Blockerad

Jag har någon slags sociala-medier-blockering på gång. Läser fb och Twitter, men har inget själv att säga. Eller har förstås åsikter, men det känns onödigt, överflödigt, löjligt att uttrycka dem. att klämma in sin lilla röst i röran av röster. Jag orkar inte kommentera diskussionsämnena som finns i mina flöden, dem som handlar om rasism och sexism t.ex. Men det skulle förstås vara bra att ge sitt stöd åt dem som får ta emot hot från högerextrema grupper och personer. Det är naturligtvis ett vidrigt och djupt oroväckande fenomen. Men min hjärna exploderar. Är det verkligen så att högerextremismen växer (så säger väl experter eller)? Eller är det Internets virvlar som förstorar känslan av ökad konflikt, förändring och motstånd? Vem har en fullständig bild av läget? Vilka är dessa löjliga individer som tycker att hot är en berättigad väg att påverka i debatten? Men samtidigt så förvånar det mig inte det minsta att vissa tar till sådana metoder. Jag har länge vetat att vuxna människor är kapabla att bete sig idiotiskt, trots att jag själv är av typen som alltid tror det bästa om folk. Men man kan ju se på sig själv och tänka på hur idiotisk man själv kan vara. Alldeles vettiga människor kan ibland häva ur sig osakligheter. Och så finns det ju en helt drös inte så vettiga personer. Frågan är om man kan förvänta sig att det ska finnas ett slut på det? På aggressioner, fördomar, dumhet, hat, intellektuell lättja. Alla bär vi på detta, det finns i alla. Vad är det som stoppar mig t.ex. från att skriva små meddelanden åt folk att jag hatar dem, att de ska gå och dö, eller att jag ska våldta dem och deras familjer och jag kan nog komma på värre och mer målande ord också, men det här får räcka. Jag skulle inte säga så åt min värsta fiende ens, och faktum är ju att jag inte har för vana att tänka på någon som en fiende heller. Så klart älskar jag inte alla i min närhet, vissa driver mig till vansinne. Men inte mordhotar jag dem. Och det tror jag nog är det vanligare beteendet. De som hotar lever antagligen i ett socialt sammanhang där det är ok att slentrianmässigt häva ur sig hot och sårande ord.

Orden har förlorat sin kraft men samtidigt gör de så mycket skada. Det är så paradoxalt.

Så i den här härvan så känner jag mig själv ganska stum. Vad kan jag bidra med? Jag tror inte att nätet är den rätta vägen för mig. Jag försöker bemöta människor  som jag möter med respekt istället, och hoppas på att det jag gör orsakar mer glädje än skada.

I rasism/sexism-diskussionerna så tycker jag faktiskt att respekt är något som vi glömt bort. Man kan respektera allas värde och intergritet, men ändå vara kritisk till vad de säger och gör. Det är möjligt faktiskt.

Men som sagt. Jag vet inte vad jag kan säga. Det jag tycker är självklart, är tydligen inte självklart för en del andra. Men det finns säkert många som tänker som jag också. Men min hjärna klarar inte av att omfatta detta kaos av perspektiv. Det beror kanske på att jag inte tycker om att klumpa ihop och kategorisera, utan försöker se alla små detaljer och gråzoner. Och det är ansträngande. Den förenkling som man behöver göra för att förstå är tyvärr det som också kan leda till ökade konflikter. Vilket moment 22.

One thought on “Blockerad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s