Göra en sak

Ibland grämer det mig att jag inte är en person som kan välja en sak och sedan bara göra den saken. Istället odlar jag tre ”karriärer” samtidigt. Det har hänt flera gånger redan att jag kunnat kombinera dem på olika sätt, eller att erfarenheter från ett jobb har setts som en fördel då jag sökt/fått ett annat. Till exempel då jag fick jobbet att illustrera en lärobok, så tyckte de på förlaget att det var en utmärkt sak att jag sysslat med forskning/undervisning också, eftersom det innebar att jag hade ett grepp om kunskapsförmedling (och har man sysslat med forskning anses man vara samvetsgrann, smart och tålmodig). Och förstås, när jag skrev en litterär bok så kunde jag ju själv illustrera den (och använda mina kunskaper i konsthistoria som inspiration). Jag har i flera år funderat på något sätt att kunna använda illustration och tecknande i forskningen, men det har jag fått skjuta upp till något framtida postdok-projekt (tänker helt brutalt anta att jag är postdok om ngt år). Och inte ens då vet jag riktigt var jag kan höra hemma, i vilket sammanhang jag skulle kunna utveckla tecknande/forskande-kombinationen? Inom konst eller vetenskap? Det stör mig att dessa är så separata. Dessutom vill jag ju syssla med berättandet också, skapa historier och världar.

Men jag blir stressad av att se hur andra som koncentrerar sig på en sak hinner utveckla sig och producera så mycket mer än jag, de kommer framåt snabbare (tävlingslusten, avunden). Eller så är det okej att jag behöver mer tid. Och kanske det jag sedan producerar blir unikt eftersom jag har en bredd? Jag vet inte. Andra har väl också bredd? Tänker så här nu för när jag fokuserar på avhandlingen har jag en känsla av att de två andra sidorna av mig försummas och hamnar på efterkälken.

Otåligheten.

Men jag måste bara behålla tron på att det lönar sig i längden att bli bra på dessa tre saker jag gör. För jag klarar inte av att stänga någon av de dörrarna. Jag vill inte det.

Min dröm: att det finns ett jobb för mig någon dag där jag både får forska, teckna och skapa världar. Det tror jag nog att borde gå att fixa. Eller vad tror ni?

6 thoughts on “Göra en sak

  1. Bara tre saker, det klarar du galant! Jag var också inne i tresaksgropen, men har lämnat en. Kan inte vara både journalist/grafiker (öh, det var ju egentligen två) och illustratör och historiker, så hissan fick bli. Vilken lättnad det var att låta bli att frånvaroanmäla sig ännu ett år, bara feida… Kunskapen har jag ju tagit åt mig, den del som nu har fastnat i mitt huvud, men jag behöver inte trampa vidare på det spåret. Inte nu i alla fall. Lycka till! Och få ingen ångest för att lämna någon av sakerna på hyllan och vila ett tag.

    • jo hittills har jag ju gjort det som jag råkat få pengar för att göra… har nog mer valmöjligheter nästa år! Och man har ju verkligen inte förlorat något heller på att t.ex. studera, även om man inte tar en examen. Det är ju bara universitetet som förlorar på det… (förutom om man nu måste ha en examen för att gå vidare, men det behöver man inte alltid, särskilt inte om man byter bransch så att säga…)

  2. Åh, det där funderar jag också mycket på. Varför ska jag gapa efter mycket, liksom? Ibland önskar jag att jag hade varit mer NÖJD som person, och inte försökt tränga in en författarambition mitt i småbarnsåren och juristkarriären. Men när jag ser tillbaka på mitt liv har jag alltid varit såhär, så jag tror att det är ett personlighetsdrag. Jag blir lätt rastlös om det blir för mycket av samma sak, jag tror att jag behöver variationen. Men jag önskar ganska ofta att jag hade varit superbra på EN sak istället för hyfsad på flera.

    • Åh jag är också den rastlösa typen, ska hela tiden vara och prova på nya saker också. Det här syns bäst i hur jag söker efter motionsformer… kan i princip gå med i vad som helst bara för att inte ha tråkigt… löpning klarar jag inte för det är ju bara att springa rakt! Det räcker inte!

      Och att vara nöjd har jag också tänkt på… är rätt nöjd egentligen, med livet och tillvaron och vardagen. Men sen brinner de där stora ambitionerna i en, och det driver en vidare… men det är svårt ibland att balansera rastlösheten, ivern, otåligheten. Samtidigt tror jag att man i skapande yrken tar vara på det man upplever också, man njuter av att upptäcka små detaljer, man blir mer närvarande, för att sedan kunna beskriva verkligheten i text… så skrivandet behöver inte vara något som främmandegör en från verkligheten, utan kan förstora och fördjupa… nu spårade min kommentar ur, haha! Men hoppas jag fick fram någon sorts poäng…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s