Nya världar

Blev färdig med manuskorrekturet så tidigt idag att jag hann sitta och skriva lite på nya projektet också (och ungarna har riktigt lekflyt idag, bara små konflikter ibland). Man undrar om det är vettigt att kasta sig över det så här direkt, kanske man borde vila lite… men när man har lust och tillfälle så…

Det är bara så roligt att se det växa fram. Skriva lite, planera lite, grubbla lite över hur världen i boken egentligen ska vara. Jag har en tydlig bild i huvudet, alltså en visualisering… men jag vet inte allt om detaljerna ännu, hur det hänger ihop, hur det ska beskrivas. Samtidigt har jag handlingen och första utkastet klar fram till en första vändpunkt, men sen är berättelsen fortfarande rätt öppen. Det verkar som om jag jobbar så här: har vissa element som jag förälskar mig i, men handlingen kan inte vara helt bestämd från början, utan mejslas fram i skrivandet sen. Det som är lovande nu är att de tre huvudpersonerna börjar vara allt tydligare, jag kan inte ännu allt om dem, men jag kan tillräckligt för att låta dem vandra omkring i sin värld lite nu. Och jag vet vad de känner. Och jag tycker om dem. Man måste ju tycka om dem för att orka leva med dem så länge som det tar att skriva en bok.

Men så slits jag ju också itu. Jag försöker låta bli att tänka på den här boken alltför mycket, för jag har ju avhandlingen att jobba på. Ändå drömmer jag om att få färdigt manuset till sommaren. Undrar om jag kan klara det… och samtidigt skriva färdigt avhandlingen på min arbetstid.

Men det är söndag i dag. I dag för jag göra vad jag vill. Hur många söndagar har jag till nästa sommar, och kan man skriva en bok under dessa söndagar? Ibland undrar man nog hur galen man är som håller på så här… men när en berättelse vill komma fram är det som en stigande feber som man inte kan bota på något annat sätt än att skriva.

6 thoughts on “Nya världar

  1. Det är ganska många söndagar… Men kom ihåg att röra på dig också annars får du problem förr eller senare. Speciellt farligt är det om man blir fast i att måla en bild och märker efter fem timmar att man suttit i en konstig ställning med domnade ben.

    • Jo motion är verkligen livsviktigt. Inser man i sittjobbet när nacken och ryggen börjar krångla. Som tur har jag dans på måndagar nu, men är dålig på att röra på mig på jobbet, man blir sittande och vips: stelheten…

  2. Vad kul! Parallellskriv tycker jag. Det går bra. Det mår avhandling och icke avhandling bra av. Been there. Done that. Man behöver andningshål mellan avhandlandet och ett perfekt sånt är att skriva på annan text och det oberoende av om man har inspiration eller inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s