Man måste ju dela med sig

när man har skrivit något på facebook:

Jag hoppas ni uppskattar detaljen att jag raderat bort namnen med samma färg som facebook använder, och att suddet är rakt för jag använde ritbord och stödlinjer i Photoshop…

Men alltså de här mötena med de två snälla männen i åskmolnsgrå ylletröjor och vita skjortor… det är femte, sjätte gången kanske som de kommer till oss? Jag har börjat prata mer med dem. I början sa jag att jag inte hinner. Sen körde jag med ”det är ingen idé för er att komma hit”. Men nu har jag börjat berätta åt dem om vad jag tror istället. Idag lärde jag dem om ordet ”ignostiker”, som jag själv fick veta om förra året när jag bloggade på Svängrum. Jag brukar definiera mig som agnostiker, men tydligen är jag lite av en ignostiker också. Jag förstår ärligt talat inte vad ”Gud” är. Alla tycks ju mena olika saker. Jag har ingen relation till ordet, det sjunker inte in i mig alls, det har ingen mening. Har ju hört det tusentals gånger på gudstjänster osv. Säger själv ”herregud” väldigt ofta. Säger ”JesusKristus” en hel del också, lika ofta som jag säger ”satan” eller ”perkele”. Men på riktigt så fattar jag inte vad som menas. Jag frågade Jehova-killarna om de menade att Gud är allt, hela skapelsen alltså. Jag trodde det var så, att man liksom dyrkar världen, naturen osv. men kallar det Gud. Men de sa ”nej, Gud är en person”. Jag blev ännu mer förvirrad. Gud är alltså något separat från människorna och jorden, enligt dem. Var finns den här personen??

Jag har så svårt att förstå att det kan finnas något utanför naturen. För mig är allt natur (och det är inte mig emot att någon väljer att kalla naturen ”Gud”, men jag undrar varför man behöver göra det?). Så det är väl min tro: jag är ”naturalist”, och jag tror att vi bara kan nå kunskap om världen med vetenskapliga metoder. Jovisst kan man lära sig mycket av att läsa Bibeln. Man lär sig mycket om människan då. Jehova-killarna sa att jag var ”sekulariserad”, men måste man inte vara religiös först då, och sedan separera det religiösa från en del sidor av livet? Jag har aldrig varit religiös. Förutom några minuter som barn då jag försökte tro en liten stund, för att testa på det. Det funkade inte. Jag glömde bort det ganska snabbt och gick sömlöst tillbaka till att bara vara och leka.

7 thoughts on “Man måste ju dela med sig

  1. Fast är det inte lite svårt som humanist att vara naturalist? Och det är ju inte bara genom vetenskapliga metoder vi når kunskap om världen, utan genom att leva i den, slå emot föremål, smaka på den, känna varm luft mot vår hud, väckas av andras beröring, för att inte bara tala om att tala med varandra. (Ursäkta men filosofen, och speciellt vetenskapsfilosofen, i mig stördes en smula. :) ) Sen kan man ju vägra vara naturalist utan att kunna fylla ”Gud” med betydelse.

    • Men vem har sagt att jag är renodlad humanist? Hehe. Men du har helt rätt, var slarvig med de epistemologiska uttalandena… Men jo, funderar mycket på naturalism/humanism just nu: kräver ett skilt inlägg!

  2. Ha ha. Till oss kommer det också väldigt ofta vittnen. Det är ljuvligt att prata med dem. det enda som är ledsamt är att de är döva. Hela bunten. Hör ingenting. Men de tycker lite synd om mej.Säger snälla saker och ler så fint.. Jag känner mej alltid elak då de gått. Som nån som snattat från butiken

    • i mina vittnen såg jag en stunds svettig oro i ögonvrån… den som inte pratade såg ut som en sten dock… döv… men han som diskuterade med mig… jag kanske kan knäcka honom…

      men jo man känner sig som en elak översittare när man står där och försöker låta bli att hånle.

    • Citerar wikipedia (för orkar inte formulera det själv ;)): ”Ignosticism är en ståndpunkt som innebär att frågan om gudars existens är meningslös då den inte har några verifierbara (eller testbara) konsekvenser, och därför kan ignoreras.

      Ignosticism kan ses som en typ av agnosticism men skiljer sig på ett sätt: Om en agnostiker säger ”Jag vet inte om gudar finns” så kan en ignostiker istället säga ”Jag vet inte vad du pratar om när du pratar om gudar”.

      För en ignostiker är frågan om gudars existens nonsens och har samma logiska status som frågan: ”Vilken färg har tisdag?”. Båda frågorna anses meningslösa och har därför inga meningsfulla svar.”

      —-

      annars är panteism nog den livsåskådning som kommer närmast mig, förutom att jag har svårt att förstå vad ”själ” är också (i panteism tror man väl att naturen är ”besjälad”), så jag tycker det är ok att man säger att naturen och världen är ”Gud”. Men då känns det ändå bara som en fråga om semantik. Man kan ju lika gärna uppfatta ”natur” (i en mycket bred mening, inte bara det sk. organiska utan varje atom, all materia) som något mer levande än vad moderna (typ 1500-1600-tal framåt) västerländska idéer om människans (mannens) kontroll över naturen målat upp.

      Det blir nog dags för ett ”andligt” inlägg snart, hehe.

      • iofs så stör wikipedias exempel på en meningslös fråga mig (”vilken färg har tisdag?”), för jag har en färg för tisdag: gul. Haha. Har alltid haft färger för veckodagarna, en form av synestesi antar jag…

        Så det kanske visar hur svårt det är att hitta ett exempel på något som INTE har mening för människor, för vi är meningskapande djur…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s