för att bli rik på enklast möjliga sätt (eller så är det för de flesta). Inom den klassiska ekonomin ska allt kunna förklaras med egennytta. Hur förklarar man att det är så många som vill arbeta med skapande, om man då försätter sig i ekonomisk risk? Man kan ju säga att det är värt risken, om man sedan blir en levande legend om man lyckas, och att egennyttan fortfarande styr detta val. Bourdieus teori om kulturellt kapital passar också rätt bra ihop med den ekonomiska mannen och egennyttan: alla strävar egentligen efter mer resurser i konstfältet (pengar, makt osv.). Kärleken till konsten är bara en illusion.

Är den? Som en person som själv skapar ”konstnärliga produkter” (vilket jag med rungande hybris anser att min kommande bok är) så kan jag ju ge Bourdieu delvis rätt: så klart strävar jag ju också efter resurser (jag behöver pengar för att betala mat, husrum, trygghet, kulturkonsumtion). Men det räcker inte till att förklara varför jag sätter timmar av obetald tid på att skriva och illustrera min bok. Skulle jag veta något om business och sätta samma tid på att investera rätt eller något sånt, så skulle det nog vara mer riskfritt och ge mer framtida belöningar och resurser. Det ligger helt enkelt något i kärleken till konsten, hur pretentiöst det än låter. Glädjen i att skapa något nytt, och se resultatet. Det överglänser möjliga belöningar man kan få senare.

Så sånt tänker jag på. Tänkte att jag använder bloggen idag för lite samlande av tankar. Jobbar nämligen hemma pga golvtorkmaskiner och borrljud på Arken (hur mycket pengar sparade de där när de satte plastmattor på fuktiga betonggolv och nu måste de renovera efter bara några år?). Dessutom sparar man ju lunchpengar och kan läsa liggande i soffan (vilket är skönare för ryggen än att sitta, och det besparar samhället pengar då jag inte riktigt ännu behöver hälsovård för min stillasittande livsstil). Men allt detta ekonomiska tänkande gör mig också väldigt, väldigt trött på världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s