Ja så är det

För er som av någon märklig anledning inte ännu hört talas om den här bloggen, så länkar jag dit. Lady Dahmer tar gång efter gång upp intressanta och viktiga feministiska teman. Till exempel det här inlägget som hon skrev i dag om att icke-feminina kvinnor upplevs som hotfulla. Hon beskriver en ganska alldaglig händelse i en bar, och jösses vad jag känner igen mig…

Nu är jag ju inte ute i barer så ofta mer pga ungarna, och att jag inte har lust. Men jag har ju levt ett tag och upplevt det ena och det andra. Hade kanske hunnit glömma en hel del redan också… en hel del som just har att göra med att uppfattas som mindre feminin. Nu tycker jag ju själv att jag har mina ”feminina” sidor också, och behagliga (alltså jag är väldigt snäll, men jag har mina gränser), men jag brukar inte vara behaglig mot folk som beter sig obehagligt mot mig. Och det får man sota för ibland.

Minns t.ex. en incident då jag försökte visa med kroppsställningen att en man var för påträngande (just när man satt i ett gäng i en bar, med en del okända människor, jag vände ryggen mot honom) och han blev frustrerad och tog strypgrepp på mig och stack sedan iväg före någon hann säga något. Det är obehagligt nog med fysiska angrepp, men jag får dessutom total panik av att ha händer runt halsen (typ black out panik adrenalin horror). Han blev förstås utkastad ur baren då vi klagade om det. Men det är inte enda gången som män blir arga, illa till mods, rädda, konstiga, frågar ut en (ganska ofta har jag fått frågan om jag är lesbisk t.ex. om jag verkar ointresserad av någon man) osv. för att jag inte betett mig tillmötesgående och snällt och behagligt (och dessutom är jag stor och osnygg och kan vara högljudd ibland och kan ta plats). Överhuvudtaget fick man ta MASSOR av skit från män i barndomen, tonåren och som ung kvinna. MASSOR. Det är ett mirakel att jag inte hatar män. Och det beror på att jag ser män som individer, och vissa av dem är helt ljuvliga och jag har många fantastiskt goda manliga vänner. De flesta män är trevliga… men man undrar varifrån all skit kommer. Det ligger ändå något äckligt i våra kulturella föreställningar om manlighet och kvinnlighet som gör att när någon inte passar in, så är det ok att säga vad som helst åt dem, eller t.o.m. bli våldsam och tappa alla koncept när det gäller artig och social samvaro.

Jag tänker att jag borde skriva oftare om sånt här, men jag har kanske hunnit glömma. Jag har levt i ett harmoniskt parförhållande i tio år, och har små barn. Jag träffar inte så mycket nya människor mer. Men som ung så var det inte mycket som förvånade mig, inte ens det där märkliga sjuka stryptaget. Det var ju sånt som man kunde vänta sig. Sjukt att jag tänkte så då. Men jag var nog arg också då (jag var kanske 19-20 när det där hände), och jag tog ingen skit. Ta ingen skit säger jag bara. Jag älskar mina sk. maskulina sidor, och numera älskar jag också att jag är lång och stor. Större än livet liksom, haha.

8 thoughts on “Ja så är det

  1. Den är helt klart min favvoblogg! Det finns så mycket som hon skriver som får mig att tänka ”exakt! Varför har jag inte tänkt på det tidigare?” Tex då hon skrev om att alla får röra kvinnors kroppar, om hur enkelt man accepterar oönskade beröringar och t.o.m tar det som komplimanger när man egentligen borde konfrontera beröraren.

  2. Huja, det finns av alla sorter. Var kommer de hemska ifrån? Vad har slagit fel i uppfostran eller livet för att man ska tycka att det är ok att behandla andra så nedsättande?

    • Tror att de som beter sig så ofta känner att de själva är offer av olika anledningar och att de då berättigar dåligt beteende med att det ändå är mest synd om dem… eller ngt sånt…

  3. Sjukt intressant att läsa om dina erfarenheter. Väldigt tråkigt också att du har varit tvungen få sådana reaktioner. Det får mig att tänka på inlägget http://pageboy.se/lindarebell/2012/07/29/dom-kallar-sig-man/ och reaktionerna hon fick i kommentarsfältet. Hur konstigt det är att man reagerar med ilska och till och med våld, för att man inte får det man vill ha.

    Du har en bra poäng det där med offer. Den aggressiva reaktionen är kanske också ett tudelat svärd. En del kvinnor avvisar män med ett sånt förakt att inte undra på att männen så småningom blir bittra och utvecklar ett sorts kvinnorförakt. Vilket i sin tur leder till att kvinnor kan vara osäkra och försiktiga i främmande mäns sällskap. Vilket eventuellt leder till mera förakt, från bägge håll. Ja, nu vet jag inte om jag kanske bara dillar och hittar på, hjärnan går för halv maskin.

    • Åh intressant text du länkade till!

      En annan svår sak är ju att situationerna alltid är unika, med olika individer med olika motiv och känslor osv. så det är hemskt svårt att tala generaliserande om det. Men jo du har nog rätt i att föraktet byggs upp på ”båda sidor”. Var och en måste ju slutligen stå för sina egna handlingar.

      För att precisera det som hände i mitt exempel, så var det en väldigt märklig situation. Jag var inte alls t.ex. festklädd, om jag minns rätt hade jag en stor ful grå ylletröja på mig… inte så inbjudande från början allts hah. Mannen som kom och satt sig bredvid mig fick jag direkt märkliga vibbar av + att man läser av de andras kroppsspråk också, som var att ”den här personen känner vi inte, eller är någon som vi vill ta avstånd ifrån”. Så råkade han sitta bredvid mig. Det är ju mycket möjligt att det är synd om den mannen, att han kände sig socialt utstött, och att jag borde ha varit mer tillmötesgående. Men det är inte heller på mitt ansvar att vara vänlig mot precis alla, särskilt då jag redan läst situationen som att detta var någon att undvika. Jag tror att i min situation handlade det inte om ”raggning” eller något sexuellt laddat, utan bara socialt. Så klart spelade kanske mitt kön in i det hela…

      Din länk fick mig att tänka på tafsning… tror det förtjänar ett eget inlägg (det blir så lång kommentar annars)…

      • Jag håller med dig att man inte är förpliktad till att vara vänlig mot alla bara för att undvika våld. Det skulle ju vara helt sinnesjukt. Man måste ju få välja vilka inviter man tar emot och man borde kunna ignorera någon utan att blir några fysiska konsekvenser. Och du slog nog huvudet på spiken i att det är nåt skumt med våra kulturella föreställningar om manlighet och kvinnlighet och vad som sker när nån inte passar in i föreställningarna. Se bara på Melodifestivaltjejen med hår under armarna.

  4. Pingback: Mera om tafsning och kroppen « Kolofont

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s