Lite tropik mitt i snöstormen

Ungarna på Nai Harn-stranden

Ungarna på Nai Harn-stranden

happysandicecream

Agnes gjorde en vurpa i vattnet och blev täckt av sand. Detta tyckte damerna som serverade hennes glass var mycket lustigt när de tog en titt under hatten.

tree

Ett fint träd vid vår bungalow

seashells

Snäckskal insamlade på Banana beach på Coral island

bells

Klockor och önskningar vid den stora buddhan

buddha

En lite mindre guldbuddha (den stora av marmor var täckt av byggnadsställningar)

girlcrocodile

Älskar den här skulpturen. Någon som vet vilken berättelse flickan och krokodilen hör till?

elephant

En sorgsen elefant på Phuket zoo

manandparrot

Det var hett på zoo. Tror att den här mannen tog betalt för att man fick ta ett foto på sig själv med papegojan… som var fastkedjad på sin pinne

phuket

Vy över Phuket från berget där den stora marmorbuddhan fanns

Det finns lite mer bilder i min Flickr-photostream! Bland annat en hel del orkidéer och lite mer zoo-djur.

Jag vann!

Igår validerade jag min bok i nanowrimo! Jag krystade ut slutet de här senaste dagarna, därför ingen blogg.

Det jobbiga var att jag kom till slutet av handlingen och hade då runt 45000 ord. Så vad göra?

Var tvungen att fylla i lite mer text i början och lite mer beskrivning här och där (utan Scrivener skulle det nog ha varit avsevärt svårare att göra det!). Märkte att det behövdes ett helt nytt kapitel ett. Men sen gjorde jag helt enkelt så att jag skrev en sorts epilog, alltså vad hände sen? Det blev mycket lite gestaltning där, och mer berättande, tyvärr. Men det kan man fixa senare.

Men så märkte jag hur den här texten kopplade ihop med den jag redan börjat på under våren. Jag insåg att nanowrimotexten är del ett i en serie. Och den jag börjat på förut är del två. Sen skrev jag ut synopsis på en del tre i serien i samma värld. Det lustiga är att den idén egentligen var den första jag kom på i samband med den här nya världen jag bygger på nu. Fyllde på ord i en ordlista. Den måste ännu utökas mycket. Så vet inte om mina sista ord var fusk (det blev sedan 52K), eftersom jag spillde över på del två och tre, men var ju tvungen att ta mig över 50000 på något vis, och det här var nu det mest nyttiga viset. Nano-texten kan inte bli bara 45000 ord sen, men den har en fullständig handling, med början, mitt och slut, alla viktiga karaktärer (även om jag tappar bort ett par, tre på vägen, massor av lösa trådar), viktiga platser och stora linjer. Ett skelett. Nu får allt vila, för känner mig lite förtärd. Ska gå i skrivide i december. Sen tar jag upp projektet igen på våren. Det finns nämligen en hel del problem att lösa. Men lösningar kommer inte alltid i skrivandet, utan kan komma när man vilar, drömmer, gör annat osv. Så jag satsar på att min hjärna jobbar vidare min min nya trilogi medan jag gör annat…

Men jag har nått så många fler mål än jag kunde hoppas på. Den nya världen blev tydligare. Har ett råmanus att arbeta på. Har insett att jag kan skriva snabbare än jag trott. Känner att jag vet var mina brister finns och vad jag behöver arbeta mer på. Viktigast av allt: jag har aldrig haft en så tydlig bild av en text som jag skrivit. Den känns inte alls som en helvetisk, grumlig labyrint. Utan jag ser problemen lysa i rött. Men jag ser också vad som är okej och fungerande. Och jag vet hur jag ska gå vidare.

Ja, och så:

Winner-120x240

Fantasytema i Boktid

Ja nu har jag tittat på Boktid och resultatet var ju mycket intressant och lärorikt. Tyckte de lyckades väldigt bra med bildsättningen till citaten ur böckerna. Fick riktigt rysningar av biten ur Anaché.

Här sitter jag och får prata om hur jag gör bilder… därför den lyckliga minen:

Alltså det här med att få visa mina bilder och prata om hur jag gör dem: älskar det…

Detta har hänt

Det kom en kort recension i Hbl just före min resa.

Jag åkte till en annan dimension:

På Coral island i Phuket

Det klassiska fötter-i-sand-fotot med snäckor och koraller

Hann jag skriva på nanowrimo-projektet? Jag har skrivit c. 400 ord på hela veckan. Och läst kanske 10 sidor i en pocketbok. Annars har jag inte befattat mig med text alls. Knappt tagit foton. Men ska lägga upp mer bilder om jag hittar något fint i Canonen.

Så det var en lyckad semester kan man säga. Har inte varit så befriad från jobb på länge. Men man undrar om jag hinner vinna i nanowrimo. Huvudpoängen är förstås att man ska få fart på skrivandet, och det har jag ju verkligen. Så känner mig redan som om jag vunnit. Men vi ska se om jag hittar tid att skriva färdigt slutet före fredag.

Ja och medan jag var borta var jag i Boktid! Får se om jag vågar titta på det… Länk kommer!

Klockan är åtta på morgonen. Det är kolsvart ute… vi har varit uppe sedan 5-6-tiden. Så vi lever ännu i Thailändsk tid i dag tydligen… Imorgon drar dagis-skola-jobb-rutinen igång igen. Och det känns helt okej när man är så D-vitaminbehandlad som jag är nu. Dessutom vill jag gå omkring och vara brun bland vitingarna några dagar, haha! (man måste njuta lite, för jag kommer vara lika blek som de flesta andra snart igen…)

 

 

Jag flyger iväg

Om några dagar sitter jag på ett flygplan. Har inte gjort det på 10 år… och har inte rest långt bort (utanför Europa) sedan min resa till Indien 1996. Så det är på tiden. Och det kan inte komma lägligare. Boken är färdig. Jag har hållit min sista föreläsning i min modekurs. Är lite trött.

Är på 29608 ord på mitt nanowrimo-projekt. Så när jag återvänder 26.11 får ni veta om jag lyckats skriva resten. För hand. För jag tar inte med min laptop. Tänker inte alls vara på nätet. Tänker bara bada, vara med ungarna, sola, äta och skriva och rita i mitt anteckningsblock.

Jag tar bloggpausen redan nu, för det kommer att gå kvällstid till att packa och fixa före vi åker (och skriva!)… och märker också hur jag verkligen har lust att inte vara på nätet på en stund.

Tudeluu och so long!

26398

Idag kändes det förhållandevis trögt att skriva. Var mycket osäker på hur hela grejen skulle sluta, och för att kunna hålla den höga skrivtakten behövs planering några steg framåt hela tiden (har jag märkt).

Så har tänkt på olika dramaturgiska regler. Alltså att det måste dra ihop sig mot en andra vändpunkt och ett klimax. Så var tvungen att göra lite anteckningar. Vilka trådar har jag börjat spinna på? Vad har jag lovat läsaren? Alltså vilka löften har jag gett i texten och hur kan de infrias (eller möjligen vridas till)? Så skrev en lista på dessa. Och tror att jag lyckades komma på vad vändpunkten och klimax borde vara. Men det finns mycket löst skrot mellan 26398 ord och slutet (i mitt huvud alltså)… Så det blir utmanande att skriva resten snabbt. Men efter dagens planering vet jag i varje fall vart jag är på väg…

Nu börjar jag känna mig trött på att skriva så mycket varje dag. Det är skönt att få det gjort snabbt. Men samtidigt är det energikrävande.

Att ge upp är inget alternativ. Kan vila i december.

24343

Ja det går bra. Hann bara skriva 600 ord igår för dagen var så fylld med program, men skrev sedan väldigt mycket i dag istället. Och egentligen var det mer än siffran visar, för insåg att jag hade haft anteckningarna med i räkningen (skriver i Scrivener) så när jag tog bort dem gick jag lite back. Men kom ikapp igen.

Jag har nu den där känslan som jag ibland läst om, där författaren undrar: varifrån kom den här berättelsen egentligen, och hur kom den så här plötsligt, och varför gick det så lätt att skriva den? Jag skulle ha lust att skriva non stop, fortsätta genom natten. Men nu är det sent och jag har huvudvärk, och i morgon måste jag jobba på min kurs istället.

Men det är otroligt skoj detta. Man borde hitta på en månad till under året då man klämmer ur sig en hel friggin roman. Typ juni?

Och tanken att om jag skrev heltid, skulle jag ju inte ha några problem alls att t.ex. skriva 2000 ord per dag (säger man i sitt euforiska flyttillstånd). Så klart behövs planeringsdagar, researchdagar osv. Men råmanus alltså, 2000 ord no problemo.

19871

Snart är jag på 20000 ord i nanowrimo!

Tror att det här egentligen är en bok som behöver landa på lite mer än 50000 ord, kanske 70000… men det beror på hur mycket handlingen ska få svälla ut utanför romansen (ja nämnde jag att det är något i stil med romantisk fantasy jag skriver?)… Just nu känns det som om jag håller på att skriva ett utförligt skelett av en bok. Känner att man kunde stanna och beskriva mer, mer miljö, mer sinnesintryck. Det jag skrivit hittills rör sig framåt med halsbrytande takt, och är väldigt rakt på sak. Mycket handling, lite beskrivning. Det behövs mer värld senare. Mer kött på benen. Alltså byggnader, djur, växter, klädstil, prylar… detaljer som gör världen mer levande.

Apropå kött. Skrev just en rätt köttslig scen. Har aldrig skrivit en riktigt så ”intim” scen förut. Försökte undvika de värsta klichéerna. Förvånades lite av hur mina karaktärer gjorde, och förvånades över att det ändå var rätt lätt att skriva det (förutom att det inte gick att skriva scenen på kvällen när en massa familjemedlemmar springer vid min dator… det behövdes lite ensam tid för det här jobbet, alltså skrivtid efter kl 22). Fniss. Eller borde man säga ”tihi”…

17251

Trodde inte jag skulle lyckas skriva i dag (barnens hobbyn, trevliga gäster, barn som inte ville sova). Kom till textdokumentet mellan 21 och 21.30, och sedan mellan 22.30 och 23. Men skrev i varje fall över 1667 ord. För att jag måste. Men nu är jag helt slut. Så. Otroligt. Trött. Måste få sova. Fattar nu det här med vecka två. Herregud vad man vill ge upp vecka två. Men grejen är den. Har man skrivit en tredjedel av en roman redan så är det olagligt att sluta. Romanen kräver att få sin mitt och sitt slut. Men det känns tungt nu alltså. Hur ska man orka.

När jag har sovit lite så blir det nog bra. Är alltid pessimistisk när jag är trött. Så nu i säng!

Ja och 15428

Igår kom jag till den siffran på nanowrimo-projektet. Min takt stannade av lite (men är fortfarande ovanför kurvan). Berodde mest på att jag gjorde synopsis längre fram i texten, planerade alltså. Och försökte lösa det kommande problemet, alltså vad som ska hända efter c. 20000 ord… och jag kom på vad jag skulle göra. Det innebar att jag måste gå tillbaka lite i texten och lägga in nya element, plantera alltså, för att få fortsättningen att funka. Var nära att få skrivångest för att jag inte visste hur det hela skulle sluta, men jag löste det! För ögonblicket i varje fall. Så nu: eufori igen!

Är otroligt glad att jag gör detta. Har aldrig förut fått in ett så bra flyt, och skrivit så mycket på så kort tid. Med tanke på att jag fortfarande är inne i stressveckor på jobbet (och så kommer det egentligen att vara länge ännu, med lite pauser, t.ex. tar jag en vecka semester snart), så är det ju lovande, för det betyder att TID FINNS ALLTID, bara man tar den. En timme per dag räcker också VÄLDIGT LÅNGT. På riktigt. Kan jag göra detta nu, så kan vem som helst skriva i nästan vilken situation som helst. Det finns inga ursäkter som är bra (förutom att typ fingrarna inte fungerar, att man är paralyserad, blir tokig, eller något lika allvarligt). Vardagslivet är i varje fall inte ett hinder.