Tung lättnad

Har följt flöden (fb, twitter, instagram) från bokmässan ända sedan torsdag! Med stort nöje faktiskt. Även om det hade varit roligt att träffa alla spännande människor där, så är det ganska skönt att ta det lugnt hemma också (men nästa år ska jag nog vara där!).

Har fortfarande kvar hostan, och har skalat bort så mycket program som möjligt för kroppen började protestera på onsdag-torsdag. På onsdag (dagen efter att boken gick i tryck) var jag så slut att jag bara hade lust att gråta hela tiden. Att bara boka en verkstadstid till bilen var för mycket. Jag var i desperat behov av vila, så har nu tagit mig tiden att vila. Kändes som om flera års spänning släpper (och samtidigt håller jag på att starta upp ett nytt projekt), och det var väldigt tungt. Men känner mig bättre i dag, efter lite vardag, och efter att ha fått läsa lite, och skriva lite.

Är mitt i någon sorts övergångfas. Bok ett är i tryck, jag får släppa den nu. Har skrivit mot en deadline på avhandlingen, ska lägga fram ett par kapitel på ett seminarium snart. Har haft en stark lust att få försjunka i den, men det funkar bäst om jag får vara ensam och isolera mig. Så har försökt göra just det. Rensa bort så mycket annat som möjligt. Och nu på veckoslutet har jag tillåtit idéer till bok två komma fram. Hade en del insikter om huvudfigurerna och intrigen. Har ett enormt sug efter att få läsa också. Läser och lyssnar på flera böcker samtidigt, och håller särskilt på och kollar hur olika författare skriver romantiska intriger.

Men i dag måste huset städas inför A:s 4års-kalas (i dag kommer några dagiskompisar). Det ligger en hög med osorterade kläder på sängen och barnens pysselgrejer + diverse pappersskräp på matbordet. Men tänker: får jag detta fixat först bara, så sen får jag kanske skriva lite på kvällen igen. Hoppas. För det trycker på i huvudet. Det är smått frustrerande att inte få ta sig tiden när som helst. Men så är det nu bara.

Men man vet att det här skrivprojektet går bra, då det första jag tänker när jag vaknar (och jag är alltid en zombie på morgonen) är texten. Att lusten att skriva t.o.m. tränger sig igenom min morgonlångsamhet. Det är lite besvärande bara när texten också tränger ut barnen och hushållet.

Världens mäktigaste flicka

Igår kväll när jag skulle natta Agnes så låg hon bredvid mig och viskade fram ett hemligt mantra. ”Jag är världens mäktigaste flicka. Jag är världens mäktigaste flicka”, viskade hon i mitt öra. Så skrattade hon och sa ”Nä jag bara skojade!”

I dag fyller hon fyra år. Och man kan ju gott säga att i min värld är hon den mäktigaste lilla flickan. Det är ingen hemlighet.

Liten bildkavalkad. Hon är så rolig, fiffig, klok och fantastisk på alla sätt:

Min min säger allt: lycklig och förvirrad

Blir riktigt babysjuk av det här…

Tadaa! …?

Och i lördags fick hon mommos och moffas present: en magnetisk ritplatta.

Vilken tur jag har alltså… grattis till världens mäktigaste flicka!

 

Dagens gäst: Maria Turtschaninoff

I dag har jag den stora äran att ta emot en gäst på bloggturné! Maria Turtschaninoff är säkert bekant för de flesta som läser den här bloggen redan, så jag behöver kanske inte presentera henne så ingående… kan ju nämna att vi faktiskt gått på samma gymnasium, men i olika klasser, och misstänker att Maria inte minns mig från den tiden, hehe. Men vi lärde känna varandra via bloggandet för kanske ett par år sedan, då Maria upptäckte att vi skulle bli författarkollegor och ges ut på samma förlag (i början hade jag t.o.m. samma redaktör som Maria). Vet inte om jag nämnt det förut, men en av orsakerna till att jag skickade mitt manus till Söderströms för länge sedan, var att de gav ut just Marias böcker, och därför ville jag ha samma redaktör som hon!

Maria är aktuell med en ny bok: Anaché.

Och i och med Marias besök här får jag chansen att fråga sådant som jag gärna själv vill diskutera med henne. So here goes:

– I Anaché finns en hel del nya ord på växter, djur och annat vardagligt i akkadernas kultur. Tycker du att det är svårt att dra gränsen för hur många sådana nya ord man kan hitta på, före det blir för svårt eller obegripligt?

Ja, det är en av de saker som är absolut svårast tycker jag. Jag vet att vana fantasyläsare sällan har problem med många obekanta ord, ens i början av en bok – de tycker tvärtom ofta om dem, eftersom de skapar stämning och ger en vink om hurudan världen ifråga är. Jag själv hör till den kategorin. Men jag vet att mina böcker når många som annars inte läser fantasy, och de känner sig ofta hindrade av alltför många obekanta ord – de kanske inte alltid ens förstår att de är påhittade, utan tror att de borde kunna dem och blir irriterade. Så balansen är mycket svår. Jag har fått en del hjälp av min redaktör på den punkten, och skalade bort antalet fantasyord på de första 30 sidorna.

– Finns det någon speciell inspirationskälla till Anachés och Arras länder, t.ex. annan fantasylitteratur, eller filmer eller länder i vår värld?

Inte direkt annan fantasylitteratur (jag är naturligtvis helt unik, höh höh), men i högsta grad dokumentärer, faktaböcker och reseskildringar. Mongoliet och Nordamerikas indianer är de främsta inspirationskällorna.

– Vilka fantasyförfattare (eller andra författare) är du själv nyfiken på just nu?

Karin Tidbeck! Jag har inte läst något av henne än, men en svensk författare som blivit blurbad av Ursula LeGuin kan jag inte annat än vara vansinnigt nyfiken på.

– Finns det teman i Anaché som du lade märke till först senare, efter att texten var färdig?

Ja, sedan då jag började få kommentarer av tidiga läsare, som min redaktör, min första läsare och min översättare. Jag hade till exempel inte tänkt på att familjevåld och mor-dotterrelationer är så starka teman som de är.

– Nu har du ju läst en del recensioner redan: hur känns det? Tycker du recensenterna förstod vad du ville säga?

Ja, och det är verkligen en fantastisk känsla. Inte bara att recensionerna varit positiva, utan just att de förstått.

– Jag tycker att det är helt tydligt att du vill säga något om vår verklighet genom dina berättelser i andra världar. Har du lärt dig något överraskande om dina egna värderingar samtidigt då du skrivit dina böcker?

Nja, kanske inte direkt men jag har börjat fundera över min egen syn på världen och alltet och hur allt hör samman på ett djupare plan. Jag har blivit nyfiken på string theory t.ex. (som jag alltså verkligen inte begriper något av, men det är spännande!). Jag har helt enkelt börjat tänka mer på vad jag egentligen tror och anser.

– Vad tycker du om de olika genrerna inom fantastiken? Skulle du t.ex. kunna tänka dig att skriva något som går mer mot science fiction-hållet, eller någon annan riktning? Eller tänker du alls på vilken genre du vill skriva i före du sätter igång?

Jag tänker nog inte i genre då jag skriver, men det är osannolikt att det någonsin blir scifi, eftersom jag inte alls läser science fiction. Fantasyn ligger mig mycket närmare hjärtat, men numera läser jag nog också alla möjliga sorters fantastik.

Tack Jenny för att jag fick besöka din blogg! Och lycka till med debuten!

Och Jenny tackar för besöket och lyckönskningen!

Min dag med Agnes

Jag och A har båda varit flunssiga i några dagar, men i dag var det bäst att hon stannade hemma för att vila bort förkylningen. Det var egentligen tur att jag var hemma, för då kunde jag göra en snabb liten bildändring till Bildbindaren, som för övrigt är på väg till tryckeriet när som helst nu… (!!!)

Men jag och A var riktigt kreativa i dag. Vi har utövat både målerikonst, kokkonst och ljudkonst:

A målade en ”fågelmonstermamma”

Vi bakade chokladbollar. Jag ville ha dem med sesamfrön. A fick hjärtströssel.

Och Agnes skapade en musikalisk trilogi med glockenspiel och improviserad text kring temat Tom och Jerry: Del 1, Del 2, Del 3 (lyckades inte bädda in Soundcloudlänkarna… fattar inte varför det inte funkade, nåväl, klicka på länkarna så får ni höra hennes mästerverk!).

Ja. Och i morse tittade jag alltså på det slutliga omslaget, kollade lite bildplaceringar, och gjorde en liten extra grej. Så nu är jag nog så färdig som jag kan bli.

En kreativ och trevlig dag alltså!

Ender!

Jag som just lyssnade på Ender’s Game som ljudbok tänkte att jag googlar den lite, och så visar det sig att det kommer en film nästa år! Den är redan i post-production. Och castingen gav mig lite rysningar, tycker det ser bra ut… t.ex. Hugo-skådisen Asa Butterfield som Ender, och Ben Kingsley som Mazer Rackham! Hade kanske inte tänkt mig Harrison Ford som Graff, men why not?

Kul… När jag lyssnade på den tänkte jag på hur den kunde vara som film. Vissa bitar funkar hur bra som helst, men allt spelandet! Halva boken är ju olika spel… jag tänkte först att det kan bli svårt att göra visuellt intressant. Men så inser jag ju att vi idag är fullkomligt marinerade i spelmiljöer, så boken är ju helt perfekt för en filmatisering just nu. Och spel är ju aktuellt på så många plan, tänk t.ex. Hunger Games. Det finns dessutom en massa teman i boken som går igen i mina egna idéer. Så det var på tiden att jag läste den, verkligen. Hoppas det blir filmatiseringar av fler böcker i serien… Åh, nu är jag peppad! Som om inte Hobbit vore tillräckligt att sukta efter.

Jag har så dålig koll nuförtiden! Kan inte läsarna här informera mig om kommande filmer lite, så att jag inte har missat något? Pretty please? Vad längtar ni efter just nu?

Tintingrejen

Om den här Tintingrejen

Jag kan förstå att man tycker det är obehagligt att läsa serier eller annan konst som uppvisar unkna stereotyper av olika sorters människor. Kan tänka mig en motsvarande situation där en populär bok t.ex. nedvärderar kvinnor, eller finländare, eller svenskspråkiga finländare (grupper jag hör till), och att jag kan bli upprörd av att läsa dem.

Lyssnade t.ex. på Bassoradio igår i bilen, och de spelade någon form av 90-talsrap (inte min favoritmusikstil, så ursäkta vet inte vad gruppen hette) där sångtexten löd ungefär så här: ”What are women good for? In the bedroom fucking and sucking, in the kitchen doing the dishes…” osv. detta är dåligt citerat, minns inte sångtexten exakt, men ni fattar. Men för min del får denna skiva tas in i musikbiblioteket, och någon så önskar. Sen har ju jag all rätt att tycka vad jag vill om den (obehag, vill kasta upp, bytte kanal efter att i misstro ha lyssnat färdigt, hörde jag verkligen texten rätt? Och så kom jag ihåg, att ja just det ja, det finns sån här musik också… så bra att man ibland påminns om varför man behöver vara feminist).

Men mitt huvudsakliga argument till varför man inte borde ta bort verk som Tintin ur biblioteket: för den visar vad man i väst har sett som självklart för bara några årtionden sedan, och det är viktigt att vi vet det. Det är viktigt att vi kommer ihåg hur rasism och sexism har varit integrerat i vår bild av oss själva och av omvärlden, och är en del av vår kulturhistoria. För om vi slutar läsa och glömmer, kan någon få för sig att säga att det aldrig var så. Och fråga: vad gnäller ni över, vi är ju jämlika nu, ingen är diskriminerad… och har aldrig varit det… kanske de säger. Så som man i vissa kretsar förnekar folkmordet under Andra världskriget, eller förnekar att västvärlden varit ett patriarkat (vi kan ju tvista om i vilken utsträckning den ännu är det), eller förnekar att européer sett ner på andra kulturer.

Och nu när jag skrivit denna lilla kommentar ser jag att de ändrat sig.

Trötta familjen

I dag var vi alla otroligt tröga. Jag släpade upp mig själv halvsju och öppnade ögonen först efter att jag duschat. Blev sittande på sängen med strumpbyxorna halvvägs på i fem minuter och bara stirrade in i garderoben. Båda ungarna steg upp 15 minuter före vi måste vara i bilen, och W:s frukost bestod av två bovetekex med sylt (som jag bakade igår). När vi försökte väcka honom sa han att han vägrade, eller ”jag tänker strunta i skolan i dag”. Suck, om det är så redan i ettan, hur månne det blir sen på högstadiet? Men han är nog morgonpigg för det mesta, så den här morgonen var en anomali. Och stackars A var så hes att det lät som om hon tappat rösten.

Är fortfarande småsjuk själv, ett ilande i bronkerna (eller vad heter det där stället mellan halsen och lungorna?), kliande torr hosta ibland. Var ”sjukledig” i två timmar på fredag. Så har inte precs skött mig. Men när man inte har tid att vara sjuk. Och när jag inte är så allvarligt sjuk att jag inte kommer igång alls. Men skulle nog ha lust att säga som W, jag skulle vilja strunta i jobbet i dag.

Nya världar

Blev färdig med manuskorrekturet så tidigt idag att jag hann sitta och skriva lite på nya projektet också (och ungarna har riktigt lekflyt idag, bara små konflikter ibland). Man undrar om det är vettigt att kasta sig över det så här direkt, kanske man borde vila lite… men när man har lust och tillfälle så…

Det är bara så roligt att se det växa fram. Skriva lite, planera lite, grubbla lite över hur världen i boken egentligen ska vara. Jag har en tydlig bild i huvudet, alltså en visualisering… men jag vet inte allt om detaljerna ännu, hur det hänger ihop, hur det ska beskrivas. Samtidigt har jag handlingen och första utkastet klar fram till en första vändpunkt, men sen är berättelsen fortfarande rätt öppen. Det verkar som om jag jobbar så här: har vissa element som jag förälskar mig i, men handlingen kan inte vara helt bestämd från början, utan mejslas fram i skrivandet sen. Det som är lovande nu är att de tre huvudpersonerna börjar vara allt tydligare, jag kan inte ännu allt om dem, men jag kan tillräckligt för att låta dem vandra omkring i sin värld lite nu. Och jag vet vad de känner. Och jag tycker om dem. Man måste ju tycka om dem för att orka leva med dem så länge som det tar att skriva en bok.

Men så slits jag ju också itu. Jag försöker låta bli att tänka på den här boken alltför mycket, för jag har ju avhandlingen att jobba på. Ändå drömmer jag om att få färdigt manuset till sommaren. Undrar om jag kan klara det… och samtidigt skriva färdigt avhandlingen på min arbetstid.

Men det är söndag i dag. I dag för jag göra vad jag vill. Hur många söndagar har jag till nästa sommar, och kan man skriva en bok under dessa söndagar? Ibland undrar man nog hur galen man är som håller på så här… men när en berättelse vill komma fram är det som en stigande feber som man inte kan bota på något annat sätt än att skriva.

Lättnaden

när man läst färdigt boken för sista gången.

Sista gången.

Det blev ett antal små korrigeringar, och ett par riktigt stora logiska missar som jag lyckades rätta till med ganska enkla ändringar. Problemlösningshatten måste man ha på sig… Men nu alltså. Nu väntar jag bara på att se hur försättsbladet blivit, och kanske ska jag ögna igenom en sista version ännu. Men jag behöver i varje fall inte läsa den helt igenom igen.

Här hade jag ännu 28 sidor korrläsning kvar. Det finns en miss på sidan… ett ”de” saknas.

Jag har varit väldigt nervös och stressad och uppochner de senaste veckorna. Det var riktigt trevligt att gå på ett fint bröllop igår kväll som lite avkoppling:

Missade lite med tårtkniven och tog en monsterbit av bröllopstårtan.

Men samtidigt så har jag suttit och suktat efter att bara få arbeta för att få bort stresskänslan. Nästa vecka måste jag få färdigt de två första kapitlen i avhandlingen för sen ska jag lägga fram dem på ett seminarium. Men man får verkligen kämpa med fokusen. Ta en sak i gången. Försöka att inte känna att man är på fel plats hela tiden, eller oroa sig för om man ska hinna med allt.

Men vet ni, en sak som är fantastiskt rolig med att ha skrivit en bok och diskutera med andra om det: människor vågar prata om sina egna skrivdrömmar och planer med mig. Och det är så roligt att känna att det man själv gjort kanske kan inspirera andra att orka försöka göra det.

Så hej! Om någon vill fråga något om mitt skrivande eller illustrerande, fråga på i kommentarfältet!

Och apropå frågor. Nästa vecka kommer bloggen att få en eminent gäst. Maria Turtschaninoff gör en bloggturné som börjar på Nene Ormes blogg. Och jag ska strax skicka lite frågor åt henne som hon kan svara på här på Kolofont…

På radion

Igår var jag med i Familjeliv på Radio Vega i en diskussion om barn och tro och hur man diskuterar livsåskådningsfrågor och andlighet hemma. Här är klippet på Areena!

Inslaget börjar med att A säger att man blir en ängel när man dör, medan W säger att ”det inte händer något mer”… lite olika syner där, hah. Undrar var ängelgrejen kommer ifrån, för det har jag aldrig sagt… men å andra sidan är det ju en fin bild att man kan flyga iväg som en fågel sen. Det som inte hördes i inslaget var att A sedan kom in i en lång föreläsning om vad fåglar är, och sedan om hur bin lever.